Morgondagens nyheter

Imorgon är det dags för det tredje nyhetssläppet på lite drygt två veckor. Ölnyheterna duggar tätt på Systembolaget och det är nästan lite svårt att hinna med varje släpp, åtminstone de flaskor som ryker riktigt snabbt. Denna gång kommer nyheterna till ett 30-tal butiker.

Hursomhelst, det är en hel del godsaker!

Amager Black Double IPA, 8,5%, 500 ml, pris: 51:90

Ska Decadent Imperial IPA, 10%, 650 ml, pris: 79:60

Djævlebryg Eklipse, 4,5%, 500 ml, pris: 48:90

Epic Mayhem, 6,2%, 500 ml, pris: 36:50

Ska Nefarious Ten Pin Porter, 8%, 650 ml, pris: 79:30

De Molen Op & Top, 4,5%, 330 ml, pris: 29:90

Rodenbach Vintage 2008, 7%, 750 ml, pris: 85:-

Taras Boubla Extra Hoppy Ale, 4,5%, 330 ml, pris: 23:90

Green Flash West Coast IPA, 7,3%, 355 ml, pris: 29:90

Det är som sagt en hel del godis och man får hosta upp en hyfsad slant om man vill ha allt och dessutom några extra av vissa flaskor. Det som lockar mest för egen del är Amager Black Double IPA, Ska Nefarious Ten Pin Porter, De Molen Op & Top, Rodenbach Vintage 2008 samt Green Flash West Coast IPA.

Hoppas du får tag på just det du vill ha!

Epic Armageddon I.P.A.

Då var det då dags för ännu ett öl ur nyhetssläppet den 14:e feburari som kallas "vårnyheterna". Den här gången är det Armageddon I.P.A. från det Nya Zeeländska bryggeriet Epic Brewing Company det handlar om. Förövrigt så är det här första ölet jag provar från Nya Zeeland. Denna IPA ligger på 6,66% (The Number Of The Beast!) och är humlad med fyra amerikanska humlesorter, nämligen Cascade, Centennial, Columbus och Simcoe.

Hursomhelst, nog med kuriosa, dags för en recension!

Vätskan är klar och har en orange-aktig färg med ett medelstort gräddvitt skum. Skummet lämnar en hel del rester på glasets insida.

Aromen bjuder på en riktig clementin-chock! Det känns verkligen som att stå och lukta i en kartong full med clementiner. När man kommit förbi clementinerna finns det också inslag av tallbarr och grapefrukt samt en lätt bakgrund av karamellmalt.

Smaken är fruktig och besk med stora inslag av just clementiner. Det finns även inslag av bittra örter, grapefrukt, tallbarr och en lätt karamellig bakgrund från malten. Ölet känns verkligen fräscht och det är väldigt lättdrucket för sina 6,66%.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små men friska.

Mmm... jag vet inte om det är för att jag verkligen är på humör för en IPA eller om den bara är förbaskat god, men jag tycker det här är väldigt gott. Helt klart bland de bättre IPO:rna som kommit till Systembolaget på senaste tiden. En självklarhet i glaset under vårens grillningar!

Betyg? 4,1 av 5.

Pris: 34.90 för 50 cl på Systembolaget.

Seven Giraffes

Ibland tar det lite längre tid än vanligt att prova nya öl som landar på Systembolagets hyllor. Detta är en av dem. Seven Giraffes som den heter är en bitter på 5,1% som bryggs hos det Skottlandsbaserade bryggeriet William Bros. Namnet kommer från de 7 maltsorter som man använder sig av när man brygger ölet. Dessutom är ölet kryddat med både citron-zest och fläderblommor.

Egentligen behöver det väl inte sägas mer än så utan jag går direkt på med en recension!

Ölet har en klar ljus koppar-aktig färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Aromen är medelstor med inslag av fläderblomssaft och tallbarr. Det finns även en del jordiga och örtiga inslag. Det är modernt fruktigt och typiskt engelskt/skotskt på samma gång.

Smaken är mer malt-orienterad än doften med inslag av kolakakor och honung. Det finns också lätta rostade toner bland alla inslag av fläderblommor, citron-zest och engelsk humle.

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Mina förväntningar var inte särskilt höga när stoppade in flaskan i kylen, men jag får lov att säga att den överraskade positivt. Helt klart en trevlig sessionbeer som på ett egensinnigt sätt sticker ut bland de andra engelska/skotska alesorterna på Systembolagets hyllor.

Betyg? 3,5 av 5.

Pris: 23.90 för 50 cl på Systembolaget.

Systembolagets hemsida uppdaterad!

Tänkte bara smita in här lite snabbt nu på morgonen och tala om att Systembolagets hemsida har fått en rejäl uppfräschning. Den förra modellen hade de i ganska många år och det började helt klart bli dags för ett ansiktslyft!

Kika in på systembolaget.se och kolla runt!

En liten fundering kring Systembolagets vinstintresse

Har ett tag gått runt och funderat kring Systembolagets påstådda "icke-vinstintresse". Något som ter sig ganska självklart är att ju större stad, ju större Systembolag eftersom det finns en större efterfrågan bland folket.

Dock finns det en del märkliga undantag till detta. Till exempel så har vi Systembolaget i Charlottenberg - ett av Sveriges största - beläget i en liten, liten håla med bara en tiondel så stor befolkning som Kristinehamn (som har ett betydligt mindre utbud). Denna befolkning på ungefär 2000 personer kan njuta av ett utbud som i stort sett bara finns i de riktigt stora städerna.

Varför?

Jo, det är nära till Norge och norrmännen handlar som tokiga. Är det verkligen i Systembolagets intresse att förse norrmännen med ett stort utbud av, för dem, billig alkohol?

SKA Brewing Modus Hoperandi

SKA Brewing från Durango, Colorado har vi nu alltså fått stifta bekantskap med på Systembolaget. Modus Hoperandi är det första ölet av tre (tror jag) som kommer finnas tillgängliga, och också det som kommer finnas under längst tid (ca. 3 månader).

Ölet är klart bärnstensfärgat med ett medelstort beige-vitt skum som stannar kvar länge och lämnar skumrester på glasets kanter.

Doften har framförallt spår av de slentrianmässiga smakbeskrivningarna kåda, tallbarr och grapefrukt. Det finns också en knäckigt maltig ton.

Smaken är mer blommig än doften även om kåda, tallbarr och grapefrukt finns även här. Det finns också lite toner av gräs och beskan är ganska kraftig. Det är helt klart humlen som spelar huvudrollen, även om den inte bjuder på de lite mer friska tropisk frukt/ananas-tonerna jag brukar gilla i min IPA annars.

Munkänslan är medelfyllig, kolsyran ganska låg.

Det här var helt okej, men nog inget jag köper igen. Visst är flaskan hyfsat färsk (tappad i december enligt Dempa), men när jag väl dricker IPA vill jag ha en mer fräsch aromatisk humlechock än så här. Kanske är man kräsen.

Betyg: 3,4 av 5.

Pris: 24.90 för 355 ml på Systembolaget.

Beer Here Vårwit

Christian Skovdal Andersen som tidigare legat bakom bland annat Ølfabrikken är mannen som ligger bakom Beer Here. Precis som Mikkeller så är Beer Here ett slags fantombryggeri som reser runt och brygger sin öl lite varstans.

Tyvärr så har jag inte fått chansen att prova så många öl från detta bryggeri, dock har jag provat en av de extremaste och det är Essentia Bina som var riktigt, riktigt god. Nu är det dock witbieren Vårwit som det handlar om, detta är en ofiltrerad skapelse som Christian bryggt nere i Skottland tillsammans med grabbarna (och hunden) på BrewDog.

Så efter att ha druckit en hel del IPA och liknande på sistone så såg jag fram emot att dricka något lättare!

Vätskan har en disig orange färg med ett medelstort smutsvitt skum med stora luftiga bubblor. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Doften har tydliga inslag av skumbanan, apelsinzest, koriander och honung samt en lätt gräsig humlearom. Jästigheten känns dock typiskt tysk och inte åt det belgiska witbier-hållet.

Smaken har även den rejäla drag av skumbanan och koriander samt honung. Det finns också en bra humlighet med lätt blommiga inslag.

Ölet är lätt och friskt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är stora och mjuka.

Mmm... det här var faktiskt riktigt smarrigt. Helt klart ett öl som jag kommer att dricka fler gånger i vår. Kul att se ett såhär grumligt öl med såhär mycket jästfällning komma ut från BrewDogs väggar till Sverige, det är inte varje dag.

Betyg? 3,6 av 5.

Pris: 19:90 för 33 cl på Systembolaget.

S:t Eriks Vårlager

Det var längesedan jag provade något från den flygande ölmakerskan Jessica Heidrich eget märke S:t Eriks. Detta har mest berott på att jag har varit allmänt skeptisk mot dessa öl då jag tycker att de har varit ganska intetsägande efter att ha provat bland annat S:t Eriks Pilsner och S:t Eriks IPA.

När jag botaniserade bland nyheterna i förrgår såg jag dock denna flaska med S:t Eriks Vårlager och började genast snegla på etiketten som sa; "Vårlager fylld med Simcoe och en massa vårkänslor", och ärligt talat, vem kan tacka nej till simcoe och en massa vårkänslor? Inte jag iaf!

Vätskan har en klar ljusgul färg med ett en och en halv finger högt vitt skum. Skummet lämnar lätta rester på glasets insida.

Aromen lovar gott med tydliga inslag av grapefrukt, gräs och lemon curd samt en bakgrund av nybakat franskbröd. Det doftar mer humle än väntat, något som gör mig glad.

Smaken är en liten besvikelse då det känns som att man mäskat in vid för hög temperatur. Det blir ungefär som när man har stoppat en tepåse i munnen dvs. munnen känns torr och man blir nästan sträv på tungan. Detta är synd, för det finns en hel del trevliga inslag av grapefrukt och citron någonstans i bakgrunden.

Ölet är medeltunt med en hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Nej, det här var inte det roligaste jag druckit. Det finns helt klart potential någonstans därinne men det är något som gör att det här ölet känns... underligt. Som avslutning undrar jag vad som hände med de stilrena genomskinliga etiketterna? Dessa känns bara utdragna och konstiga och passar inte flaskans fina form.

Betyg? 2,4 av 5.

Pris: 15:50 kr för 33 cl på Systembolaget.

Öl och mat i kombination del 3: Pulled pork och IIPA

Efter några veckors uppehåll från mina "Öl och mat i kombination"-inlägg så är det dags för det tredje inlägget i serien. Detta är en för mig ganska ny rätt som jag läst om på diverese matbloggar och när Schnille och Schmak för ett litet tag sedan skrev på deras facebook att de hade lagat rätten så blev jag väldigt sugen på att göra den. Så igår var det dags!

Pulled pork som maträtten heter är en maträtt som görs i olika former världen över men som troligtvis har sitt ursprung i Mexico men då under namned carnitas. Vad är då detta? Jo, det är när man låter fläskkött (helst fläskkarré) koka riktigt länge så att fibrerna som håller samman köttet löses upp och därmed blir det otroligt mört och trådigt och liksom rasar isär. Då drar man isär köttet och därav namnet pulled pork. Eftersom rätten i princip sköter sig själv och är lätt att göra mycket av är det perfekt bjudmat.

Hursomhelst, vi börjar med ett recept. Receptet är en blandning av olika recept på internet som jag sedan har modifierat efter eget tycke och smak!

För ungefär 4 personer

• 1,2 kilo fläskkarré med ben
• 1 msk chipotle tabasco
• 2 stora klyftor vitlök
• 1 hel spansk pepparfrukt
• 1 tsk farinsocker
• 2 tsk spiskummin
• 1 msk tomarpuré
• 1 msk rapsolja
• ev. lite citronjuice
• Salt efter smak

Börja med att hacka vitlök och chili och lägg i en liten skål. Häll sedan på chipotle tabaco, farinsocker, spiskummin, tomatpuré, rapsolja och en liten skvätt citronjuice samt salt. Blanda sedan detta till en smet som du sedan gnider in köttet med. Lägg sedan köttet i en ugnssäker form, häll en dl vatten eller två i botten på formen och täck sedan med lock eller folie. Låt sedan detta stå i ungefär 3-4 timmar med lock på 150°C och sedan ungefär 45 minuter utan lock på 200°C för att få lite finare yta på köttet. När köttet är klart så låt det svalna en stund och dra sedan sönder köttet med fingarna eller med hjälp av en gaffel eller dylikt och krydda sedan med lite extra chipotle tabasco och häll på lite av spadet som blir i botten av formen.

Detta serveras traditionellt med någon form av bröd och lite grönsaker samt någon dressing eller salsa. Själv gjorde jag potatisklyftor av bakpotatis som jag kryddade med lite salt och rosmarin och körde in i ugnen. Till detta har jag valt att ha både barbequesås och vitlökssås samt lite wokade grönsaker.

Vad dricker man då till detta? Jo, eftersom det är en relativt kryddig och stark maträtt valde jag, precis som ni ser på bilden, att dricka ett kraftfullt öl som är både lite sött och kraftfullt arom- och bitterhumlat, nämligen Hardcore IPA från BrewDog. Ölet passar bra till maten och de söta och beska tonerna lättar helt klart upp bland det starka fläskköttet och den feta vitlökssåsen. Rekommenderas!

Stone Vertical Epic 10.10.10

Stone Vertical Epic 10.10.10 är i grunden en ljus stark belgisk ale eller tripel, men experimentlusten verkar ha tagit över; bland annat så innehåller ölet kamomillblommor och vindruvor (Muscat, Gewurztraminer och Sauvignon Blanc). Kan det här möjligen vara det perfekta giftermålet mellan öl och vin?

I glaset är ölet gyllene-orangefärgat med ett medelstort vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften är lätt kryddig, men det som främst slår mig är kamomillen och karaktären från vindruvorna. Det finns också lite lätta parfymerade toner. Intressant doft, det påminner helt klart om ett vitt vin samtidigt som man kan urskönja att det faktiskt är öl.

Smaken går i liknande stil. Jag tycker dock att det är något kryddigare jämfört med doften, men inslagen av kamomill och vitt vin finns även här. Ölet är inte oväntat ganska syrligt, och beskan känns nedtonad. Det är också ett ganska torrt öl och i avslutningen känner man också av alkoholen som värmer.

Munkänslan är medelfyllig med en ganska kraftig kolsyra av små bubblor som pirrar på tungan.

Det här var helt klart intressant. Ett syrligt öl, utan att smaka som ett suröl (syran är givetvis mer vinlik än lambiclik).

Betyg: 3,7 av 5.

Pris: 94:60 för 650 ml på Systembolaget.

Oppigårds vs Chinook?

Nej kanske inte, men likväl så är årets upplaga av Oppigårds Spring Ale som lanserades på Systembolaget igår (läs den 14:e februari) enbart humlad med den amerikanska humlesorten chinook. Att enbart använda sig av en humlesort kan ibland bli lite endimensionellt men samtidigt intressant för den som vill lära sig mer om de olika sorternas skilda karaktärer.

Som alltid när det kommer nya öl från ett av Sveriges absolut jämnaste mest stabila mikrobryggerier så känns det tryggt att köpa deras öl. Tryggt betyder dock defintivt inte tråkigt när det gäller Björn och hans öl, tvärtom!

Den klara djupt gyllengula vätskan har ett medelstort kritvitt skum. Skummet lämnar en hel del skumrester på glasets insida.

Grapefrukt, tallbarr och winegum är det första som möter näsan när man sätter sig för att dofta på ölet. Det finns även en stabil bakgrund av malt med inslag av digestivekex.

Smaken är rejält besk och det börjar genast vattnas i munnen av den strama beskan med inslag av lätt omogen grapefrukt. Det är verkligen en uppfriskande smak som får en att vilja ta en klunk till och en klunk till. Detta är dock inget problem med tanke på den relativt låga alkoholhalten på 4,9%.

Ölet är lätt tilll medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka men överraskande livliga i munnen.

Ahh... detta öl kommer jag att dricka många flaskor av i vår. Tillräckligt lätt för att man ska kunna dricka ett par utan att bli alltför snurrig samtidigt som den har en rejäl beska. Den passar förmodligen finfint till en liten picnic i vinterkylan med renskavsmackor med ruccola och pepparrot!

Betyg? 4 av 5!

Pris: 17:90 för 33 cl på Systembolaget.

Liefmans Goudenband

Liefmans är ett av de många belgiska bryggerierna som pysslar med fruktöl av olika slag. Goudenband som detta öl heter är dock inte ett fruktöl utan det är en sour ale eller "brown ale of high fermentation" som bryggeriet själva väljer av kalla den. Den ligger dessutom på 8%, något som är ganska högt för en suröl som ofta är ett par procent svagare. Mycket mer än så vet jag egentligen inte om ölet då det inte framgår hur den är tillverkad osv. så vi går rakt på sak!

Vätskan har en djup kastanjebrun färg med röda inslag. Skummet är medelstort och smutsvitt. Inte mycket skumrester.

Doften är stor och syrlig med inslag av syrliga, mörka bär åt det omogna björnbärshållet. Det finns även vissa inslag av bränt socker och maltvinäger.

Smaken är torr och syrlig med rejäla inslag av syrliga bär som balanseras upp av en lätt sötma med inslag av farinsocker. Det finns även toner av russin och en viss kryddighet.

Ölet är medelfylligt med en hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Hmm... detta är helt klart ett trevligt öl men det känns som att någonting saknas. Den blir lite enahanda i längden. På bryggeriets hemsida rekommenderar man den till getost och det tror jag mycket väl kan vara en bra rekommendation. Detta är helt klart ett öl med stor lagringspotential, så mitt råd är att köpa en flaska extra och låta stå i minst tre år!

Betyg? 3,7 av 5!

Pris: 70:10 kr för 75 cl på Systembolaget.

Mikkeller Green Gold

Det första ölet som dracks under vårt besök på Bishops Arms i Karlstad var Mikkeller Green Gold, en IPA från den välkände danske fantombryggaren Mikkel Borg Bjergsø. Det här ölet har, liksom många av Mikkellers andra öl, bryggts på det belgiska bryggeriet De Proefbrouwerij. För övrigt kommer ölet på Systembolaget till påsken, då under namnet Mikkeller Green Easter IPA.

Ölet är bärnstensfärgat och något grumligt med ett medelstort vitt skum. När man snurrar på glaset fastnar det en del skumrester på insidan.

Doften är grön, fräsch och fruktig. Mycket apelsinskal, mandariner, citrus och tropisk frukt. Det finns också lite kakig malt samt karamell.

Smaken drar åt ett liknande håll, men med lite mer gräsiga och blommiga toner. Det finns gott om mandariner och tropisk frukt även här, och beskan känns balanserad och mjuk tillsammans med den fräscha fruktigheten. Det finns dock en viss aning av lite råare, jästiga toner (men inte på ett dåligt sätt).

Ölet känns medelfylligt i munnen och kolsyran är medelstark - inte för mycket, inte för lite, med små bubblor.

Ja, det här var minsann ett trevligt öl från Mikkeller. Kan vara värt att köpa på sig någon flaska när det kommer i påsk.

Betyg: 3,9 av 5.

Founders Porter

Efter att ha provat flera öl från Founders Brewing såsom Breakfast Stout och Centennial IPA, som kom på Systembolaget förra året, samt delat på en låda Double Trouble IPA med min ölvän Magnus Larsson hade jag fått blodad tand för deras öl. Deras öl genomsyras av elegans och balans men sticker samtidigt ut med massiva humlearomer (och kaffe i stoutens fall).

Under mitt och Davids senaste besök på Bishops Arms i Karlstad såg vi till vårat stora nöje att de hade fått in en rad habila öl ur deras sortiment i sina kylar. Bland dessa hittade vi just Founders Porter som till råga på allt är den högst rankade "vanliga" portern i världen på RateBeer, tätt följt av Fuller's London Porter. Detta kunde vi ju inte motstå att ta reda på om det är befogat eller inte!

Vätskan har en lätt mörkbrun/svart grumlig färg med ett minimalt caffe latte-färgat skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Aromen domineras av söta/milda rostade toner med inslag av mjölkchoklad, jordigt kaffe och vanilj. Det är inte alls de stora tonerna av mörk choklad och hårdrostad malt som man kanske förväntar sig av en amerikansk porter. Humlen håller sig även den i bakgrunden med endast lätta inslag av tallbarr bakom all mjölkchoklad och kaffe.

Även i smaken känns humlen förvånansvärt frånvarande trots ölets 45 IBU. Istället är det just mjölkchoklad, jordigt kaffe och sköna toner av vanilj och toffeekola som dominerar ölet. Dock är det inte så sött som man kanske skulle kunna tro utan ölet är faktiskt i harmoni. Humlen och de lätta brända tonerna får dock jobba hårt för att balansera upp allt annat godis.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en förhållandevis låg kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Det här var helt klart smarrigt. Dock måste jag säga att jag verkligen föredrar "storebrorsan" Founder Breakfast Stout. Kanske är det så att man blivit lite imperial stout-skadad men jag saknar lite mer tydligt rostade toner för att det ska vara i världsklass i min bok.

Betyg? 3,8 av 5.

Pris: 99:- för 355 ml på krogen. Foto: foundersbrewing.com

Port Brewing Wipe Out I.P.A.

Beläget i Stone Brewings gamla lokaler i San Diego ligger numera Port Brewing, en vidareutveckling av bryggeripuben Pizza Port (som finns på flera olika platser runt om i Kalifornien). De brygger en hel rad ansedda öl där bland annat Hop 15, Older Viscosty och några av Lost Abbey-ölen har funnits att tillgå i Sverige på pubar och delvis på Systembolaget tack vare importföretaget Brill & Co.

Jag har provat några av dem och jag måste säga att jag är imponerad över den kvalitet som generellt genomsyrar deras öl. Så när David och jag stötte på en bomber av Wipe Out I.P.A. från samma bryggeri för endast 99 kr på Bishops Arms i Karlstad igår var det bara att slå till!

Färgen är disigt orange med ett stort smutsvitt skum. Skummet lämnar knappt några skumrester på glasets kanter.

Mandarin, persika och grapefrukt är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. All den härligt fruktiga amerikanska humlen balanseras upp fint av en lätt bakgrund av briokarameller och mördegskakor.

Smaken är även den väldigt fruktig och trevlig med inslag av samma frukter som doften bjuder på. Här bjuder även ölet på en väldigt uppfriskande men förhållandevis snäll beska. Det här är ett sånt öl som gör att man vill ta en klunk till och en klunk till...

Ölet är medelfylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och friska.

Mmm... när IPA är såhär bra och friskt så vill man bara ha mer. Flaskan är bryggd den 7:e oktober förra året men jag tycker fortfarande att den har en ordentlig humlearom och den känns inte det minsta trött.

Betyg? 4,2 av 5. Gott! Foto: portbrewing.com

Ölkulturs Videoblogg 2011 avsnitt 3: Achel Blonde & Brune

Så, då börjar det bli någon form av kontinuitet på den annars ganska sporadiska videobloggen. Nu är det dags för årets tredje avsnitt!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 480p för bästa kvalitet. Ds

BrewDog Hardcore IPA

Detta är ett öl som jag provade för första gången under förra årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival. Efter ett litet smakprov där insåg jag att det här var något helt annat än många av de andra ölen från BrewDog som finns att tillgå på Systembolaget.

Hardcore IPA som den heter är en IIPA på 9,2% humlad med tre olika humlesorter. Dessa är Centennial, Columbus och Simcoe, sen är den även torrhumlad med samma humlesorter. All humle har bidragit med över 150 IBU.

Ett sample på en festival är ju dock inte det bästa underlaget för en recension, så nu när jag beställde hem en låda kände jag att det var dags för en!

Den kopparröda vätskan toppas av ett stort och luftigt gräddvitt skum. Skummet lämnar en hel del rester på glasets insida.

Aromen är massiv av amerikansk humle (d'uh!) med juiciga inslag av passionsfrukt, lychee och mango och apelsinzest. Det finns även en lätt bakgrund av kola-aktig karamellmalt. Ofta lämnar aromen hos många IPA/IIPA mycket att önska men här får man verkligen all fruktighet man någonsin kan önska sig!

Smaken är rejält besk med stora fruktiga inslag av bland annat papaya och passionsfrukt. Alkoholen är väl dold av den stora humlekaraktären och den karamellmaltiga kroppen. Eftersmaken har bittra inslag av tallbarr och grapefrukt.

Mmm... det är helt galet bra. Som sagt blir jag ofta blir besviken när jag dricker IPA/IIPA nuförtiden men denna håller hela vägen. Det är helt klart det godaste ölet jag druckit hittills från BrewDog! Den fungerar väldigt bra i eget majestät men jag tror den skulle passa extra bra till de tidiga vårgrillningarna med kryddiga revbensspjäll och coleslaw.

Betyg? 4,5 av 5!

Pris: 36:- via Systembolagets beställningssortiment. Kolli-krav om 24 flaskor.