Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 3

Brill & Co med Mikkellers Big Worse i förgrunden

Så, då är det dags att skriva den tredje och avslutande delen om Örebro Öl & Whisky Festival 2010. Denna del kommer mestadels att handla om de oerhört spännande öl vi drack hos Brill & Co som satte ihop en liten specialprovning för mig och David.

Ett de längre stoppen gjordes hos Brill & Co:s monter. Där brukar det gå att testa många annorlunda öl från många olika bryggerier. Ett av de första där blev 3 Fonteinen Doesjel som var en utmärkt, torr gueuze med många härliga syrliga inslag, inte helt olik den som kom på Systembolaget för ett tag sedan. Vi provade även en liten skvätt av 3 Fonteinen Schaerbeekse Kriek som dyker upp på Systembolaget nu i december.

Sen var det dags för mer öl från samma monter. Nøgne Ø God Jul Islay Edition var en av de häftigaste ölen, riktigt häftig blandning av kryddig julöl och rökig whiskybomb. Grymt! Sedan provade vi också Mikkeller Big Worse som var ett kraftfullt och trevligt barley wine i amerikansk stil.

När de norska och danska ölen var provade var det dags för några smakprov av tre välkända amerkanska öl som egentligen inte behöver någon närmare presentation. Port Brewing Older Viscosity, AleSmith Decadence och Three Floyds Behemoth. Tilläggas bör att vi bara drack runt 2-3 centiliter av dessa öl, då de både var dyrbara och starka.

Innan vi begav oss hemmåt gick vi också förbi Hantverksbryggeriet en andra gång och fick oss ett litet smakprov av deras blåbärslambik Alkemisten. Den var härligt syrlig och rensade upp perfekt efter alla tunga öl!

Som avslutning på denna lilla serie vill jag tacka alla som gjorde denna tillställning möjlig! Extra stora tack går ut till Oppigårds, Närke Kulturbryggeri, Nynäshamns Ångrbryggeri, Hantverksbryggeriet och Brill & Co för deras generositet och trevliga bemötande!

Tomtens homie

Eller hur skulle man annars tolka denna moderna tolkning av en belgian strong ale? Mikkeller presenterar sin julöl Santa's Little Helper såhär:

"Santa's Little Helper 2010 is a dark, strong Belgian ale lightly spiced with Christmas spices. Enjoy it now or keep it in the cellar for many years to come."

Låter inte detta lovande så säg?

Strålen som sakteligen fyller upp glaset har en mörkbrun färg, men medan glaset fylls upp verkar den mer svart än brun. Det beige-aktiga skummet lämnar rejält med rester på glasets insida.

Doften är riklig men balanserad av julnötter, kanel, muskot, apelsinzest och belgojäst. Dock finns det, som alltid med Mikkeller, en modern twist på det hela. Alla dessa godsaker balanserad upp av en stram humlighet som drar åt det tyska hållet. Även om det inte är någon humlebomb så är den betydligt mer humlig än en vanlig belgare.

För ovanlighetens skulle så är faktiskt smaken bättre än doften - inte helt sällan så brukar ju fallet vara det omvända. Här känner man stora toner av främst julnötter från den rostade malten, torkade frukter och apelsinzest men även en gräsig humlighet och en rejäl touch av belgojäst. Apelsinzesten märks extra mycket i eftersmaken tillsammans med en lätt restsötma.

Ölet är fylligt. Kolsyrehalten ligger någonstans kring medel med små, lätt stickiga bubblor.

Mmm! Det här är verkligen något jag kan rekommendera. Trots att det är väldigt många olika dofter och smaker som trängs för att komma fram så är det fortfarande ett väldigt balanserat öl som det handlar om. Passar nog utmärkt till julbordets alla ostar och chokladpraliner.

Betyg?

4.o av 5 - väldigt gott redan nu men kan nog bli fantastiskt med lite lagring!

Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 2

Gött snack hos Västeråsbaserade Hantverksbryggeriet!

Vart var vi någonstans? Jo jag ska ta vid någonstans kring när vi hade avslutat våra glas med Elevator och hade gått vidare för att kika runt hos de andra bryggerierna på festivalen. Efter denna eminenta dubbel bock så var det dags att prova lite fler intressanta brygder. Jag kommer att skriva i en ungefärlig ordning, vissa montrar återkom vi till så därför skriver jag ibland ihop flera besök till ett stycke.

Bland annat så kikade vi in till Darren på BeerSweden i hans monter och fick prova några droppar Lava från Ölvisholt Brygghus. Senare provade vi även lite Red Horizon och There Is No Santa vid densamme bloggaren, dessa var smakprover som hade blivit över från några av videobloggarna han hade spelat in tillsammans med diverese importörer och bryggare. Red Horizon var väldigt speciell och nästintill spritaktig, förmodligen beroende på sakéjästen.

Föregående år hade jag totalt missat Nynäshamns Ångbryggeris monter, i år skulle jag inte upprepa samma misstag. Två stabila öl i form av Indianviken Pale Ale och Mysingen Midvinterbrygd intogs där, men även en fantastiskt god porter i form av Valsviken Vinterporter provades. Detta är ett nytt öl som kommer på Systembolaget längre fram i vinter. Ölet är lagrad i 7 månader, men den kändes nästan ännu mer åldrad. Rejäla toner av plommon och hårdrostad malt. Mums!

Sedan så gick vi åter till Närke Kulturbryggeri där jag, David och Rikard bestämde oss för att vi skulle ta ett varsitt smakprov för att sedan smaka av varandra. Rikard tog Anders Göranssons Bästa Rököl, David tog Fyra Flammor (om jag inte minns helt fel) och jag själv tog Black Golding Starkporter. Alla tre var riktigt goda men häftigast var nog ändå rökölet.

Vi hamnade även hos Hantverksbryggeriet där vi provade många småprover av deras olika öl. Höjdpunkterna kom dock vid ett senare besök vid samma monter då vi fick prova 2006 och 2008 års årgångar av deras barley wine Baronen. Här snackar vi kvalitet!

Ett tredje och avslutande inlägg där vi pratar om endel spännande öl vi provade hos Brill & Co kommer senare!

(Länkar och stavning fixas senare)

Dos Equis XX

Fina namn är lika med fina öl. Eller? När svågern kom hem från Teneriffa hade han köpt med sig en flaska för mig okänt öl, något som uppskattas starkt! Ölet som det handlar om heter Dos Equis XX från Mexikanska bryggeriet(?) FEMSA och klassas som en Pale Lager.

Det finns inte så mycket mer att tillägga så vi kör igång med en recension!

Strålen som rinner ut ur glaset har en blek guld-aktig färg med ett litet smutsvitt skum. Ölet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är svag av billig malt, majs och en lätt gräsig humleton. Inte helt olik andra öl i samma kategori.

Smaken är även den dominerad av billig malt med brödiga inslag. Beskan är minimal och dränks i en sötaktig majssmak. Skulle jag uppskatta den så tror jag inte den ligger på mer än kanske 5 IBU.

Ölet är tunt. Kolsyrehalten är hög med medelstora, stickiga bubblor.

Till att börja med vill jag tacka min svåger Linus för att han köpte denna öl åt mig och släpade med den hela vägen från Teneriffa till Kristinehamn. Sen att det kanske inte var den häftigaste ölen i världen kunde ju inte han veta. Den hade ju åtminstone ett häftigt namn!

Betyg? 1,8 av 5. Njäe...

Örebro Öl & Whisky Festival 2010, del 1

I lördags var det så äntligen dags för ett besök på Örebro Öl & Whisky Festival. Även om det verkar finnas blandade åsikter om festivaler överlag i ölbloggosfären tycker åtminstone jag att det är intressant att få prova lite nya öl, snacka med andra ölbloggare och ölintresserade, samt bryggare och importörer.

Efter en snabb rundtur i lokalen kom vi fram till delen där de svenska mikrobryggerierna fanns placerade. Vi inledde med att prata lite snabbt med Mattias Hammenlind på Sigtuna Brygghus, samt prova deras nya Bundeslager. Kanske inte det roligaste ölet för en ölnörd, som Mattias mycket väl påpekade, men å andra sidan ett bra öl att börja med. Det var hursomhelst ett rensmakande, maltigt, brödigt och trevligt öl som jag helt klart kan tänka mig att dricka en varm sommardag. För övrigt vann ölet pris för bästa lager på festivalen och jag kan förstå att det gick hem hos många. "Tyskt" är väl en bra beskrivning, tycker jag.

Efter detta blev det ett besök hos Björn på Oppigårds. Ett smakprov av Bangalore Twice befann sig snabbt i våra glas och det är bara att konstatera att det är ett kvalitativt öl. Visst, personligen hade jag önskat ytterligare lite mer arom samt lite mindre sötma, men det inger ändå hopp för oss som är sugna på mer svensk dubbel-IPA. Det verkar finnas delade meningar i ölsverige huruvida "humlebomber" är överrepresenterade eller inte. En del tycker att humlehysterin har gått för långt, medan vissa vill ha mer av det. Själv ser jag gärna fler exemplar av stilen - antalet dubbel-IPA som bryggts i vårt land går ju nästan räkna på ena handens fingrar ...


Sedan blev det mer dubbel-IPA; den här gången från Skottland i form av Hardcore IPA från BrewDog. Personligen tycker jag till exempel att Punk IPA är en rätt tråkig historia, men det här var faktiskt överraskande bra. Fräscht, tropiskt fruktigt och kådigt skulle jag vilja påstå. Kan inte komma på att jag druckit något bättre från BrewDog. Tilläggas bör att vi hade problem att hitta till importören - Cask Sweden - men tillslut hittade vi dem efter att ha frågat Darren (tack för det!).

Haandbrygeriet-öl på fat är inte vanligt i Sverige, men här fanns fyra stycken att välja på, och Odin's Tipple blev både Fredriks och mitt val. 5 cl skulle kosta 30 kronor (i kuponger), vilket ju givetvis är en del. Nu fick jag dock 15 cl istället vilket ju kändes generöst, men å andra sidan kanske inte helt ultimat då det trots allt är en imperial stout på 11%. Ett riktigt gott öl med fina rostade toner, choklad, russin med mera. Kändes som det var en del restsötma.

I samma monter som Haandbryggeriet stod Närke Kulturbryggeri och efter litet snack med Håge fick Fredrik litet Bäver i sitt glas. Det första som slog mig var "massor utav läder" i doften och den smått bisarra idén att brygga öl med bävergäll visade sig inte vara så hemsk ändå.

När jag var på besök/ölprovning hos Närke i våras berättade de om den samarbetsbrygd de nyligen gjort nere i Tyskland med Beck Bräu och De Molen: Elevator. Valet av nästa öl blev därmed inte särskilt svårt - ölet var maltigt, sött, med viss trevlig gräsig humlearom och bra beska samt lätt värmande alkoholtoner. Det kändes välgjort och intressant.

(Smakbeskrivningarna av ölen blir väldigt generella och ur minnet eftersom jag anser att en del av charmen med festivalen försvinner om man går runt med ett block och detaljerat skriver ner allt, men jag försöker göra mitt bästa.)

Mer om festivalen kommer i ett senare inlägg.

fatkoll.se

Även om det här redan skrivits på ett antal bloggar skriver jag ändå, man vet ju aldrig om någon missat.

Efter succén med den utmärkta Systembevakningagenten kommer nu samma personer med fatkoll.se. Precis som det låter är det ett enkelt sätt att hålla reda på vad som finns på fat på pubarna i din stad! Smart, va?

Inför Örebro Öl & Whisky

Nu är det alltså mindre än ett dygn kvar till dörrarna för årets upplaga av Örebro Öl & Whisky Festival öppnas. Fredrik och jag kommer, som tidigare nämnt, först närvara på lördag - men vi får hoppas att det finns öl kvar så det räcker även då.

Värt att nämna är att det eminenta norska bryggeriet Haandbryggeriet kommer att gästa festivalen - man kommer nämligen stå i samma monter som Närke Kulturbryggeri. Haandbryggeriet kommer ha fyra fatöl på festivalen - Røyk uten ild, Dobbel Dose IPA, Odin's Tipple och Norwegian Wood. Själv är jag osäker huruvida bryggeriets funnits på fat i Sverige tidigare - kanske är det första gången?

Närke Kulturbryggeri kommer ta med sig gamla trotjänare såsom Örebro Bitter och Slättöl, men även det tämligen nya ölet Skvatt GALEn och litet ovanligare öl som Anders Göranssons Bästa Rököl och Pannknektarnas Porter. Det ryktas också att ytterligare ett öl ska finnas - det hette någonting med Kaggen... är det där ölet som sägs ligga högt upp på den där ratingsidan kanske?

Från Oppigårds kommer intressant nog alldeles splitternya Spring Ale 2011 (vilket är ett annat öl än det som fanns att köpa på Systembolaget under våren 2008 och 2009), bryggeriets första dubbel-IPA Bangalore Twice samt fantastiska Amarillo. Utöver det finns även några av bryggeriets vanligare öl representerade.

Sigtuna Brygghus har också med sig ett helt nytt öl, nämligen Bundeslager. Den för Sverige tämligen ovanliga öltypen altbier finns också representerad i form av Verstehe Nicht Alt. Det ryktas också att de sista flaskorna Ace of Spades kommer finnas med. Spännande.

Stefan på Beer Drivel har skrivit två inlägg där han mer ingående har luskat fram vad mikrobryggerier såväl som importörer har med sig.

Vad skulle jag då rekommendera att man provar?

Det är givetvis svårt, eftersom det finns väldigt mycket kul. En rekommendation är dock att börja med de lättaste (alkoholsvagaste) ölen först, och sedan gå på det tunga artilleriet. Så gott som alla öl jag nämnt i det här inlägget tycker jag är värda att prova - om man nu inte har gjort det förut, och det kommer givetvis att finnas en uppsjö med andra intressanta produkter på festivalen.

Det jag lärde mig av förra årets erfarenhet är dock att man helt klart får sätta upp begränsningar - det finns ingen möjlighet att prova allt utan att det börjar snurra rejält i huvudet och plånboken blir tom efter allt spring efter kuponger. Prova bara det man verkligen vill, och försök undvika alltför många spontana inköp. Vatten kan också vara en bra idé att dricka rikligt av.

50.000 unika besökare! (Skrytvarning)

På lite knapp ett år och fem månader så har det trillat in över 50.000 unika besökare här på Ölkultur med David & Fredrik. Då pratar vi ändå bara om de unika besökarna sedan vi lade in räknaren den 22 juni 2009. Sedan bloggen startade i januari 2009 har vi haft 72.992 unika besökare och ett totalt antal sidvisningar på 129.739 enligt bloggtoppens statistik.

Smått fantastiska siffror för en blogg som började med några knapphändiga ölrecensioner för snart två år sedan. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mina och Davids öläventyr här på bloggen och att vi tillsammans kan sprida god ölkultur.

Tack alla besökare, ni är bäst!

På lördag smäller det!

Eller ja, egentligen smäller det redan på fredag då Örebro Öl & Whisky Festival går av stapeln för tredje året i rad, men det är först på lördagen som jag och David kommer att närvara.

Så om ni vill träffa oss tillsammans med alla bryggerier, importörer och bloggare så är det alltså lördagen som ni ska besöka festivalen.

Räkna med fler inlägg både före och efter festivalen här på Ölkultur!

Ps. Vore kul att veta vilka som kommer, hojta gärna till här så kan vi mötas upp och snacka över någon trevlig öl! Ds

Hantverksbryggeriet Julnarren

Hantverksbryggeriet är ett av landets minsta bryggerier. Julnarren (även kallad Vinternarren) är bryggeriets julöl, och finns i år tillgänglig på tre stycken Systembolag i Västerås. På flaskan står det "Extra Strong Ale" och ölet skulle väl annars kunna klassificeras som någon form av stark bitter eller Winter Warmer.

Färgen på ölet är rödbrun och tämligen klar. Det bildas ett stort, beigevitt skum som ligger kvar länge. En del skumrester på glaset.

Doften man möts av är framförallt knäckig med inslag av mandlar. En del torkade frukter finns också där, tillsammans med ett lätt kryddigt inslag. En helt klart angenäm doft - skönt med ett julöl som inte är ett alltför stort kryddkaos.

Smaken är småsöt och knäckig med drag av brända mandlar, torkad frukt och litet lätt värmande toner från alkoholen. Det finns också en del godisaktiga toner och ölet avslutar med en viss beska. Bra balanserat öl överlag.

Munkänslan är medelfyllig, och kolsyran är mjuk. Ölet känns lent i munnen.

Det här är ett bra öl som jag kan rekommendera för de som har vägarna förbi Västerås, även om det såklart kommer en uppsjö av andra julöl i år. Själv fick jag flaskan som gåva av en bekant.

Betyg: 3,6 av 5.

Son of Nekron - satans god öl! Eller?

Bryggeriet Djævlebryg är ett danskt kontraktsbryggeri som nu, för första gången, finns tillgängliga på Systembolaget. Vad jag förstått så bryggs ölet för tillfället på Herslev Bryghus i Roskilde. Djævlebryg utmärker sig kanske allra mest genom att en krona för varje flaska Gudeløs som säljs doneras till den danska ateistföreningen. Nu är det dock den rökiga portern Son of Nekron som skall recenseras.

När man häller upp ölet i glaset möts man av en närmast svart vätska. Det bildas ett ljusbrunt, litet krämigt skum som lämnar en del rester på glaset. Ser inbjudande ut.

Doften har framförallt rostade och rökiga toner från malten. Lite kaffe och lätta toner av mörk choklad samsas med rök (både lite charkuterier och ved från en brasa). Det finns också litet toner av granbarr.

Smaken går i samma stil med lätta toner av rökt skinka, kallt kaffe och mörk choklad. Bränt trä och de där granbarren jag nämnde i doften finns även att finna här. Ölet är ganska torrt - vilket både har sina för- och nackdelar. De rostade tonerna är visserligen väldigt trevliga, men det känns som man skulle vilja ha lite mer sötma för att balansera upp det hela. Avslutningen är någorlunda besk.

Munkänslan är tämligen lätt - jag får nästan känslan av att den är lite väl tunn i kroppen. Kolsyran är medelmjuk.

Å ena sidan en väldigt drickbar porter med en hel del intressanta smaker, å andra sidan får jag lite intrycket av att det spretar lite för mycket emellanåt och jag känner mig inte jätteimponerad. Med det sagt är det fortfarande ett bra öl, så om man är förtjust i rökporter är det bara att springa till bolaget och handla en flaska. Det är ju trots allt inte en öltyp vi är bortskämda med.

Betyg: 3,5 av 5.

Eriksberg Julöl

Många av julölen hos Systembolaget återkommer varje år. Denna är inget undantag. Eriksberg Julöl som den heter tillverkas av Carlsberg Sverige, men namnet är taget från det numera nedlagda Göteborgs-baserade bryggeriet med samma namn.

Hursomhelst, detta är ett mörkt lageröl på 5,6% inom stilen wienerlager. Detta är också stilen som de flesta massproducerade julöl tillhör.

Eftersom jag redan har tjuvprovat så är det dags för en recension!

Vätskan har en mörk kopparröd färg med ett medelstort beige-aktigt skum. Ölet lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är oväntat humlig på ett typiskt tyskt vis med inslag av örter och nyklippt gräs. Även om den är ovanligt humligt för att komma från Carlsberg så är det förstås ändå malten som står i centrum med många karamelliga toner.

När det kommer till smaken är det helt klart malten som står i centrum. Inslag av karamellmalt, knäck och rostade nötter får sällskap av en stram bitterbeska. Något som drar ner ölet är att de 5,6%:en lyser igenom till viss del - det finns helt enkelt inte tillräckligt med intressanta smaker för att bära upp den relativt höga alkoholstyrkan.

Ölet är medeltunt. Kolsyrehalten ligger någonstans kring medel med medelstora, lätt stickiga bubblor.

Jag är lite kluven, visst det är inte direkt fel, men samtidigt tycker jag detta vore rätt trist att ställa på julbordet när Systembolaget erbjudet så mycket annat gott.

Betyg? 2,9 av 5. Godkänt!

Old Ruffian

Amerikanskt barley wine är som bekant en vidareutveckling av de barley wine som har sitt ursprung i England. Ett vanligt återkommande exempel på amerikanskt barley wine som vi svenskar har fått stifta bekantskap med de senaste åren är Sierra Nevada Bigfoot - ett både malttungt, humligt, och rejält beskt öl som jag personligen värderar högt. Andra exemplar av stilen som funnits representerat på Systembolaget är det quebecanska Solstice d'Hiver - notera skillnaden mellan barley wine bryggt i USA och barley wine i amerikansk stil - som dessutom återkommer nu i år, om drygt en vecka samt Stone Old Guardian, Avery Hog Heaven, Rogue Old Crustacean samt väldigt limiterade släpp av Hvedegoop och Oatgoop (Three Floyds/Mikkeller). Ibland verkar gränserna mellan DIPA och amerikanskt barley wine vara ganska diffusa - men en bra redogörelse för detta kan läsas i tredje delen av Viktors inlägg om dubbel-IPA. För att förenkla, skulle jag vilja påstå att ett amerikanskt barley wine alltid har ett tillräckligt maltfundament för att kunna lagras och är sötare tillskillnad från de flesta "dubbla ipor" (som det ju så fint heter när vi försvenskar det), som definitivt är färskhetsvaror.

Därför tycker jag att det är kul att ett så bra exempel på amerikanskt barley wine kom nu i dagarna på Systembolaget. Det är givetvis Old Ruffian från Colorado-bryggeriet Great Divide jag talar om.

När man häller upp ölet i glaset strömmar en ganska grumlig ljusbrun/bärnstensfärgad vätska ut ur flaskan och bildar ett medelstort vitt skum. Inte så mycket rester.

Doften är tydligt maltig med toner av knäck. Det finns också inslag av mandlar/nötter samt humliga toner av kåda och omogen grapefrukt bakom en mer "allmän" fruktighet.

Smaken går i samma stil; den är ganska söt med en trevlig maltighet, knäck och nötter. Inslag av gräddkola finns också där innan ölet avslutar beskt med drag av omogen grapefrukt, tallbarr och kåda.

Munkänslan är fyllig. Vätskan är ganska len, även om det finns en medelstark kolsyra som livar upp något.

Ett rejält trevligt amerikanskt barley wine som både kan drickas färskt och lagras. Antar att den här flaskan hade en tid på nacken - något halvår? - men låter man den stå ytterligare ett tag kommer nog maltkomplexiteten fram ännu mer i smaken.

Betyg: 4,1 av 5.

3 Fonteinen Oude Geuze

Geuze - denna intressanta öltyp som bryggs och blandas av ett fåtal bryggerier i Belgien (Pajottenland) och knappast liknar något annat i ölvärden - är knappast något som är överrepresenterat på bolaget om man säger så.

3 Fonteinen Oude Geuze är en blandning av 1-årig, 2-årig och 3-årig lambic och kom på bolaget nu i början av november. Enligt exempelvis Ratebeer är det ett av de högst rankade ölen inom stilen, så frågan är om det lever upp till dessa förväntningar?

Ölet är orangegult och lätt grumligt i glaset och det bildas ett stort vitt skum som sedan sjunker undan. Inte några skumrester.

Doften har drag av vad som brukar karaktärisera öltypen: toner av ladugård/stall, gröna äpplen, citron - ja, mycket som amerikanerna brukar kalla för "funk" helt enkelt. Det är en trevlig doft, även om det för den ovane lambicdrickaren kanske inte låter så.

Smaken är sur och torr. Det finns tydliga inslag av omogna äpplen, citron och krusbär. Funk från brettanomyces (stall/ladugård) tillhör också smakintrycken och när man svalt känns det som många av dessa intryck finns kvar i eftersmaken.

Munkänslan är lätt, kolsyran är livlig - nästan lite för livlig till en början, men efter ett antal "whirls" som en viss bloggare brukar påpeka att man ska ge ölen, blir det litet bättre.

Det här är utan tvekan en trevlig geuze, som det skall bli intressant att återkomma till för att se hur den utvecklas. Ta chansen och köp medan den finns!

Betyg: 4,0 av 5.

Black Albert

Det är inte varje dag man får chansen att dricka öl från De Struise Brouwers om man inte åker över till Ølbutikken, eftersom det är sällan Systembolaget tar in deras öl. Som tur är så finns det vänliga själar som är så generösa att de väljer att ge bort en flaska, tack Andreas (Marsiblursi)!

Precis som titeln på inlägget antyder så är det imperial stouten Black Albert som jag fick en flaska av. Ölet ligger på hela 13% samt 100 IBU - dvs en rejält kraftig imperial stout i flera bemärkelser.

Flaskan har stått ända sedan i slutet av augusti i mitt lilla ölskafferi, men så i helgen var det dags att korka upp!

Strålen som sakta rinner ut ur flaskan har en nästintill kolsvart färg. Skummet som bildas är tätt och ljusbrunt. Ölet lämnar inga skumrester på glaset.

Wow! När det kommer till doften så är denna verkligen ett riktigt monster-öl. Stora toner av choklad, hårdrostad malt, plommon, portvin, belgojäst och en en lätt jordig humleprofil. Flaskan har förmodligen något år på nacken och den har verkligen utvecklats härligt. En otroligt komplex imperial stout!

Även när det gäller smaken är det ett alldeles fantastiskt öl. Stora toner av torkade frukter med betoning på plommon gör sig påminda bakom all rostad malt och belgojäst. Egentligen vet jag inte om den är så jättebelgisk men den har något som skiljer sig från många andra imperial stouts. Ölets 100 IBU märks inte mycket mer än som en lätt jordig beska i eftersmaken, förmodligen på grund av den relativt höga restsötman.

Ölet är superfylligt med en medelhög till låg kolsyrehalt.

När öl är såhär bra så är det nästan så att superlativen inte räcker till. Enbart Närke Kaggen! Stormaktsporter och Goose Island Bourbon County Stout är bättre än denna när det gäller imperial stout i min bok. Dock finns det många fantastiska imperial stouts här i världen, det handlar helt enkelt om personliga preferenser.

Betyg? 4.6 av 5. Ruskigt bra!

Funderingar kring Systembolagets lanseringar

Vi på Ölkultur har börjat fundera en hel del kring vem och vilka som får sälja sina öl via Systembolaget. På sistone har importör- och leverantörsmärken såsom St. Eriks och Mohawk fått ta stor plats på Systembolagets hyllor när det gäller svenskproducerad mikroöl. Inget ont om produkterna i sig, men detta väcker ju också en hel del frågor.

Man kan ju leka med tanken att ett öl som "ännu inte finns" konkurrerar ut ett öl som existerar och är både omtyckt och bryggt av ett välkänt bryggeri när det gäller en lansering på Systembolaget. För att detta överhuvudtaget ska ske kan man anta att Systembolaget får in någon form av varuprover från alla inblandade parter där de bedömer att ölet som "ännu inte finns" är mer lämpligt att lansera än det redan etablerade ölet. Detta görs som vi har förstått det av någon form av panel eller jury som ska förhålla sig neutrala/objektiva gentemot produkterna.

Den första frågan som detta väcker är ju varifrån varuproverna för "ölet som ännu inte finns" kommer. Bryggs de på ett litet experimentbryggeri någonstans? Vem bestämmer vem som får brygga där? Kan man skicka in en hembrygd? Får vi skicka våra hembrygder och i efterhand försöka få dem producerade? Löjliga tankar måhända, men man undrar ju hur det egentligen förhåller sig.

Anledningen till att vi publicerar detta inlägg överhuvudtaget är ren och skär nyfikenhet. När man tittar på det senaste årets nyhetssläpp så är en stor andel av ölet som lanserats så kallade importörs- och leverantörsmärken i stil med St. Eriks- och Mohawk-serien. Vi misstänker att andra öl från etablerade mikrobryggerier har fått lämna plats för lanseringarna av dessa öl.

Vi uppmanar både bloggare och bryggare men även importörer/leverantörer samt Systembolaget att ge sin syn på dessa frågor. Det vore intressant att få lite klarhet i dessa frågor då vi anser dem vara berättigade, speciellt eftersom vi i Sverige faktiskt har ett monopol när det gäller försäljningen av öl och andra alkoholhaltiga drycker.

(Vi reserverar oss för eventuella stavfel och mindre faktafel.)

Imperial "Kaos" Porter

Så nu är vår imperial porter buteljerad och klar, här är resultatet!

De Dolle Arabier

De Dolle Brouwers är ett intressant belgiskt bryggeri. Framförallt har de väldigt lustiga etiketter - och så har de också kunskapen att brygga god öl. Oerbier är en favorit för egen del, som jag uppskattade mycket när den kom på Systembolaget för ett par år sedan (var det mars 2009 kanske?).

Nu är det dock Arabier det här inlägget skall handla om. En ljus belgisk stark ale på 8%.

Ölet är grumligt guloranget med ett stort vitt skum. Inte så mycket skumrester.

Doften är framförallt kryddig, nästan pepprig, med toner av gräs och lite citrusfrukter. Det finns också en viss ton av alkohol.

Smaken är ganska besk med en kryddor, apelsin, citronskal, örter och litet värmande toner från alkoholen. Det känns ganska maltigt, med en lätt sötma (nästan lite honung), som sedan övergår i en viss torrhet.

Munkänslan är medelfyllig, kolsyran är förhållandevis mjuk.

Det här är ett helt okej öl, även om det inte når ända fram. Jag har druckit godare belgare, om man säger så. På något sätt känns det som det är något som saknas.

Betyg: 3,2 av 5.