Einbecker Mai-Ur-Bock

Ingen riktig maj utan en maibock? I år finns det två alternativ; Arboga Majbock samt den tyska klassikern Einbecker Mai-Ur-Bock, vilket jag tänkte inrikta mig på.

Ölet är mörkt guldfärgat till ljus bärnsten med ett vitt skum som tyvärr försvinner ganska snabbt. Små skumrester.

Doften är sötliknande och väldigt maltig. Det finns litet toner av karamell och gräs. Inget speciellt, men inte heller dåligt.

Smaken är ganska söt och maltig med toner av litet gräsig humle. Det avslutas med en lätt till medelstor beska. Inte särskilt komplext, väldigt-lageraktig, inte dåligt - men ganska tråkigt.

Kroppen är medelfyllig, kolsyran är mjuk, vätskan är för övrigt ganska len. Alkoholen är kännbar i vissa klunkar dock. Rätt okej öl att sitta och smutta på, men samtidigt inte en av de bättre bockar jag druckit. Värt att prova en gång, men kanske mest för att det känns som något av en klassiker.

Bara jag som saknar Grebbestad Majbock?

Betyg: 3,1 av 5.

Green EKO Lager 3,5%

Vad är detta nu då? En folköl? Jo så är det, det är en ekologisk lageröl på 3,5% från Krönleins som väl får betraktas som något av ett macrobryggeri, som inte bryggt värst mycket vettigt (enligt mig då).

Dock så är ju ekologiska öl något som faktiskt ligger i tiden och eftersom jag inte sett den förut blev jag lite smånyfiken när jag såg den på den lokala Konsum-butikens folkölshylla. Här kommer en liten recension;

Utseendet är ju inte alltför spännande men samtidigt inte dåligt heller, det är en gyllene färg med ett stort vitt skum, färgen är aningen ljusare än vad det ser ut på bilden. Burken är ju, ja modern, men väldigt tråkig.

Doften är inte särskilt spännande, men vad väntar man sig av en europeisk lager? De små noteringarna jag gjorde var att det fanns en lätt rostad maltighet och en viss blommighet, trevligt att det är Perle humle i den iaf.

Smaken är dock betydligt bättre än doften. Det finns gott om blommiga humle toner tillsammans med en bra maltighet, ölen är lite lätt gräsig också, men inte på ett direkt dåligt sätt. Jag måste säga att jag faktiskt är imponerad av fylligheten i denna öl, det är faktiskt riktigt fyllig för att vara en folköl.

Nåja, det blir ju inget jättehögt betyg på denna (oväntat va?) men det blir faktiskt dugliga 3,2/5 poäng för den! Om jag ska dricka folköl i sommar på någon grillning, och haft dåligt framförhållning med Systembolaget tider, ja då blir det helt klart denna. Det är synd att Dugges eller Ölands Gårdsbryggeris folköl inte finns tillgängligt bara... Men men, nu ska jag ta en sånhär till och käka en räkmacka! På återseende!

Fuller's Golden Pride - Video

En liten ny idé från mig. Prövar att recensera en öl via video, blev lite halvdant, men håll till godo - jag är blott en nybörjare!

Flying Dog Double Dog Double Pale Ale

Flying Dog är ett bryggeri som det pratas mycket om. För något år sedan var det ett bryggeri jag var väldigt nyfiken på, det kändes spännande och intressant samtidigt som det inte var något jag kunde få tag på i mina trakter. Det verkar som deras öl, i Sverige, främst var koncentrerad till de större städerna. På senare tid har de dock gjort sitt intåg i Värmland och Karlstad, och överraskande nog finns de representerade på den annars tråkiga golf/sportpuben Pitcher's av någon anledning. En pub som varken jag eller Fredrik besöker särskilt ofta, och den enda anledning till att vi gått dit är just flaskutbudet av Flying Dog och litet annat halvintressant. Den senaste månaden har även Bishops i Karlstad tagit in en del flaskor, däribland Double Dog Double Pale Ale som tidigare nämnda golfpub, vad jag vet, struntat att ta in, så jag blev sugen på att testa en flaska idag när jag helt plötsligt kände ett humlesug.

Ölet är bärnstensfärgat i glaset med en stor vit skumkrona. Ser inbjudande ut. Lite småkul och märklig flaska som vanligt från Flying Dog också.

Doften är inbjudande och humlig med mycket grapefrukt, tallbarr och kåda. En hel del maltig karamell och kola gör sig också påmind. Det känns ganska sött, väldigt amerikanskt, typiskt och inbjudande.

Smaken är ganska söt med mycket maltig karamell och kola följt av än tydligare toner av humlig grapefrukt, tallbarr och kåda. Det avslutas med en stor och kraftfull typisk beska precis som många andra DIPAs.

Munkänslan är fyllig, nästan litet kletig vilket jag upplever många öl av den här stilen vara (dock på ett positivt sätt). Kolsyran är perfekt (ganska låg, men inte icke-existerande).

Överlag är det här ett bra öl, men kanske något endimensionellt... eller så är det för jag är litet småtrött på stilen bara. Med det sagt tycker jag dock att det är en välgjord och bra introduktion till stilen (som jag skulle vilja kalla DIPA - Ratebeer säger "American Strong" med Beer Advocate säger DIPA). Alkoholen är fruktansvärt väl dold - helt galet att det är 11,5% samtidigt som det slinker ner hur enkelt som helst. Kunde haft litet mer tropisk/ananas-juice-karaktär dock.

Betyg: 3,7 av 5.

Smörpundet Lagrad Årgångsporter 2007

Ytterligare ett öl dracks i lördags: nämligen 2007 års årgång av Smörpundet Porter från Nynäshamns Ångbryggeri. Ölet har lagrats på ståltank under ett helt år, och kommer i en flaska som är helt etikettlös med endast en liten "lapp" hängande i ett snöre om flaskan. På något sätt bidrar det till en viss gammaldags känsla. Det är enkelt, det är inte lyxigt, men det är ändå ganska trevligt. Ölet ligger på 6,0% och inte 5,0% som Ratebeer listar den som. Antar att de gjort alkoholen en procent högre de senaste åren.

När jag häller upp ölet i glaset träder en svart vätska fram. Ett litet, litet brunt skum bildas ovanpå och försvinner efter en stund.

Doften är lätt vinös och rostad med toner av choklad (både mörk och mjölkchoklad), kaffe och litet kola. Det är inte jättekraftfullt, men fortfarande väldigt inbjudande. Vinösiteten skvallrar helt klart om att det är ett öl med ett par år på nacken.

Smaken är något bättre än doften. Lätt söt till en början med en hel del vinösa toner (nästan rödvinsaktigt) med toner av torkade bär (plommon, russin), choklad, kaffe och litet saltlakrits. Avslutningen är lätt torr. Beskan är så gott som totalt bortblåst, men vad kan man förvänta sig av en porter - särskilt när den är så här gammal?

Munkänslan är sammetslen, kroppen är medelfyllig. Under vissa klunkar önskar jag att ölet hade mer kropp, men det här är ju "bara" en sexprocentig porter och för att vara det är det här riktigt bra. Ett mycket drickbart och småkomplext öl som växer efter en tid i glaset. Fantastiskt nästan. Antagligen det bästa från Nynäs (även om jag har gett högre betyg till Nynäs-öl än vad jag gör nu, men det beror nog på att jag blivit litet snålare senaste tiden). Helt klart bland de bästa svenska ölen jag smakat i alla fall. Jag önskar att jag fick prova den ekfatslagrade versionen!

Betyg: 4,0 av 5.

Slottskällans Imperial Stout 2009

När jag ändå var nere till Göteborg förra helgen så passade jag på att besöka Systembolaget i Nordstan för att kolla om det fanns något roligt. Det fanns en hel del. Problemet var bara att jag inte hade något att bära i då min ryggsäck var full...

Det fick hursomhelst bli en flaska Jämtlands President och en flaska av Slottskällans Imperial Stout 2009. Det är den senare som det är dags att recensera, då jag inte druckit den sedan 2007 års upplaga. Såhär var den;

När man häller upp ölen har strålen en klar väldigt mörkbrun färg, nästintill svart. I glaset ser den mer svart än brun ut iaf, skummet är beige och stort men sjunker snart ihop till en liten skumring efter en stund i glaset.

Doften bjuder på mycket rostade toner med inslag av typisk Engelsk humle. Det är nog East Kent Golding som jag tänker närmast på? Hursomhelst finns det även vissa toner av torkad frukt och en lätt ekighet (ja jag vet, den är inte fatlagrad) som gör det hela riktigt angenämt.

Smaken är om möjligt ännu bättre, det finns gott om bittra toner, fast de är verkligen i balans. Det är verkligen en härlig smak av rostad malt, torkad frukt och en rejäl torrhet som slår en när man smuttar vidare på ölet. Av någon anledning är det lite såhär jag tänker mig att en Imperial Stout ska smaka, inte så söt som många andra upphottade versioner som t. ex många av de Amerikanska.

Hursomhelst, detta är riktigt bra, men jag kan tänka mig att den verkligen vinner på lagring. Det blir 4,15/5 poäng för denna! Vill också passa på att tipsa om att Mandel och Fikon choklad från Marabou passade utmärkt som tilltugg. Normalt är ju mörk choklad att föredra, men här passade det verkligen med något sötare.

Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse

Det är redan lördag! En hel vecka sedan den stora ölbloggarträffen. Tänk vad fort tiden kan gå. Lite "småsorligt" när man tänker på det; det känns som det var igår. Får som sagt hoppas på mer sammankomster i framtiden. Positiva aspekter med den här lördagen är ju dock Systembolagets nyhetsläpp. Idag testade jag det första ölet från detta: Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse, ett transatlantiskt samarbete mellan Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn, Tyskland och Brooklyn Brewery, USA.

När jag häller upp ölet i glaset strömmar en grumlig gul/orange vätska ut ur flaskan; en medelstor vit skumkrona bildas högst upp. Det ser helt klart inbjudande ut. Kanske inte så vackert för ögat i och för sig, men ofiltrerat är ju så klart ett plus.

Doften är heltrevlig och inbjudande med kryddiga, jästiga toner, viss fruktighet samt tydliga inslag av banan och citrus. Lite som väntat faktiskt, men jag gillar det verkligen. Fräscht, ganska ovanligt och spännande på något sätt.

Smaken är kryddig tillsammans med tydliga toner av gräsig humle, citrus, aprikos och typiska inslag av banan. Lite parfymerat nästan, men inte på ett dåligt sätt. Alkoholen är väl dold och en liten beska tittar fram mot slutet.

Kroppen är medelstor till stor - ganska fylligt alltså med en lite oljig munkänsla. Kolsyran är ganska kraftig. Ölet blir bättre och bättre efter ett tag i glaset, och det känns farligt lättdrucket precis som Aventinus. Det sistnämnda ölet är nog något bättre dock, även om jag inte druckit det sedan mars förra året så min "kräsenhet" har nog blivit värre sedan dess. Riktigt välgjorda grejer faktiskt.

Det känns nästan som det är amerikansk humle i då smaker som citrus och aprikos är något jag vanligen brukar använda som doft/smakpreferenser för denna. Dock verkar den tyska Saphir-humlen dra åt citrus-hållet tillsammans med mandarin enligt denna källa. Även om just mandarin inte var det jag plockade upp var jag inte helt ute och cyklade än då. Kul.

Betyget låg runt 3,8 först, men jag blev mer och mer övertygad vilket resulterar i en 3,9:a.

Jämtlands President

Efter den oerhört trevliga ölbloggarträffen känner jag att det är dags att återgå till vardagen. David och jag träffades som tidigare nämt på Bishops Arms för ett par öl i onsdags, vilket absolut var trevligt även om det inte var något extrem roligt/häftigt som prövades.

Igår (torsdags) var jag ner till Liseberg med sambons familj och åkte lite karuseller, kände mig något livrädd när jag stod där i kön till t. ex balder. Trevligt som tusan var det dock, även om det blev en stor fet 0:a på ölfronten.

Idag var det dags att grilla lite dock. Hittade en riktigt fin bit entrecôte på den lokala konsum affären förut, så det fick bli att marinera den i lite grillolja med tillsats av färsk vitlök och basilika. Till det serverades lite hemmagjord potatisgratäng som smakade utmärkt.

När man står där vid grillen vill man ju dock gärna ha en härlig sommaröl att dricka medans man steker i solen. Vad passar då bättre än en välgjord pilsner. Det är såklart President från Jämtlands Bryggeri som vi talar om - en Svensk pilsner i Nordtysk stil med Tjeckisk humle. Förväntningarna är väl inte direkt höga efter att ha kikat på lite omdömen. Här kommer dock en liten recension av den;

När man häller upp ölet bildas ett rejält, fast, vitt skum, färgen är intensivt gyllene och det ser faktiskt oerhört trevligt ut i solljuset, och vad passar bättre än att dricka den ur glaset man får när man blir medlem i akademin?

Doften är tyvärr lite anomyn, det är dock åt det Tjeckiska hållet med vissa inslag av smörkola och den där typiska Tjeckiska humlen. Trevligt är det absolut, men något anonymt.

Smaken är dock betydligt bättre. Här blommar verkligen den Tjeckiska humlen ut i en rejäl blommighet och bitterhet, det finns även en viss friskhet med drag av citrusfrukter. Smörkolan gör sig lätt påmind i bakgrunden samtidigt som bryggeriets hussmak finns där - som jag förresten gillar betydligt mer än andra bryggeriers hussmak (t. ex Slottskällans Bryggeris hussmak). Ölet är dessutom ganska fylligt för att vara en ljus lager av Nordtysk/Tjeckisk typ.

Det känns lite som att Jämtlands länge dragits med något negativt, vet inte om det kanske varit frågan om infektion. Skepticismen har funnits där ett tag, men nu tror jag de blivit kvitt de dåliga smakerna, för detta är lageröl i världsklass! Det blir 3,8 stadiga poäng av 5!