Great Divide Titan IPA

Dåså, då var det dags att börja recensera några av de öl jag drack nere på 3 Små Rum i helgen. Efter den minst sagt trevliga helgen i Göteborg så finns det en hel del att skriva om!

Titan IPA frånn amerikanska Great Divide Brewing är en IPA på 6,8% och något av en lillebrorsa till Hercules DIPA - en utsökt DIPA om du frågar mig. Hursomhelst! Det är inte varje dag man får chansen att prova något från Great Divide på fat, så när man väl stöter på det här i Sverige så är det bäst att man tar chansen.

Nu till recenserandet!

Ölet har en härlig orange färg med ett stort vitt skum. Ölet lämnar lätta skumrester på glaset.

Mmm! Det doftar rejält av amerikansk humle med inslag av grapefrukt och tallbarr såväl som färska mandariner. Malten gör sig snällt påmind med trevliga karamelltoner.

En rejäl bitterbeska med inslag av grapefrukt och tallbarr tillsammans med en härlig vägg av tropiska frukter utgör själva fundamentet för smaken i denna IPA. Det är rena och rejäla smaker - inga krusiduller. Det är såhär man vill ha sin IPA.

Fylligheten är medel på gränsen till stor med en rejäl kolsyra. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Detta är en IPA som jag varmt rekommenderar, speciellt när den är såhär färsk. Enligt Reza så var denna bryggd någon gång i juni och mycket färskare än så får man sällan här i Sverige. Åtminstone inte från USA.

Betyg? 3,85 av 5.

Avrundning av långhelgen i Göteborg

I detta sista inlägg om mitt Göteborgs besök tänkte jag bara kort berätta lite om vad som hände under lördagen och söndagen. Efter en minst sagt mastig hotellfrukost på Hotell Mektagonen där vi bodde i Göteborg så begav Therese och jag oss in till stan för lite shopping och lunch. Efter en massa shoppande och en enkel pizza och cola på en lätt sunkig pizzeria ovanför nordstan åkte vi tillbaka till hotellet igen. Eftersom det låg bara några hundra meter från Hotellet gick vi in på Ica Maxi på Mölndalsvägen där jag köpte ett gäng Brandmästare Andréns Törstsläckare och Ocean Ljusa från Dugges respektive Oceanbryggeriet.

Väl tillbaka på hotellrummet blev det lite vila innan vi skulle bege oss in till stan igen. Passade dessutom på att i lugn och ro dricka en av varje folköl under de timmarna vi var på hotellrummet.

Framåt kvällen begav vi oss åter in till stan och i väntan på att träffa svågern och hans tjej passade vi på att kika in en sväng på Ölrepubliken igen där jag drack en Oppigårds Amarillo Spring från ett nyss på-kopplat fat. Den kändes rätt färsk och smakade precis så bra som jag mindes den sedan tidigare. Sedan var det dags att bege sig för att just träffa svågern och hans tjej.

När klockan började närma sig 22.00 och de andra åkt hem gick Therese och jag till 3 Små Rum en sväng för att tacka Reza för en trevlig kväll under fredagen. Väl därinne träffade jag Rickgordon igen samt en skön amerikan vid namn Bob. Vi konverserade om hembryggning och öl i allmänhet och jag bestämde mig för att dricka ett glas Tripel Karmeliet och Therese tog en Liefmans Cuvée Brut, båda på fat. Nu började klockan närma sig 23.00 och eftersom vi skulle checka ut tidigt från hotellet nästa dag tog vi spårvagnen till hotellet för lite sömn.

På söndagen var det åter dags för hotellfrukost följt av shopping på Nordstan samt lunch på Jensen's Bøfhus. Efter det träffade jag en barndomskompis på stan och vi strosade runt lite och tittade i diverse affärer. En stund senare var det dags att hoppa på tåget.

Återigen, tack alla som gjorde helgen så trevlig (Andreas, Rickgordon, Reza m. fl.)!

Göteborg, vi ses snart igen!

3 Små Rum del 2

Gnoff och Rickgordon spekulerar.

Bäst att smida medan järnet fortfarande är varmt så att säga! Hursomhelst, utan för mycket krusiduller tänkte jag fortsätta att berätta lite om ölen och sällskapet på 3 Små Rum i fredags. Det finns ju trotsallt en del att prata om.

Jo, någonstans där efter Dugges High Five! fick jag idéen att vi borde dela på något. Sagt och gjort så blev vi totalt fem (eller var det sex?) personer som bestämde oss för att dela på en flaska AleSmith Wee Heavy. Dock verkade det inte finnas någon på kylning så den fick åka in i i kylen in stund. Under kylningen började Rickgordon och jag började bli lite hungriga, vegitarian som han är så beställde han in deras vegitariska hamburgare och jag var inte sen att hänga på - det är alltid roligt att prova något nytt! Hamburgaren var väldigt god och den sköljdes ned med en Brandmästare Andréns Törstsläckare.

Bara några sekunder efter att maten var uppäten var det dags att börja dofta och smaka på Wee Heavy som hade hällts upp medan Rickgordon och jag fortfarande smaskade i oss det sista av maten. Wow säger jag bara! Vilken maltbomb! Stora karamelliga toner med inslag av kanderade nötter, torkade frukter och fin mjölkchoklad. Allt i en väldigt trevlig balans med en nästintill obefintlig alkoholkaraktär. En liten recension kommer!

Hmm... Ja vad hände sen då? Här började folk gå skilda vägar och kvar på 3 Små Rum blev Rickgordon, Rolf och jag. Vi var sugna på mer. På Rickgordons initiativ gjorde vi en liten blindprovning (ja jag vet, inte bästa läget för en sådan, men gott och kul var det) av 3 olika öl för runt 100 kr flaskan. Här börjar det bli lite suddigt att gå in exakt på vad vilka öl smakade men de öl vi provade var iaf Mikkeller De Struise DSB, Zywiec Porter och Weltenburger Kloster Asam Bock. Det enda jag lyckades gissa rätt på var Zywiec Porter efter att Rickgordon hintat om att den var från Polen. En liten lustig grej var att vi alla tre fann att den hade lite väl mycket järn i eftersmaken för att vara riktigt njutbar. Asam Bock var också väldigt trevlig, typiskt maltig bock-karaktär.

Kvällen avslutades med att svågern (som inte alls är särskilt ölintresserad) dök upp och då kände jag att jag ville chocka honom lite. Han skulle få prova burköl (som väl är vad han brukar dricka)! Men inte vilka burköl som helst utan Dale's Pale Ale och Gordon från Oskar Blues. Han blev minst sagt konfunderad men tyckte märkligt nog att Gordon (ölet alltså, no pun intended) var godare än Dale's. Här började kvällen nå sitt slut och jag vill återigen passa på att tacka alla som kom och gjorde fredagen till en kväll att minnas. Ni är grymma. Dessutom ett extra stort tack till Reza för hans oerhört trevliga bemötande och service!

Ett sista inlägg om mitt Göteborgs-besök kommer snart.

Senare tillägg: Eventuella språkliga fel redigeras senare då jag är för trött för att korrekturläsa texten just nu.

3 Små Rum del 1

Innan jag börjar med att skriva något annat måste jag tacka de vänliga, generösa, roliga och kunniga människorna jag träffade på 3 Små Rum igår. Rickgordon, Andreas, Gnoff och Rolf - ni är grymma! Sällan träffar man människor som bjuder så mycket på sig själva och på god öl. Dessutom ett stort tack till den väldigt trevliga och kunniga Reza, du har Göteborgs bästa pub!

När det första man möts av är vänliga och broderliga hälsningar och en gåva i form av en flaska Struise Black Albert vet man att man har hamnat i gott sällskap. Tack till Andreas för den!

Kvällen började med att vi körde en mini lambik-provning, de öl vi jämförde och analyserade var Cantillon Rosé De Gambrinus och Cantillon Cuvée des Champions 2003-2004, båda var fantastiska öl men den sistnämnda var något utöver det vanliga. Tusen tack till Rickgordon för att han bidrog med den! Cuvée des Champions hade en riktigt härlig syra och komplexitet och det märktes att de 6-7 åren hade gjort sitt, torrt och syrligt var ordet. Ord som pissoar, hästfilt, färska cirtoner och ananas nämndes i förbifarten. Rosé De Gambrinus var också riktigt trevlig med stor betoning på solmogna hallon och stora, friska, syrliga toner.

Efter dessa två väldigt trevliga öl plockade Rickgordon fram ännu en skatt. Vi fick prova nästa öl blint och efter att ha känt många härliga belgiska smaker och dofter såsom plommon, belgojäst, soja och råsocker med mera så gissade jag lite spontant på Gulden Draak - vilket förvånande nog var rätt gissat av mig. Det visade sig vara en flaska från 1999 som hade utvecklats riktigt, riktigt bra. Trevliga grejer!

Vidare så fick jag för mig att beställa in ett glas av Great Divide Titan IPA på fat, vilket visade sig vara ett bra val. Inte lika brutalbeskt och juice-igt som jag hade tänkt mig, men ändå en fruktig och trevlig IPA. Dock hade jag ju druckit den förut (fast på flaska) men det var riktigt kul att få prova något från Great Divide på fat.

En stund senare var det dags för ett glas Dugges High Five!, också på fat. Här tyckte jag vi började snacka grejer, riktigt humlearomatiskt med inslag av tropisk juice och tallbarr. Kanske var det så att den var lite för tung på malten för att vara en klockren IPA, men det höll ändå en hög klass. Smakade dessutom en skvätt Oppigårds Summer Twist (också på fat) av Andreas, den var väldigt bra och hade massa sköna inslag av grapefrukt och krusbär. Gott gott.

Kvällen hade bara börjat...

Ölrepubliken samt inköp av öl från Dugges

Igår vid 16-tiden så anlände min sambo Therese och jag till centralstationen i Göteborg. Det första som stod på "att göra"-listan var ett kort besök på Ölrepubliken. Där åt både jag och sambon Gustavssons Burgare, jag drack Dugges Fålen till och hon drack Coca Cola.

Eftersom vi var rätt trötta efter resan samt att vi skulle hem till svågern så blev det inte mer på Ölrepubliken. Dock hann jag slänga några ord med Andreas (Marsiblursi) då han var där för att hålla i en Mikkeller-provning. Vi pratade lite allmänt om öl och en del annat och bestämde att vi ska försöka ses på 3 Små Rum nu på fredag.

När vi hade gått från Ölrepubliken så smet jag snabbt in på Systembolaget i Nordstan för att titta om det fanns några lokala öl där. Det enda jag hittade var Göteborgsporter från Oceanbryggeriet, så jag köpte en flaska av den och drack den senare på kvällen hemma hos svågern.

Efter en knapp natts sömn (svågern har ett nyfött barn samt en aktiv 2-åring) så begav vi oss till lite olika butiker i Sisjön. Givetvis kände jag att jag var tvungen att kika in på deras Systembolag för att se vad som fanns och till min glädje hittade jag ett gäng Dugges-öl, men eftersom jag inte har bil så köpte jag bara några stycken. Det som köptes var en Avenyn Ale, ett par High Five! och en Johannas Bästa Best Bitter. Priserna var relativt höga, från 33:90 upp till 41:90 - men jag tror de kommer att vara värda varenda krona.

Recensioner och mer rapporter från Göteborg kommer längre fram. Stay tuned!

Mot Göteborg!

Nu på onsdag åker jag (Fredrik) ner till Göteborg för att stanna tills på söndag. Lite sporadiska besök på pubar och Systembolag lär göras, men på fredag kväll kommer jag nog att göra ett längre stopp på 3 Små Rum och eventuellt också Ölrepubliken. Hör av er här om ni har lust att ses över en öl eller två!

Lagrad Stone Old Guardian Barley Wine 2008

I slutet av januari 2009 recenserade jag det här ölet. Inför provningen i torsdags blev vi sugna på ytterligare ett litet exklusivare öl, utöver Mikkeller Black, och valet föll alltså på den flaska Old Guardian som jag haft stående hemma i litet drygt ett och ett halvt år. Kan det ha hänt något under lagringstiden?

När jag häller upp ölet i glaset möts jag av en rödaktig bärnstensfärgad öl med ett fint vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften är något vinös och bärig med toner av nötter och fruktgodis. En hel del karamelltoner också. Någorlunda mycket torkad frukt vilket väl främst är vad jag menar med vinös. Det doftar helt klart trevligt. Humlen är som väntat inte lika framträdande längre, även om det finns en viss fadd ton någonstans därbakom.

Smaken är också vinös och bärig med torkad frukt, nötter/mandlar och fruktgodis. Eftersmaken är besk och den ligger kvar länge i munnen. Det känns dock inte superkomplext och sådär "WOW!" som man kanske hoppats på, men njutbart är det.

Munkänslan är rejält fyllig, kolsyran är mjuk.

Tja, det här var klart gott, även om betyget inte blir så mycket högre än senast. Faktum är att det blir 3,9 den här gången också, men mina betyg kanske är aningen snålare nuförtiden.

Att dricka ett lagringsobjekt

För lite drygt två år sedan köpte jag och David en flaska vardera av Mikkeller 黑 när den kom till Systembolaget. Målet var att dricka en flaska och sedan spara en flaska ett år eller två för att se hur den hade utvecklats. Så kom dagen, igår hade det gått två år och ett par månader och vi kände att det var dags att prova den andra flaskan som stått i rumstemperatur till stor del av tiden.

När det började bli dags att prova den så var det lite blandade känslor som dök upp. Frågor som "skulle den bli ännu bättre om något år till?" och "kommer man få chansen att prova den igen?" började dyka upp. Det var dock då vi bestämde oss för att äsch "det är ju bara en öl". Men är det så enkelt? Detta är något som jag började funderar redan i mitt förra inlägg, alltså skillnanden mellan ett "bruksöl" och ett samlingsobjekt/lagringsobjekt/raritet. Hursomhelst, poängen är att ju längre man lagrar ett öl och bygger upp förväntningar om hur det ska vara när man dricker det - ju mer emotionellt värde investerar man i ölet.

Denna "investering" kan till slut bli så stor att känns nästintill vemodigt att dricka ölet, och det var just detta som hände David och mig. Men det var någonstans där som vi bestämde oss för att det var bäst att dricka upp den innan det emotionella värdet blev alltför stort. Det är ju trotsallt bara en flaska öl vi pratar om. Eller?

Nej, nu är det dags för recensionen av vår lagrade Mikkeller 黑. Jag kommer även att lämna lite utrymme i inlägget för David om han vill lägga in några funderingar/kommentarer.

En kolsvart stråle fyller så sakteligen glaset och det enda skum som bildas är en pytteliten skumring. När man snurrar lite på ölet i glaset bildas en mörkbrun hinna som sakta glider ner över glasets innerväggar.

Russin, portvin, mörk choklad och tunga oljiga toner är vad näsan först uppfattar när man börjar dofta på ölet. Doftar man en lite längre stund så börjar hjärnan spela en spratt och man känner enorma toner av just portvin och russin och det är nästan svårt att förstå att det är ett öl vi har att göra med.

Det första som slår en när man först smakar på ölet är hur sött och vinöst det faktiskt är. Sötman består i någon slags russin-aktig smak tillsammans med stora toner av mörk choklad och portvin. Det finns även inslag av fikon inlagda i konjak.

Fylligheten är stor. Kolsyrehalten är låg.

Ibland känns det som att man saknar ord för att beskriva ett öl och just denna är ett sådant fall. Portvin, mörk choklad och russin är det närmsta jag kommer att beskriva de många smaker som trängs och samsas om att få komma till sin rätt. Trots att de värmande alkoholtonerna hela tiden gör sig påminda så blir det aldrig jobbigt att dricka, tvärtom, det blir som att sippa på en härlig whisky eller ett bra portvin. För det är väl något sånt man får se den som, inte en "vanlig" imperial stout.

Nåja, vad blir det för betyg på denna skapelse då? Jo, det hamnar någonstans kring 4,0 av 5.

Davids tankar: Det finns väl inte så mycket att tillägga efter Fredriks recension. Personligen var jag nog mest skeptisk av oss båda till att dricka ölet redan nu - det är trots allt 17,5% och borde klara av ett antal år till innan de börjar bli tråkigt. Jag var dock positivt överraskad över att det ändå har hänt saker på de drygt 2 ½ år som ölet stått hemma hos Fredrik. Det var betydligt vinösare och faktiskt mer balanserat än som ny. Alkoholen hade helt klart redan rundats av, även om man såklart inte kommer ifrån en viss ton i ölet. Jag skulle dock beskriva det som den har gått från väldigt "het" till att bli mer "värmande" och det är positivt enligt mina smaklökar. "Som ett portvin gjort på en obscen mängd mörk malt" skrev en person om ett liknande öl en gång i en nu sedan länge insomnad öltråd på ett forum - och det är också en bra beskrivning av Mikkeller Black.

Mitt betyg? Tja, tro det eller ej, men det blir också 4,0 av 5. Lite tråkigt att det blir exakt samma, men som vanligt skall betyg tas med en nypa salt.