Öldrickande

Har inte blivit uppdateringar på några dagar nu, men igår träffades jag och Fredrik och drack några trevliga öl. Det kommer ett par recensioner senare, men det som provades var:

Liefmans Kriekbier
Brooklyn Black Chocolate Stout
Sierra Nevada Bigfoot

Rhenania Alt

Så, till min första Altbier: Rhenania Alt från Krombacher Privatbrauerei Kreuztal. Nu var mina förväntningar inte särskilt höga och ölet var mest något halvbilligt, hyfsat intressant att beta av - mycket för att jag inte provat stilen förut (nej, Zeunerts "mix" av lager och altbier räknar jag inte med). Här kommer en liten recension;

Ölet är kopparfärgat med ganska fint, vitt skumhuvud som sakta blir mindre och lämnar lite trevliga skumrester på glaset.

Doften är maltig med tydliga toner av mörkt bröd, lite karamell och viss jordighet. Låter kanske inte vidare exalterande och det är det inte heller, men visst, det är på intet sätt dåligt.

Smaken är lätt rostat maltig med toner av karamell, mörkt bröd, lite jordighet precis som i doften samt en lätt fruktighet innan en fin torrhet balanserar det hela.

Ölets kropp är tyvärr ganska tunn, men det finns en påtaglig lenhet som känns trevlig. Kolsyran är ganska mjuk.

En drickbar, ganska trevlig öl, men samtidigt något tunn och inget riktigt speciellt. Jag är övertygad om att det finns betydligt roligare Altbiers där ute - men det kan man ju tyvärr inte få tag på här. Betyg: 3,2 av 5.

Sierra Nevada Celebration Ale (igen)

Som ni säkert sett så har ju David redan recenserat denna öl, men eftersom jag inte skrivit någon recension på ett litet tag så passar jag på att göra en kort recension av denna jag med. Sierra Nevada Celebration Ale från Sierra Nevada Brewing Co är det som det handlar om. En IPA på 6,8 som är en tillfällig nyhet nu i februari.

Doftar gott och mycket av Amerikansk humle (känns som den doftpreferencen börjar bli något av en slentrian nu, men men) med inslag av en lätt örtighet. Vet inte om örterna drar åt basilika hållet eller något sådant, ett överraskande men ändå trevligt inslag i doften.

Ölet har en fin, lätt grumlig, bärnstensfärg med ett stort beiget skum. Skummet lägger sig dock till ett ojämnt skumlock efter en stund, tilläggas bör att det lämnar ganska mycket skumrester på glaset.

Smaken är besk och kraftfull med inslag av ovannämnda örtighet. Det finns även karamelliga toner som balanserar upp den kraftfulla beskan.

Ett gott, trevligt och uppfriskande öl. Stabilt som vanligt från Sierra Nevada, den landar på anseliga 4,15 poäng!

Nøgne Ø Dobbel IPA

Så, då var det dags för ytterligare ett öl: Nøgne Ø Dobbel IPA. Som vanligt är förväntningarna höga när det gäller Nøgne Ø, som har blivit lite av ett favoritbryggeri för mig.

Ölet är väldigt grumligt bärnstensfärgat, ja nästan brunt med ett stort vitt skum som lämnar generösa mängder skumrester på glaset. Precis som Nøgne Ø #100 är det här väldigt mörkt för en DIPA, även om det inte finns någon chokladmalt i det här ölet, så riktigt så mörkt är det inte.

Doften hart spår av tropisk frukt, ananas, aprikos, grapefrukt och karamell. En trevlig, inbjudande doft även om den inte är jättekraftfull. Den gör dock helt klart att man blir nyfiken på att smaka på ölet.

Smaken är ganska maltig och balanserad med tydliga karamelltoner, innan det går över i mer humleorienterade smaker såsom grapefrukt, citrus, ananas, aprikos och litet tallbarr. Det känns också ganska oljligt, med en fyllig, stor kropp samtidigt som ölet faktiskt känns väldigt lent. Eftersmaken är lång med en viss beska, men jag hade hoppats på mycket mer här.

Ölet är extremt lättdrucket, vilket både kan vara positivt och negativt. Varken 8% eller 100 IBU gör sig påminda. Jag hade förväntat mig mer av en "humleattack" (även om jag, efter att läst andra bloggares omdömen, delvis fått lite ändrade förväntingar innan). Det här känns faktiskt lite för balanserat för en DIPA, helt klart olikt andra jag haft. Å andra sidan är det här fortfarande ett väldigt gott öl som förtjänar ett högt betyg, men jag skulle hellre rekommendera deras vanliga India Pale Ale och #100 istället för detta.

Betyget blir ändå högt, bara inte superhögt som det mesta andra från Nøgne Ø tenderar att bli: 4,0 av 5.

Ocean India Pale Ale

Ytterligare en svensk IPA på Bishops Arms - min tredje på en månad. Hade hört lite halvt tveksamma omdömen om den här på andra ölbloggar och av min kollega, Fredrik, dock. Det är, som ni förstått, Ocean India Pale Ale som det handlar om. Nå, hur är ölet då, egentligen?

Ölet är bärnstensfärgat med ett medelstort skumhuvud som lämnar lite skumrester på glaset, så det känns ju lovande i alla fall.

Doften har spår av citrus, grapefrukt, lite gräs, karamell och viss rökighet. Det verkar som många upplevt rökiga toner i denna och och att det faktiskt blivit något av en "hussmak" i Oceanbryggeriets öl.

Smaken är ganska besk med vissa sötare, karamellmalt-toner. Grapefrukt och gräs återfinns och eftersmaken är ganska torr och besk. Det finns också den där rökigheten som jag kände i doften.

I munnen är ölet ganska fylligt (troligtvis för att det är från fat) med mjuk kolsyra.

Helt klart en drickbar IPA, men ändå överlag ganska tråkigt och intetsägande. Bättre än Jämtlands IPA, men sämre än Hantverksbryggeriets Bödeln.

Betyg: 3,4 av 5.

Ommegang Abbey Ale

Var på Bishops Arms förut. Hade lite småtråkigt och bestämde mig för att ta en "promenad" vilket slutade med att jag gick in på Bishops för att kolla vad de hade. Det blev först en Ocean India Pale Ale, vilket det kommer mer om senare troligtvis, men jag kan åtminstone säga att det inte var det roligaste jag druckit. Tittade sedan i kylen efter något intressant, och det visade sig sedan att Ommegang Abbey Ale från Brewery Ommegang i Cooperstown, New York skulle bli ett relativt lyckat inköp.

Ölet är rubinrött/brunfärgat med ett litet, vitt skum som stannar kvar ett tag. Det ser helt klart ganska trevligt och typiskt ut för en öl av den här typen (belgisk dubbel/strong dark ale).

Doften är trevlig och inbjudande av torkad frukt (främst plommon och russin), kola och litet kryddor. Det känns på något sätt typiskt för en belgare, även om jästen inte är så tydlig som den kan vara ibland.

Smaken är söt och fruktig. Det känns väldigt maltigt med klara söta, kola/karamell-toner som känns heltrevliga tillsammans med torkad frukt (litet som mogna plommon, det känns nästan litet lagrat) samt en viss kryddig ton. Det finns också en viss ton av alkohol som kanske stör litet smått, men inte för mycket. Överlag känns ölet dock fylligt i munnen med mjuk kolsyra.

Det här är faktiskt ett väldigt bra exempel på en amerikansk tolkning av belgiskt öl. I vissa av dessa vräker man i litet mycket humle när jag tänker efter (typ som i Brother Thelonious, som jag i och för sig gillar rätt bra ändå så det är väl lite motsägelsefullt). Det här är inte det bästa från Ommegang, men ändå väldigt trevlig och i "rankingen" (om jag nu skall ha en sådan) hamnar väl detta någonstans mellan Three Philosophers och Hennepin.

Betyg: 3,9 av 5.

Sierra Nevada Stout

Efter universitetet idag bestämde jag mig för att ta en sväng till Bishops. Fredrik var, som ni kanske vet, där igår, och själv ville man ju inte vara sämre. Testade en Bedarö Bitter på fat, och kan bara instämma i att det är ett mycket gott "session"-öl och på fat höjdes intrycket ytterliggare ett snäpp. Kollade sedan i kylen efter något jag inte provat... Harvest Ale kändes något för dyr och mäktig för att dricka helt själv, så valet föll på, efter lite samtal med Flingan, Sierra Nevada Stout. Hade dessvärre ingen kamera till hands så jag var tvungen att stjäla en bild.

I glaset är ölet svart (åtminstone i det svaga ljuset på Bishops) med en stabil, krämig beigefärgad skumkrona. Inte så mycket skumrester dock.

Doften är inbjudande (om än inte jättekraftfull) av rostad malt, choklad, kola, torkad frukt, kaffe samt något oväntade toner av ost/mögelost. Alltså, jag vet inte om det är något fel på mig men det var något som slog mig. Det känns både intressant och lite oroväckande, men det förstör inte direkt intrycket.

Smaken är ganska söt med toner av mjölkchoklad och kola. I eftersmaken dyker torrare, angenäma toner av kaffe och rostad malt upp. Lätta toner av torkad frukt bidrar till en väldigt angenäm smakbalans. Det är just balans som gör det här ölet - det är inte jättesmakrigt men samtidigt heltrevligt och balanserat.

I munnen är ölet medelfylligt med en helt underbar lenhet som inte kan bli mycket bättre. Krämigt. Kolsyran är låg.

En mycket drickbar stout, även om det kanske saknar lite komplexitet och kraftfulla smaker som en imperial har, men det kan man ju inte vänta sig av en svag stout. Trevligt ändå.

Betyg: 3,7 av 5.

Bedarö Bitter på fat

Var inne på Bishop Arms i Karlstad en sväng idag då det var en stund över innan mitt tåg gick hem. Pratade med Flingan som är ölansvarig där, jättetrevlig snubbe förövrigt.

Prövade en pint Bedarö Bitter och en liten skvätt Ocean India Pale Ale.

Här kommer iaf en liten recension av Bedarö Bitter på fat;

Färgen är ungefär som flaskversionen alltså en ganska ljus bärnstensfärg och ölet har ett rejält vitt skumlock.

Det doftar gott och trevligt av Amerikansk humle och rostad malt. Det finns även trevliga fruktiga och knäckiga toner som gör sig påminda i doften.

Smaken är trevlig och kraftfull av Amerikansk humle, men det är samtidigt oerhört balanserat och väldigt lättdruckit. Ölet känns mycket fräschare och fylligare på fat än flaskversionen, väldigt gott helt enkelt!

Om jag ska sätta ett betyg, och det ska jag ju, så blir det 4,1/5 poäng, väldigt gott och trevligt!

Edit: Sänkte från helt orimliga 4,5/5 till 4,1.

Dobbel IPA beställd

Har inte hänt så mycket på ölfronten, mer än att jag beställde en Dobbel IPA idag. Skippade resten av nyheterna då jag inte ansåg dem tillräckligt intressanta med tanke på de höga priserna. Harvest Ale får jag förhoppningsvis chansen att testa på en Sierra Nevada-provning på Bishops inom en snar framtid. Vi får hoppas det blir av bara - det verkade som de fått in en hel del intressant (Pale Ale på fat bland annat). Sierra Nevada kanske inte är världens bästa/mest intressanta bryggeri överlag, men det känns roligt i alla fall.

Annars så slank min sista flaska Monster Ale ner i helgen. Var väl helt klart gott, men samtidigt lite so-so. Kändes som det hade utvecklats en del, och kunde gott och väl kanske stått ett tag till. Konstigt att jag uppskattade det så mycket färskt när det kom, kan ju knappast varit bättre än det var nu. Antagligen beror det på att man utvecklar sitt smaksinne mer och mer. Jag menar, första gången jag drack färsk Thomas Hardy's (2007) var jag helt fanatisk över hur bra det var - det var det godaste och smakrikaste jag hade druckit någonsin - men när jag testade en färsk flaska nu i december 08 var det inte alls lika kul.

Maltesen Nostalgi del 1 - 1992 och 1993

Det är båda intressant och kanske lite skrämmande när jag sätter mig till ro med min God Jul och börjar bläddra i 1992 års (nr 3) upplaga i Maltesen. Där finns bland annat en liten rapport från det första(!) Stockholm Beer Festival.

Svenska macro och storbryggeriers tråkighet och stelhets representerades tydligen på festivalen, jag citerar skribenten Zeb: "Varför utskänkte inte Åbro deras eminenta Wiesgickl Pils från fat? En sådan hantering skulle säkert ha dragit fler besökare till Åbros disk. Samma misstag begicks av Pripps som valde att inte servera sin genuina porter. En underskattning av konsumenten må vi säga".

Det är lite lustigt ändå, när det för en gångs skulle är ett evenemang där ölnördar/entusiaster/journalister osv samlas, så vill fortfarande inte Svenska storbryggerier

bjuda på något spännande, utan de få intressanta öl de har, anser de tydligen inte vara representativa.

Vidare i samma tidning läser jag om ölnyheter på Systembolaget, och det är väl ingen särskilt upphetsande lista - man kan minst sagt säga att vi är lyckligt lottade nuförtiden. Årets stora nagel i ögat på Svenska Ölfrämjandet det året var uppenbarligen mellanölet.

I nyhetslistan återfinns öl som Pripps Blå Mellanöl, TT, John L's Mellanöl, ja och en hel del annan mellanöl. Dock så ska man väl inte säga att det bara är tråkig och dålig öl som finns på listan utan det finns endel saker som låter riktigt intressanta såsom Küppers Kölsch, men ävan Orval om jag förstår tidningen rätt, vilket låter märkligt då den rimligen borde ha överstigit alkoholgränsen som fanns då? Nåja.

Vidare läser jag om att t. ex Lindemans Kriek tydligen späddes ut med Körsbärssaft för den Svenska marknaden, vilket i mina öron låter helgerån.

Efter att ha läst i den enda tidningen från 1992 som jag fick med mig hem går jag raskt över till de tidningar jag fick med mig från från 1993 nämligen nr 1, 2, 3 och 4 som torde vara alla nummer av Maltesen som kom ut 1993.

I nummer 1 från 1993 läser jag förutom en väldigt ointressant artikel om Guinness Draught att Systembolaget tydligen inte var så nöjda med försäljningssifforna för notoriskt svårstavade Aecht Schlenkerla Rauchbier. Tydligen såpass missnöjda att de istället för att vidare försöka sälja ölen ställde undan tusentals flaskor i något gammalt förråd och lät dem oxidera. Jag vet ju att Svenska Ölfrämjandet förmodligen inte är universums mest objektiva tidning, men om det är sant så låter det ju som ett vansinnesdåd av Systembolaget!

Efter att ha kikat på lite andra smått ointressanta artiklar om diverse Engelska ales som fanns på Systembolaget då hoppar jag över till nr 2 av 1993 års upplaga.

Det första jag får syn på när jag börjar läsa nr 2 1993 är att Patrick Holmqvist (som jag förmodar är samma Holmqvist som är chef/bryggmästare på Nils Oscar nuförtiden) vann SM i Hembryggning 1993 med sin öl Godzilla som beskrivs som ett Barley Wine med toner av bräckvatten, etanol och whiskymalt (jag kan inte annat än att småle när jag läser om smakpreferenserna, det låter verkligen inte gott när man beskriver det på det sättet).

Vidare i nr 2 1993 läser jag mest om diverse reportage om bryggeribesök i

England och Österrike som är lite lagom intressanta.

I nr 3 1993 hittar jag bland annat en rolig liten bild på Carneige Pale Ale (som jag förövrigt aldrig hört talas om har funnits) som faktiskt ser riktigt läskande ut trots att den är i svartvitt.

Jag finner även ett läsvärt reportage om Trappistöl som utförligt beskriver alla Trappistklostren och många av deras öl. Titeln på det lilla reportaget är fyndigt nog "Trappistöl - en dryck för gudar!".

Det finns även ett litet reportage om Carlsberg Pilsner som jag knappt tycker är nämnvärt, och man funderar stillsamt varför detta har blivit tilldelat en hel sida i en tidning som bara kommer ut 4 gånger om året har ligger på circa 20 sidor.

Då var det dags för att titta lite i 1993 års sista nummer eller 1994 års första. På omslaget för nr 4 1993 syns en ganska ung och söt tjej som står och heller upp en pint Adnams Extra Special Bitter, något för alla Maltesenläsare att dräggla över på den tiden måntro? Nåja, skämt och sido.

Ledaren i detta nummer handlar om att Svenska Ölfrämjandet anser att Systembolaget borde slopa den övre alkoholgränsen. Detta var många år en av Svenska Ölfrämjandets hjärtefrågor (med rätta) och de fick ju sin vilja igenom några år senare.

Där finns även en liten artikel om de få Svenska småbryggerina som existerade på den tiden bl. a Källefall Bryggeri, Hjo Bryggeri och Zeunerts. Det märks ju att de mindre bryggerierna är intresserade av mer speciella öltyper såsom pale ale osv istället för den vanliga lagern.

Ett inslag om Lambik är rätt så intressant. Det står lite om Lambikens ursprung och att Bretannomycer ger Lambik dess speciella Stalldoft. Det står även lite om vad lambik-ölen kryddas med osv. Titeln är återigen av lite fyndigare karaktär: "Lambik - en spontan typ".

Hoppas ni har haft någon glädje av mitt grävande i gamla maltesen tidningar! Det står mycket i tidningarna som är läsvärt och det är verkligen roligt att se hur Svenska Ölfrämjandet kämpade för ölens status här i Sverige.

Vi får se när del 2 i detta reportage kommer, men det blir förmodligen någon gång nästa vecka! PS. Jag uppdaterar formateringen efterhand, blev rätt mycket småfel. DS

Intet nytt under ölsolen!

På öldrickar-fronten finns det inte så mycket nytt för mig att rapportera faktiskt. Det har mest varit gamla favoriter och mindre goda öl som avnjutits på sistone.

Ikväll sitter jag själv hemma då sambon jobbar, så jag passar på att avsmaka en till flaska av God Jul från Nøgne Ø som är ett av mina absoluta favoritöl, samt att läsa lite i ett par Maltesen tidningarna.

Dock inser jag nog att detta är ett öl som vinner väldigt mycket på lagring. Jag och David drack en flaska på Bishop's Arms i Karlstad för ett tag sedan, som var ett eller två år gammal, den var top 10 alla kategorier. Då fick den 4,85/5 i betyg av mig.

I julas drack jag en flaska, och när jag recenserade den för min gamla blogg fick den något snålare 4,35/5 i betyg, och utan att göra någon utförlig recension idag så ger jag den 4,45/5, det har iaf hänt lite på ett par månader.

Hoppas ni andra bloggare har en trevlig helg! :-)

Maltesen - Nostalgi?

Var på fika hos min far igår då hans sambo fyllde 55 år. När vi senare på kvällen satt och pratade lite kom helt plötsligt min far in med en rejäl bunt maltesen tidningar. Något förvånat frågade jag honom om han hade varit med i Svenska Ölfrämjandet, och det hade han tydligen. 

Han frågade om jag ville låna med mig ett gäng då han vet att jag är en riktig ölentusiast/ölnörd och att jag dessutom har en blogg. Med tanke på att det varit lite prat på olika bloggar om vilket oerhört dåligt utbud det var i Sverige under 90-talet tänkte jag göra en liten serie i ett par delar om vad jag kan hitta i de olika tidningarna.

Hursomhelst så är det Maltesen från 1992, 1993, 1994, 1995, 1996 och 1997 jag lånade med hem. Min far gick ur Ölfrämjandet någon gång 1998 då det verkade som verksamheten var lite halvdan vid den tiden och Maltesen-utskicken var mer och mer sällsynta.

På ett sätt är det ju egentligen inte nostalgi för mig, då jag inte ens var med som öldrickare på den tiden. Ändå blir det något lite magiskt över att sitta och bläddra i de gamla (och faktiskt välbevarade) Maltesen-tidningarna.

Första lilla inlägget som är baserat på de tidningarna från tidigt 90-talet kommer senare idag eller imorgon.

Einbecker Winter-Bock

Andra dubbelbocken på mindre än en vecka! Den här gången är det Einbecker Winter-Bock från Einbecker Brauhaus som skall drickas, bedömas och förhoppningsvis njutas. Ölet fanns som bekant med bland februarinyheterna på bolaget och är mitt första öl från bryggeriet.

Ölet är rött/kopparfärgat med ett stort beiget skum. Det lämnas en del skumrester på glaset.

Det doftar av karamell, nötter, torkad frukt (plommon?), bär, och lite gräsig humle. Helt klart en trevlig och inbjudande doft som gör att man helt klart vill smaka på ölet.

Smaken är väldigt söt - vilket drar ner betyget något. Det finns toner av karamell, nötter, söta bär och lite mörkt bröd. Jag tycker sötman drar åt honungsötma faktiskt, och en rejäl sådan också. Nästan så jag associerar lite smått till ett mjöd jag drack i våras. Lite värmande alkohol också.

Själva munkänslan är dessbättre väldigt len, med låg kolsyra. Väldigt fyllig, stor kropp.

Nu vet jag att det här är en dubbelbock och de tenderar till att vara väldigt söta, men jag skulle inte tacka nej till lite mer beska/torrhet för att skapa lite mer balans. Annars är det inga större fel, men Lunator som jag drack förra veckan spöar denna med råge. Hursomhelst: bra, men inte super! Betyget blir 3,5 av 5.

Mitt i månaden-nyheter februari

Nu går det se på Systembolagets hemsida vilka nyheter som dyker upp i vinkällarbutikerna den 16 februari (om en vecka). Vet inte om det är någon öl som inte nämnts förut på ölbloggarna, men vad jag minns finns det åtminstone ingen sammanställning av dessa:

Flying Dog Wild Dog Schwarz, 7,8%, 750 ml, 182:00
Nøgne Ø Dobbel IPA, 8,0%, 500 ml, 54:00
Sierra Nevada Harvest, 6,7%, 710 ml, 65:10
Left Hand SmokeJumper, 9,8%, 650 ml, 79:80
XS Imperial Younger's Special Bitter, 7,5%, 750 ml, 138:70

Dupont Avec Les Bons Voeux

Blev lite ölsugen så här på söndagskvällen. Ett öl jag var extra nyfiken på var ett som införskaffades i måndags: Dupont Avec les Bons Voeux, en förhållandevis alkoholstark (9,5%) saison från Brasserie Dupont. Senaste saisonen jag drack var mycket god, och med tanke på att det här är ett ganska "hypat" öl kändes det som ett måste. Mina förväntningar var höga, trots att jag tidigare haft svårt för tripels/ljusa belgare/saisons.

Flaskan är mycket läcker med en väldigt stilren etikett. Sedan är det givetvis alltid charmigt med flaskor med kork. Det känns lyxigt helt enkelt!

I glaset är ölet grumligt orangefärgat med en fin, vit skumkrona. Efter ett tag dör den ut, men det finns en liten ring av skum som lägger sig längs kanterna på glaset.

Doften är kryddig, jästig och mycket inbjudande av apelsinskal, citrus, omogna äpplen, banan, koriander och nejlika. Det är också ganska "funky" med stall/ladugårds-liknande toner. Man blir helt klart sugen på att smaka på ölet!

Smaken är torr, ganska syrlig och kryddig. Det finns toner av citrus, apelsinskal, omogna äpplen, banan, nejlika, koriander och lite aprikos. En lätt fruktig sötma uppenbarar sig, men överlag är det syrligt, "funky" och torrt med en viss beska.

Själva kroppen känns medelstor, men det är ända ganska fylligt. Kolsyran är ganska kraftig och gör att ölet känns uppfriskande trots den höga alkoholstyrkan.


Överlag en mycket trevlig saison. Jag tror jag börjar gilla den här typen av öl (belgisk ljus ale/tripel/saison) allt mer. Eller är det så att jag bara råkat testa några av de bästa exemplaren på sistone? Det här är helt klart en av de bästa belgarna jag någonsin haft, alla kategorier. Det jag uppskattar med just saisons är att de känns aningen syrligare (på ett bra sätt) än t.ex. ljusa belgare/tripels. Hursomhelst... betyget blir högt: 4,5 av 5.

Lunator Dubbelbock

I september kom på Systembolaget Grebbestad Bryggeris klassiska dubbelbock: Lunator. Ölet, som sätts under den första fullmånen, och alltså i detta nu, i årets tappning, ligger och jäser sedan den 11 januari, var helt klart något något som jag ansåg intressant. Jag införskaffade direkt tre flaskor, och tanken var att ett par skulle stå till sig litet grann. Emmellertid drack jag upp mina två första flaskor inom loppet av en vecka. Jag minns att jag tyckte det var ett gott öl första gången, medan det vid andra tillfället till och med blev riktigt bra. Den återstående flaskan överlevde dock... fram till nu. Jag blev helt enkelt ölsugen och det kan vara bra att rensa lagret litet grann. Bäst före-datumet är dessutom satt till april, så jag tänkte att det kanske kan vara bra att dricka upp snart... även om det nog inte är något man behöver bry sig så otroligt mycket om. Nåja, till själva ölet!

När jag häller upp ölet i glaset slås jag av den vackra, djupt rubinröda färgen. Det skummar en del, men dör ganska fort... fast det här är visserligen ett öl jag inte vill ha så mycket skum i så det gör mig inte så mycket. Färgen är väldigt vacker i alla fall!

Doften är heltrevlig. Väldigt vinös; toner av portvin, torkad frukt, kola, lakrits och ett visst spår av nötter kan anas. Väldigt trevlig doft enligt mig - underjästa öl kan alltså dofta underbart de med. Väldigt aptitretande, man vill verkligen smaka.

Smaken är väldigt söt, maltig och vinös (något som i mina ögon bara är bra). Toner av torkad frukt, kola, portvin och sötlakrits. Jag tycker både doften och smaken har drag av något som skulle kunna vara ett sött dessertvin av något slag, fast bättre. Det här gillas skarpt. Jag ångrar nästan att jag inte köpte på mig ett par flaskor till... eller skulle jag kanske väntat ytterligare med denna?

Munkänslan är väldigt fyllig, len och nästan lite oljig. Kolsyran är mjuk och det känns helt enkelt väldigt behagligt i munnen.

Det här helt klart ett fantastiskt öl, åtminstone om man gillar dubbelbockar som tydligen jag tycks göra. Det förra betyget, som sattes den första September, blev 4,0, men nu är jag än mer övertygad: 4,2 av 5. Jag ser fram emot ett eventuellt återkommande till detta öl och hoppas att Grebbestad i övrigt ger sig ut och experimenterar lite mer, för talangen finns uppenbarligen!

Sierra Nevada Celebration Ale

Sierra Nevada Brewing Company är väl kanske ett av de viktigaste amerikanska mikrobryggerierna. Mikro och mikro förresten, det är väl knappast vad man kalla dem för idag, men ett ”craft brewery” – hantverksbryggeri – är de ju definitivt, trots storleken. Underbart goda öl som den lättillgängliga Sierra Nevada Pale Ale och det klassiska, tokhumlade barley winet i Sierra Nevada Bigfoot blandat med öl som varit mer eller mindre okej till "bara" bra – Early Spring Beer och Anniversary Ale – är exempel på några öl som passerat min strupe det senaste året. Nu till 2008 års upplaga av Celebration Ale, en amerikansk IPA på 6,8 % och 62 IBU.

Ölet är bärstensfärgat i glaset med en stor skumkrona som sedan lägger sig och lämnar en hel del skumrester på glaset.

När jag doftar på ölet känner jag generösa mängder av fräsch, amerikansk humle: tallbarr, citrus, grapefrukt, aprikos och kåda. Det finns också maltiga toner av karamell, samt en något oväntad (men enormt trevlig) ton av jordgubbar.

Smaken är också väldigt humlig med en stor beska. Det finns också toner av söt maltig karamell/kola. Annars är det främst tallbarr, citrus, grapefrukt, aprikos och kåda som dominerar smakbilden. Lätta toner av jordgubbar även här. Mycket trevligt! Lång, besk eftersmak.

I munnen är ölet medelfylligt med precis lagom kolsyra. En väldigt drickbar, smakrik och god IPA – jag förstår att den tog slut på bolaget så fort här i Karlstad, vilket många öl vanligtvis inte brukar göra. En extra poäng (eller tiondels poäng snarare) för de underbara tonerna av jordgubbar jag tyckte mig känna.

Betyg: 4,1 av 5.

Förresten, på tal om Bigfoot, en skön video på Sierra Nevadas hemsida: länk (klicka på någon av länkarna i mitten på sidan).

Bötet Barley Wine

Bötet Barley Wine från Nynäshamns Ångbryggeri är ett Engelskt Barley Wine på 9,1%. Flaskan har fått stått i ett par månader, men nu är det dags att testa den!

Ölen har en djup bärnstens-färg med ett litet beige-färgat skum. Skummet försvinner mer eller mindre efter en stund i glaset och lämnar en fin skumring.

Doften är rätt så vinös med inslag av Engelsk humle. Det finns även toner som drar åt torkad frukt. Väldigt trevlig doft, men hur är smaken?

Ännu bättre än doften! Riktig vinös och det är generöst med både Engelsk malt och humle i denna. Vinösitet med drag av torkade frukter och en lätt knäckig ton. Trevligt!

Detta är nog det bästa Svenska Barley Wine jag prövat. Betyg? 4,35/5!

Vi Rekommenderar!

Från början hade vi tänkt ha en liten "Vi Rekommenderar" grej på sidan, som dock har varit lite underutvecklad. Nu har jag (Fredrik) tagit tag i det och länkat till några av de bloggar som länkar till oss, men även andra bloggar som vi tycker är bra och läsvärda.

Vi rekommenderar även Bishop's Arms - Karlstad och Pitcher's - Karlstad då det är de två pubar som jag och David främst besöker när vi vill äta got mat och dricka god öl. Givetvis finns det massor av utmärka ölpubar ute i landet, men inte där vi bor.

Avslutningsvis vill vi bara säga att det är jätteroligt med den respons vi får/har fått på våran sammanslagna blogg!

Nyhetsläpp

Har inte haft något vettigt att skriva på bloggen på ett par dagar, men tänkte bara göra ett litet inlägg om nyhetsläppet igår.

Själv köpte jag en Bons Vouex, en Celebration Ale och två Black Chocolate. Var tvungen att snåla lite - ölbudgeten kommer nog inte vara lite sisådär närmsta tiden. Tur att december/november-släppen är förbi och att det i denna månad finns öl man kan avstå utan att känna att man missar något riktigt extraordinärt. Förhoppningsvis kan jag unna mig en flaska Dobbel IPA i mitten av månaden dock.