Liten ölprovning med familjen

Det blir inget långt inlägg om detta, men jag sumerar det med att det var en lugn och trevlig provning med blandade öl. Detta är vad som provades, skriver även med lite kommentarer som folk fällde om olika öl. Vi som deltog i provningen var mina två bröder med respektive samt jag och min far. Tilläggas bör att jag var ganska förkyld så egentligen var väl inte ölprovar-lusten så står, men tillfället att ha provning med familjen kommer inte så ofta så jag hängde på.

Först ut blev Grebbestad Lager, själv trodde jag nästan det var en tjeck, men där hade jag fel. Andra tyckte att den var väldigt besk, någon tyckte den var lite citrusaktig.

Nästa öl ut blev kanske något överraskande Péché Mortel. Det var jag som tog med den ölen till provningen, jag tänkte att det var roligt för de övriga, inte lika ölnördiga, familjmedlemmarna att prova något lite extremare. Kommentarer om denna var i stil med "Är det här verkligen öl det?", "Det smakar ju typ som irish coffee" och "Nej, det här kan inte vara öl, det smakar ju bara kaffe!". Själv tyckte jag den var lika god som vanligt.

Efter denna blev det en Schlösser Alt. Altbier är en av min fars favoritstilar, så det var föga överraskande att han tog med denna. Jag märkte nästan direkt att det var en altbier då de är relativt säregna i karaktären. Någon tyckte överraskande nog att den var väldigt besk. De flesta av oss var överrens om att den hade toner av rågbröd.

Öl nummer fyra var Abbot Ale. Den var väldigt neutral i både smak och doft och jag hade svårt att gissa mig till något. Kvällens kanske tråkigaste öl enligt det flesta, dock var vi överrens om att den var god.

Lite ost och andra tilltugg senare blev det dags för ännu en av de öl jag tagit med mig. Nämligen Jämtlands Pilgrim. De flesta tyckte den var god, någon tyckte den var väldigt besk. "Bästa ölen i kväll", sa min far.

Sjätte ölen ut blev Slottskällans Red Ale. Även när det gäller denna listade jag ganska snabbt ut att det var just den ölen. Det märkte jag främst på den väldigt stora bitterbeskan som gör att hela tungan känns torr. Inte helt oväntat handlade främst kommentarerna om hur besk den var.

Efter ytterligare lite tilltugg var det dags för ännu en öl. Det skulle visa sig vara Wisby Klosteröl. Kommentarer om denna var bland annat "En öl i min smak", "Mmm denna gillar jag" och så vidare. Något tråkig kan jag själv tycka.

Nils Oscar India Ale skulle blir nästa öl ut. Själv tyckte jag den var godare än sist, men den står sig inte riktigt mot andra liknande öl. Jag blev dock lite överraskad över att den var humlad med Amarillo, något jag inte visste tidigare. De flesta runt bordet verkade gilla den iaf.

Sista ölen för ikväll blev 1698 Strong Ale. Vid det här laget hade intresset för provningen avtagit något då folk hade börjat prata om annat osv. Dock verkade de flesta gilla den. Jag tycker själv att den är något obalanserad men helt klart trevlig.

Nåja, trots förkylningen blev det en trevligt men kort kväll. Kul att få allmänbilda familjen lite om öl. Provningen skedde i all enkelhet utan anteckningar osv, den var dock helt blind. Eller iaf nästan, då vi själva visste vilka öl vi själva hade tagit med oss. Avslutar med att säga att taxi är bra att ha när det är över 20 minusgrader ute. ;)

Black Rocket Porter

Det finns ett öl som verkligen har imponerat på mig den senaste månaden. Vilket då? Det är givetvis Black Rocket Porter jag talar om. Ölet är ett i raden av öl som tagits fram av Wicked Wine och Stefan Gustavsson. Tidigare har dessa öl bryggts av Sigtuna Brygghus, men den här gången är det Slottskällans Bryggeri som stått för detta.

Färgen är mörkbrun, närmast svart med ett medelstort brunt skum.

Doften är rostat maltig samtidigt som den är humlig: kaffe, lakrits, choklad, citrus, grapefrukt och en del tropiska frukter förnimmer jag. Att det är inspirerat av amerikanska västkusten märks alltså tydligt.

Smaken levererar även den! Rostad och humlig, och därmed inte särskilt söt. Citrus, gräs, tropisk frukt, kaffe och choklad finns där, och de flyter också ihop bra. Avslutningen är besk, men inte för besk (tur att man verkar ha prioriterat aromhumle).

Kroppen är medelfyllig, och kolsyran är alldeles lagom. Munkänslan är också ganska len.

Det är verkligen en av de bättre lågalkoholhaltiga porters jag druckit. Betyget hamnar runt 3,8 av 5.

God Jul på er allihop!

Ville bara passa på att smita in och önska alla en riktigt god jul i år. Hoppas att ni får det ni vill ha i julklapp samt att julmaten smakar bra. Hoppas även ni har hittat det ni letat efter i hyllorna på Systembolaget nu under de här extremt häftiga släppen som varit.

Nu har jag varit och plockat upp lite godsaker från förrådet som jag ska njuta av under julen. Bland annat Beer Geer Brunch Weasel och Péché Mortel samt några julöl.

Förmodligen så tar både jag och David ledigt nu några dagar, men räkna med att höra från oss snart igen!

God Jul!

Porter och Dragon Age Origins

Inläggen duggar inte så tätt på bloggen just nu, mest beroende på att jag inte haft tid och/eller motivation att skriva så mycket samt att David gör praktik på Grebbestads Bryggeri. Dessutom har spelnörden i mig vaknat till liv med hjälp av ett utomordentligt roligt rollspel till XBOX 360/PS 3/PC. Dragon Age Origins heter det för den som är intresserad.

Nu till vad inlägget skulle handla om rent ölmässigt. Igår hade jag ett stort sug efter porter med dragning åt det amerikanska hållet. Valet föll på tre olika sorter nämligen välbekanta Oppigårds Starkporter, Samuel Adams Honey Porter samt Slottskällans Black Rocket Porter även kallad B*RP. De två sistnämda blev de som imundigades igår. Honey Porter var tyvärr ganska tråkig och har en alldeles för stark kolsyra, den passade dock bra till lite peppakaksfudge som jag smaskade på medans jag drack den.

Sedan var det då dags för B*RP som jag bara testat en gång förut. Direkt när jag öppnade flaskan upptäckte jag något lätt oroväckande. Hela flasköppningen var täckt med något jästfällningsliknande klet, något som störde mig då ölen i övrigt inte hade någon jästfällning i botten eller så. Jag provade ändå att smaka på den och det kändes inte som det var några direkta fel på den, så jag drack upp lite och hällde ut lite.

Någon som har några funderingar på vad det kan ha varit? Om det nu inte är så att jag har helt fel och att den faktiskt ska ha jästfällning, dock tycker jag ändå det var märkligt att den var i flasköppningen.

Mariestads Julebrygd 3,5%

Ibland slinker det, av någon underlig anledning, med en flaska folköl när man kikar in på sin matvaruaffär. I det här fallet var det på grund av att jag ville ha något lättare öl att dricka till maten. Valet föll på en flaska Mariestads Julebrygd 3,5% från Spendrups. Detta är förmodligen en av de folköl du riskerar att stöta på så fort du kikar in på din närmstare matvaruaffär. Nåväl, hur var den?

Färgen är mörk bärnsten med ett stort och fint beige-aktigt skum som lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är svag av blaskigt kaffe, rostade nötter, söt malt och en viss humlearom som drar åt det tjeckiska hållet.

Smaken är lätt rostad med samma kaffe-toner som doften bjuder på. Det finns även en lätt men markerad beska och en viss ton av julnötter. Dock tycker jag att både sötman och beskan kunde vara betydligt mer framträdande.

Munkänslan är tunn och kolsyran av hög.

Njae, det här var inget vidare, Spendrups. Inte för att förväntningarna var speciellt höga, men vill man framstå som något slags premium-märke för Svensson så får man nog lägga ner sig lite mer än såhär även om det bara handlar om folköl. Betyg? 2,05 av 5.

Mitt i månaden-nyheter 15 december

Som ni säkert vet kommer det att ske ett rätt så exklusivt släpp imorgon. Systembolaget har tagit för vana att skämma bort oss ölnördar rejält såhär i slutet av året och själv känner jag att det är en nästintill omöjlig uppgift att hinna prova allt. Dessutom skulle det kosta en bra bit över 2000 kr att ens prova en av varje. Nåja, detta är vad som kommer att finnas tillgängligt på "vinkällarbutikerna" samt för beställning från och med imorgon:

• The Angel's Share, vol: 375 ml, pris: 179:-
• Shipyard Smashed Pumpkin, vol: 650 ml, pris 71:50
• Samuel Adams Utopias, vol: 720 ml, pris: 1290:-
• Older Viscosity, vol: 375 ml, pris: 179:-
• Ola Dubh Special 30 Reserve, vol: 330 ml, pris: 89:90
• Ola Dubh Special 18 Reserve, vol: 330 ml, pris: 64:90
• HY Cuvée 2009, vol: 750 ml, pris: 179:90
• HY Super Beer, vol: 750 ml, pris: 149:90
• High Tide Fresh Hop IPA, vol: 650 ml, pris: 89:-
• Caribbean Rumstout, vol: 500 ml, pris: 69:90

Personligen så tackar jag Systembolaget för erbjudandet men står nog över det mesta. Det jag funderar på att knalla iväg och beställa är faktiskt ett par flaskor av Caribbean Rumstout, men vi får se. Den verkar iaf spännande. Släppets dyraste och häftigaste (?) öl ser ni självklart på bilden till vänster i inlägget. Dock kan jag tycka att 1290 spänn för en flaska öl är i brutalasta laget. Ni som provar den får gärna kommentera här i inlägget och berätta hur den är!

Brasserie Dieu du Ciel Rigor Mortis Abt

Säga vad man vill om Montreal-baserade bryggarna Brasserie Dieu du Ciel, men uppseendeväckande och fantasifulla etiketter har de. Jag menar, vilket annat bryggeri skulle kunna få en öl med ett lik med flugor på att kunna kännas lika lockande som dem? Som ni säkert redan klurat ut så är det Rigor Mortis Abt jag pratar om.

Ölet har en djupbrun något disig färg med ett minimalt gråvitt skum. Ölet några få lätta skumrester på glaset. Det minimala skummet oroar mig lite, det blir knappt två centimeter skum när jag häller upp den och belgoinspirerade öl är ju kända för att skumma en hel del.

Doften är stor av de typsika belgiska kryddorna såsom koriander, nejlika och apelsinzest. Det finns även smöriga kakao-toner och en hel del karamellighet.

Smaken är kraftfull av lättrostad malt, tidigare nämnda kryddor och en viss restsötma. Toner av nyponsoppa och torkade frukter gör sig påminda i bakgrunden. Alkoholen är väl dold men märks tidvis.

Fylligheten är medel, kolsyran är relativt låg.

Belgien-inspirerade amerikanare är något jag har lite blandade känslor inför. Ibland är det superbra, ibland är det mindre spännande. Detta var faktiskt ett av de bättre exemplaren och hade jag inte vetat bättre skulle jag nästan kunna trott att den var från just belgien.

Betyg? 3,7 av 5. Min andra flaska får stå till sig ett tag till.

Harviestoun Ola Dubh (Special 12 Reserve)

Ett skotskt öl lagrat på whiskyfat? Är det Innis & Gunn? Eller är det något från BrewDogs Paradox-serie?

Nej, det är varken de äldre whiskygubbarnas älsklingsöl Innis & Gunn eller något öl från marknadsföringsvärldsmästarna BrewDogs whiskyfatlagrade serie det handlar om här, utan Ola Dubh (12 Year Old) från bryggeriet Harviestoun.

Ölet är mörkbrunt till svart i glaset med ett fint litet brunt skum. Litet rester.

Doften har trevliga toner av brända mandlar, knäck, whisky, trä och rostade toner av mörk choklad. Det finns också spår av vanilj.

Smaken är söt och knäckig. Det är mycket brända mandlar, choklad, trä och whisky. Eftersmaken visar prov på en viss rökighet.

Munkänslan är medelfyllig till fyllig. Ölet är lent i munnen och kolsyran är mjuk.

Ett väldigt trevligt öl, som kändes klart njutbart att smutta på en sådan här mörk och annars tråkig decemberkväll.

Betyg? 4,1 av 5.

Chèvre, fikonmarmelad också lite färsk humle!

Häromdagen var jag och handlade lite på den lokala coop-butiken. När jag gick förbi deras relativt stora delikatess-disk blev jag oerhört sugen på en god ost att matcha kvällens planerade intag av Great Divide Fresh Hop med. Efter en stunds funderande och lite pillande på en burk stilton så insåg jag att det skulle behövas en lite mildare men fortfarande smakrik ost. Valet föll på en liten chèvre som jag ätit förut och vet är god, tillsammans med den fick det bli en liten burk fikonmarmelad.

Nå, hur passade Fresh Hop och tillbehören? Vi börjar med en recension av ölet först!

Ölet har en klar ljusorange färg med ett väldigt stort vitt skum. Skummet lämnar endel rester på glaset.

Doften är stor och alldeles underbar av amerikansk humle, färsk sådan. Massvis med gräsiga toner, tallbarr, ananas, passionsfrukt och lätta toner av nysågat björkvirke eller dylikt.

Smaken är även den väldigt god och uppfriskande med en hel del av de tropiska frukterna jag nämde tidigare. Det finns även en lätt maltsötma som balanserar upp det hela och lyfter fram humlearomen på ett väldigt trevligt sätt.

Fylligheten är mellan på gränsen till stor, kolsyran är medel.

Detta är bara så gott! En sånhär öl vill man egentligen inte överanalysera utan detta är något man verkligen bör njuta av. Hur passade ölen till osten och marmeladen då? Väldigt bra måste jag säga. Ingen av dem tog överhanden utan de matchade varandra utan problem, IPA/PA funkar verkligen bra till chèvre där jag annars lätt tycker osten kan komma i skymundan.

Vad blir betyget på ölet då? 4,35 av 5! En av de godaste pale ales jag druckit.

Brasserie Dieu du Ciel Péché Mortel

Kaffe i stout och imperial stout börjar har ju på sistone blivit något av ett fenomen i ölvärlden. Länge har man ju associerat de kraftigt rostade malt-tonerna i öl med smaker/dofter som kaffe, mörk choklad osv. Den gemensamma nämnaren för alla dessa godsaker är ju som bekant att de är rostade.

Nu har dock några bryggare, bland annat Mikkeller, Nils Oscar och just Brasserie Dieu du Ciel tagit steget längre och haft i rent kaffe i ölen. Ofta har experimenten varit oerhört lyckade, både Beer Geek Brunch Weasel och Nils Oscar Coffee Stout är väldigt goda öl. Hur är då Péché Mortel från just Brasserie Dieu du Ciel?

Ölet har en svart färg med ett minimalt beigeaktigt skum. Ölet lämnar inga rester på glaset.

Doften är stor av nescafé, torkade frukter, fudge och en skarp rostad malt-ton. Det finns även trevliga inslag av mörk choklad och lätta vaniljtoner.

Smaken är även den stor rostad malt, bittra kaffe-toner men den har även en viss sötma. Vaniljtonerna gör sig lätt påminda även här trots att ölet inte är ekfatslagrat. Till skillnad från vissa andra kaffe-öl tycker jag här att kaffe-tonerna bidrar till en skön bitterhet.

Fylligheten är mellan till stor och kolsyrehalten är relativt låg, något som jag uppskattar i en imperial stout.

På det hela är detta väldigt, väldigt gott. Provade till lite hemmagjord kladdkaka och vispad grädde och den kombinationen var (som väntat) som handen i handsken. Vad blir det för betyg då? Ja, som den sucker för kaffestouts jag är så blir det högt, 4,25 poäng av 5.

Avery The Czar Imperial Stout

Som Fredrik nämnde i sitt förra inlägg hade vi en liten provning i fredags. Det blev dock bara ett nyhetsöl provat: Avery The Czar Imperial Stout. Ett av de dyrare ölen den här månaden, men imperial stout från USA är ju alltid kul att prova.

När vi delar upp ölen i två glas forsar en väldigt mörkbrun/svart vätska ut ur glaset. Det bildas ett fint brunfärgat skum som ligger kvar ett tag.

Doften är rostad (fast inte riktigt så klart rostad som jag trodde). Toner av choklad, kaffe med grädde/mjölk (alltså inte jättesvart kaffe) och knäck känner jag. Trevlig maltig doft, men kanske inte så bra som jag hade förväntat mig... den kändes ganska snäll för en amerikansk imperial stout.

Smaken är väldigt maltig, lite lätt söt, med toner av choklad, knäck, kaffe och grädde/mjölk. Jag tycker mig känna en lätt vaniljton, även fast det inte är ekfatslagrat...

Kroppen är fyllig, kolsyran är mjuk och fin. Känslan i munnen är len.

En ganska trevlig imperial stout även om jag är något besviken. Det bästa är munkänslan. Det känns mer maltbomb än humligt som vissa amerikanska imperial stouts annars tenderar att vara... gott är det hursomhelst, men det finns mycket bättre exemplar där ute. En "medioker" (vet inte om det är rätt ord att använda sig av här...) imperial stout är ju dock fortfarande ett bra öl.

Betyg: 3,7 av 5.

Schloss Eggenberg Samichlaus Bier 2008

Igår körde jag och David en ganska liten men trevlig och spännande provning innan David beger sig ner till Grebbestad för att göra praktik på just Grebbestad Bryggeri. Vi provade St Peter's Winter Ale, Double Bastard Ale 2007, Avery The Czar och just Samichlaus 2008 som detta inlägg ska handla om. Samichlaus är en öl som för ganska mycket respekt med sig, en halvmörk doppelbock på 14%. Såhär var den:

Ölet är mörkt bärnstensfärgat och den skummar inte nämnvärt.

Doften är enorm av malt med inslag av kola, karamell och sirap. Det finns även toner av russin och madeira. Det är ganska vinöst, man märker verkligen att det är en alkoholspäckad öl.

Smaken är oerhört söt och maltig med en nästan honungsliknande sötma. Det finns även här toner av vin men kanske främst toner av finsprit typ päroncognaq.

Fylligheten är hög, kolsyran är medel till låg.

Det är nog tur att vi lät denna flaska stå i över ett år innan vi provade den. Trots att det är såpass extremt och alkoholstarkt är det faktiskt rätt så trevligt. Egentligen påminner det lite om ett rejält starkt barley wine och detta är ett öl jag tror kan passa till en god cigarr. Betyg? 3,55 av 5. Gott men alldeles för mäktigt, drickbarheten är snudd på noll. Dock så tror jag att denna med hjälp av kanske 5-10 års lagring kan bli en upplevelse utöver det vanliga

Nøgne Ø Underlig Jul

Nøgne Ø är ett bryggeri som sällan gör mig besviken. Underlig Jul är det elfte ölet jag provar från bryggeriet, och förväntingarna är ganska höga. Hur smakar det då?

Ölet är brunfärgat i glaset med ett stabilt, beigefärgat skum. Inte så mycket rester.

Doften är kryddig med aningar av kanel och lite muskotnöt. Vissa toner känns aningen svårplacerade. Det finns också en glögg-aktig ton samt litet mystiska inslag av mint.

Smaken är kryddig, utan att bli för mycket. Småsöt (men inte så söt som jag trodde) och glögg-aktig med en tydlig kryddighet. En aning choklad, men inte mycket. Lätt ton av mint, muskotnöt och kanel. Lite russin.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är ganska lagom. Ölet känns lent i munnen.

Nå. Det här var ganska intressant, men samtidigt något av en besvikelse. Det smakar bra, men samtidigt så uppfattar jag det som lite tråkigt. Kryddorna är inte för många och tar inte över för mycket, vilket är både på gott och ont... det blir inte ett kryddkaos samtidigt som det istället blir litet väl återhållsamt. Hur skall jag egentligen ha det?

Betyg: 3,3 av 5.

Great Divide Hibernation Ale

Nästa julöl ut blir Hibernation Ale från Great Divide Brewing. Det är en old ale på 8,7%, men jag skulle nog snarare klassa den som ett barley wine eller en strong ale. Dock är ju gränsen mellan old ale, strong ale och barley wine ibland ganska tunn, åtminstone när det gäller de amerikanska varianterna. Nog pratat, såhär var den:

Ölet har en djup brunröd färg med ett relativt litet ljusbeige skum. Skummet lämnar vissa rester på glaset.

Doften är stor och knäckig med inslag av toffee, lakrits och ananas. Det är även endel humle i doften.

Smaken är något större än doften. Det är ett sött öl med rejäla toner av karamell, knäck och vissa inslag av brända mandlar och fruktgodis. Det är ett ganska värmande och sött öl som passar bra i vinterkylan.

Det är ett ganska fylligt öl och kolsyran är relativt låg.

Hibernation Ale är ett gott och värmande öl som har blivit något av ett standardöl på Systembolaget i juletid. Det är ett riktigt gott öl men jag tycker samtidigt att det blir lite ensidigt i all sin maltsötma och knäckighet. Betyg? 3,75 poäng av 5.

St Peter's Winter Ale

St Peter's är ett av de bryggerier som verkligen bidrog till att snöa in mig i ölets värld för ungefär 3 år sedan. Jag kommer ihåg när man jagade pubar som serverade Guinness, Kilkenny eller Newcastle Brown på fat och blev alldeles salig när man fick tag på en pint Guinness.

Detta skulle dock ändras en dag då var jag på besök på en restaurang här i Kristinehamn och fick syn på något som hette St Peter's Cream Stout i deras meny, och givetvis blev jag ju sugen på att prova. Det blev något av en uppenbarelse, en krämig stout med massvis av rostad malt, russin, en lätt rökighet med mera. Det var ju något helt annat än en Guinness. På den tiden hade flaskorna dessutom den där medicin-flaske formade designen vilket bidrog till en nästintill mystisk känsla.

Hursomhelst, på grund av denna upplevelse så har St Peter's alltid varit ett bryggeri som legat mig varmt om hjärtat. Förra året missade jag dock deras Winter Ale som detta inlägg ska handla om, men i år hann jag få tag på ett par flaskor, såhär var den:

Ölet har en väldigt mörk röd färg på gränsen till svart. Skummet är stort och beigefärgat och lämnar små skumrester på glaset.

Doften är elegant och lätt vinös med stora toner av rostad malt, en lätt rökighet, bittra bär och en fin engelsk humlearom.

Smaken är även den väldigt maltig och rostad och det finns inslag av bittra körsbär och en typsik engelsk humlearom, kan det vara fuggles? Eftersmaken är lång och bitter med en viss torrhet.

Munkänslan är stor och fyllig med en alldeles lagom kolsyra.

St Peter's gör mig defintivt inte besviken, och denna sticker verkligen ut bland de andra julölen i år. Detta är en alldeles utmärkt winter ale/old ale som jag absolut inte tycker ni får missa såhär i vintermörkret. Betyg? 4 solida poäng av 5.