Torsdag - fem dagar efter den stora dagen

Ja, det har känts lite sådär halvmotiverande att skriva något de senaste dagarna, men här kommer i alla fall ett inlägg. Det har sagts förut, och det kan sägas igen, men alla ska ha ett stort tack för den trevliga stämning som skapades på ölbloggarträffen i lördags. Själv var man ju som värmlänning lite extra exalterad eftersom varken jag eller Fredrik hade sett så mycket god öl på samma gång innan.

Själv tycker jag att Westvleteren Abt, Three Floyds Dark Lord, Alesmith Wee Heavy samt Cantillon Blåbær Lambik var det godaste provningen bjöd på. Bästa öl totalt sett var dock såklart Närke Stormaktsporter på fat. Har druckit ölet på flaska fyra gånger (senaste gången bara för någon månad sedan) men det här tog ändå priset (i positiv bemärkelse). Sinnessjukt. Måste också ta och försvara Nøgne Ø Sunturnbrew som vissa verkar tyckte lite sisådär om, till och med totaldissat. Visst, jag var väl kanske inte i 100% form men jag tycker ölet helt klart bjöd upp till dans.


Igår var man tillbaka på uteserveringen på Bishops Arms i Karlstad igen, och avtrubbad och bortskämd efter helgen var det svårt att peka ut något intressant att dricka. Det slank ner en islänning, Ölvisholt Móri (hade hoppats att de skulle fått in imp. stouten, men men) och en Hoegaarden på fat i profilglas (fan vad tjocka de är!), vilket var oerhört uppfriskande och trevligt. Slutligen dracks en Jämtlands Påsköl som var helt okej, och ja, på gränsen till riktigt bra - det kändes som de var tillbaka efter infektionsproblem som jag märkte när jag drack deras IPA. Apropå Jämtlands fortsatte jag idag med en Bärnsten som jag köpte på Nordstan i Göteborg då det var ett av få Jämtlands öl i ordinarie sortimentet jag missat att dricka. Helt okej lager en sådan här dag måste jag säga!

På tal om Hoegaarden och vackert väder förresten, så blev jag och Fredrik sugna på att ta en grill- och veteölskväll här framöver. Får hoppas någon dag nästa vecka bjuder på fint väder. Då kan det nog slinka ner en och annan wit och weiss, och ja, kanske något kraftigare senare på kvällen ...

Trevlig valborg!

Ölbloggarträffen

Jag skulle bara å mina och Davids vägnar vilja tacka alla som gjorde träffen möjlig! Speciella tack går ju såklart ut några av er, ni vet vilka ni är.

Det var på alla sätt en fantastisk helg för alla och det skall bli ett nöje att få träffa er någon mer gång framöver. Det som mest förvånande, eller kanske inte alls så förvånande egentligen, är att alla var så fruktansvärt trevliga, inga insnöade eller trångsynta/tråkiga människor alls. Utan bara en massa underbart kunniga, roliga, inspirerande människor allihopa.

Kvällen avrundades på Tre Små Rum där några av landets bryggmästare huserade. Fick dessutom en liten pratstund med Mikael Dugge vilket var otroligt kul!

Weine, DoubleBastard, Andersand, och alla andra såklart, tack!

PS. Jag blev nyligen utnämnd till Sveriges gladaste människa av bl. a Jonas på Öl i Stockholm bloggen, jag tar det som en komplimang. DS

I väntan på ölbloggarträffen ...

På lördag bär det iväg till Göteborg för den stora ölbloggarträffen. Måste säga att det skall bli grymt kul att träffa alla som man under en tid följt med stort intresse där ute i bloggvärlden. Visst skall det bli förjäkla roligt med all öl också, men främst skall det som sagt bli intressant vilka ni är. Hursomhelst har jag märkt att resfebern kommit senaste dagarna, och jag har blivit rädd att jag skall få vanlig feber (eller något annat), att jag skall missa tåget på lördag - ja, att något skall hända helt enkelt. Nåja, vi får hoppas att det inte inträffar några missöden de närmsta dagarna.

För tillfället har jag just avslutat en Sierra Nevada Pale Ale. När jag var ute och gick förut fick jag ett otroligt sug efter något lättdrucket, okomplicerat, humligt och allmänt "tasty" och valet föll på denna klassiker. Gott var det, men kanske inte på absolut topp och jag måste säga att jag minns det som ännu bättre. Dock tror jag enbart att det beror på att man blivit avtrubbad i och med allt gott man druckit den senaste tiden.

Något annat jag är glad över är de nyheter som kommer dyka upp i maj-juni. Tar mig friheten att sammanställa/stjäla alla dessa (tack till alla som luskat reda på det hela), för att sedan kommentera litet kort.

Ordinarie släppet maj
Arboga Vårlager, Sverige, 5%, 500 ml, 17 kr
Estrella Damm Inedit, 4.8%, 750 ml, 47:70 kr
Arboga Majbock, 7%, 330 ml, 15:90 kr
Einbecker Mai Ur-Bock, 6.5%, 330 ml, 15:90 kr
Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse, 8.2%, 500 ml, 27:5 kr
Shipyard Summer Ale, 4.8%, 355 ml, 15:90 kr
St. Sylvestre Bière Nouvelle, 8%, 750 ml, 58:90 kr
Smörpundet Lagrad Årgångsporter, 6%, 500 ml, 54:90 kr

Mitt i månaden-släppet maj
Shipyard Imperial Porter, 500 ml, 7.1%, 58:60 kr
Jolly Pumpkin Bam Biere, 750 ml, 4.5%, 120:40 kr
Jolly Pumpkin La Roja, 750 ml, 7.2%, 125:40 kr

Man kan konstatera att maj månad bjuder på en hel del intressant öl, även om det finns vissa som jag ställer mig tveksam till (egentligen känns det bara bra då det innebär att jag bara behöver köpa det mest intressanta). Som vanligt är det väl det dyraste - Jolly Pumpkin, Smörpundet Porter - som är mest intressant och jag skall försöka få tag i dessa flaskor. Prisvärda alternativ är ju dock Brooklyn-Schneider-samarbetet, den klassiska majbocken från Einbeck samt faktiskt (tror jag) den franska "Bière de Garden" som ju faktiskt har rätt hyfsat betyg.

Ordinarie släppet juni
Three Towns Sommarlager, 4.3%, 330 ml, 10:7 kr
Åbro Sommaröl, 4.7%, 500 ml, 11:90 kr
Eriksberg Sommarbrygd, 5.3%, 330 ml, 11:90 kr
Oppigårds Summer Ale, 5.3%, 500 ml, 22:90 kr
Goldings Summer Hop Ale, 4.7%, 500 ml, 21:90 kr
Sierra Nevada ESB, 5.9%, 350 ml, 26:90 kr
Hoegaarden Rosée, 4.5%, 250 ml, 14:90 kr
BFM La Meule. 6%, 330 ml, 42:90 kr
Nils Oscar Saison, 6.6%, 750 ml, 99 kr
Mikkeller Simcoe Single Hop IPA, 6.9%, 330 ml, 39 kr
Double Dead Guy Ale, 9%, 750 ml, 139:70 kr

Mitt i månaden-släppet juni
Special Holiday Ale, 9%, 355 ml, 49:60 kr
Shipyard Barley Wine Style ale, 8.5%, 650 ml, 61:20 kr
Rogue Smoke Ale, 5.9%, 650 ml, 69:80 kr
Rogue Chocolate Stout, 6.3%, 650 ml, 69.90 kr
BFM Cuvée du 11ème, 5.5%, 750 ml, 106 kr
BFM Abbaye de Saint Bon-Chien, 11%, 750 ml, 149 kr
BFM Abbaye de Saint Bon-Chien Grand Cru, 11%, 1500 ml, 374 kr
Calabaza Blanca, 4.8%, 750 ml, 120:10 kr

(Med reservation för vilken årgång eller lagringsfat de två sista har.)

Juni-släppet känns, enligt mig, ännu galnare och dyrare. Precis som maj är det dock fullt med jätteinressanta och mindre intressanta grejer. De schweiziska ölen är något jag är nyfiken på, och förhoppningsvis blir det väl att införskaffa åtminstone den mindre, icke fatlagrade versionen, av "Bon-Chien". Undrar, som sagt, bara vilken årgång det kan vara. I övrigt känns Mikkeller "Simcoe" och Oppigårds Summer Ale som givna köp inför sommarmånaderna. Nils Oscar Saison skall onekligen bli intressant den också - vi får hoppas att de lyckats!

Att det kommer en julöl i juni är ju också lite... roligt.

Men nu ser jag dock främst fram emot lördag!

Dugges Wallonia (2007)

Förra helgen hade jag och David en liten sammankomst som någon liten sorts peppkväll inför ölbloggarträffen. Det dracks några snuskigt goda saker såsom Saison D'erpe Mere, Brakspear Bitter (utmärkt till hemmagjorda hamburgare med hickorysås i), Mikkeller Brunch Weasel (fy fasen vad god, kolla länken för min recension av den) och Dugges Wallonia. Vädret var utmärkt så jag och David satt och glassade i solen och drack lite Saison (se bilden längst ner).

Wallonian som vi drack var den sista av tre flaskor som vi smakat av med något halvårs mellanrum. Den hade verkligen utvecklats endel sen första gången, här kommen en recension av hur jag uppfattade den nu;

Ölen är djupt brun (ser dock nästan svart ut på bilden) med ett rejält halv-beige skum. Det ser ruskigt trevligt ut måste jag säga, och det passade utmärkt lite senare på kvällen en fin vårdag.

Doften var full karamell-maltiga toner, jäst, torkad frukt och en lätt doft av Amerikansk humle som dock var ganska åldrad och tillbakadragen. Det hela var en oerhört angenäm doft hursomhelst.

Nå, smaken då? Den var alldeles utmärkt även den, malten och humlen hade verkligen hamnat i en bra balans, troligtvis bereonde på ölets ålder. De torkade frukt och karamelltonerna fanns även här och bidrog till ett nästan lite godisaktigt intryck. Även den där daim-aktiga smaken går nog att finna där på ett hörn.

Det känns nästan ännu bättre än förra gången, det blir rejäla 4,25/5!

Dags att brygga?

Jag och David har nu på sistone pratat ett tag om att brygga en egen öl. Eller det är väl egentligen två idéer som spinner omkring just nu. Antingen vill vi bygga en pale ale eller en stout/imperial stout kryddad med honung. Min far som förr brukade brygga hemma har tydligen kvar endel bra utrustning som krävs för att brygga, så vi tänkte slå till och låna den av honom och köra igång.

Tanken är att första gången kanske köpa en pale ale-sats och "krydda" extra med Cascade på något vis. Det är också första gången någon av oss kommer prova att brygga, så spännande kommer det att bli.

Förhoppningvis får vi tummen ur och gör det de närmaste veckorna efter Ölbloggarträffen.

North Coast Old Rasputin Russian Imperial Stout

Nu när vädret har varit förvånansvärt fint och hyfsat varmt med svenska mått mätt (särskilt med tanke på att bara är vår) den senaste veckan recenserar vi ännu en i raden av imperial stouts, som väl annars kanske passar bättre under den kallare delen av året egentligen... men vad tusan, några av de bästa imperial stout-ölen bryggs ju nere i San Diego, där det ju är varmt året om.


En annan stad i Kalifornien (men betydligt fjuttigare än megastaden San Diego) är Fort Bragg, vars stolthet kan tillskrivas North Coast Brewing Company. Bryggeriets lätta, men ytterst trevliga, Pale / Amber Ale Red Seal var ett av det första hantverksbryggda öl jag drack i mitt liv och har på något sätt en speciell plats i mitt hjärta även om man druckit en hel del sedan dess... nu är det hursomhelst ett av de mesta klassiska amerikanska öl som ska drickas: Old Rasputin Russian Imperial Stout. Ölet har stått i min garderob sedan juni förra året då jag inhandlade det och är min sista återstående flaska. Hoppas det är bra.

Ölet är närmast svart med ett fint brunfärgat skum; det försvinner sakta och lämar lite skumrester på glaset samt bildar ett litet skumlock över vätskan.

Doften är lätt vinös med toner av katrinplommon, fudge, vanilj och mörk choklad. Trevlig och inbjudande, humlen verkar väldigt tillbakadragen jämfört med en färsk flaska.


Smaken är något bättre än doften. Komplex med mycket smaker. Främst är det vinöst (glögg-liknande, russin) med mycket mörk choklad. Lite lakrits dyker också upp tillsammans med den där fudgen som märktes i doften. Det finns också en viss trevlig, värmande alkohol. Fortfarande kan man märka att det finns kvar lite humle, med lätta, friska toner av blommor och citrus. Ganska söt, men framförallt upplever jag ölet som vinöst med lite torrare, rostade malttoner. Beskan är ganska intetsägande, men visst, den finns där - dock är den väldigt mild jämfört med en färsk flaska (vilket jag dock tycker är positivt).

Kroppen är mer medelstor jämfört med vissa andra, rejälare imperial stouts (såsom Brunch Weasel som jag drack förra veckan). Hursomhelst har lagringen framhävt en betydligt lenare munkänsla och det här gillar jag verkligen. Mycket trevligt.

Mycket bra öl som jag hoppas återkommer så jag kan köpa några fler flaskor att ställa undan i 10-12 månader eller så (samt testa en färsk igen). Jag tycker den här har vunnit på lagring.

Betyg: 4,2 av 5.

(Och nu hittar jag inte sladden till kameran. Suck.).

(Uppdatering: Nu hittade jag den!).

Nynäshamns ESN (Extra Special Nynäs)

Jag tog en sväng förbi Bishops idag. Det har i flera månader snackats om att ESN (Extra Special Nynäs) från Nynäshamns Ångbryggeri ska kopplas på, och nu hade de gjort det. Här följer en kort recension.

Ölet är ljust bärnstensfärgat med en liten vitt skumkrona. Inte några skumrester direkt. Visst är färgen vacker, men annars så ser det inte särskilt speciellt ut.

Doften är ganska så trevlig med en tydlig fruktighet, kola, karamell och en viss typiskt kryddig (jästig) ton. Lite torkade frukter samt citrus och lite gräsig humle gör sig också påmind där någonstans i bakgrunden. Ganska trevlig doft faktiskt.

Smaken är maltig med en hel del kola/karamell, torkad frukt (plommon), citrus, gräs, den där Nynäshamnstypiska, kryddiga jästen, litet värmande alkohol och en väldigt lätt besk avslutning.


Kroppen är medelfyllig, munkänslan är len och kolsyran är mjuk. Det här är ett rätt bra öl, men den där typiska Nynäshamns-jästsmaken märks (om än inte för mycket, det känns som jag druckit jästigare brygder från bryggeriet, så det håller sig trots allt på en helt ok nivå). Även alkoholen märks i vissa klunkar, visserligen mest som en värmande sådan så det är inte direkt illa. Dock tycker jag att ölet behöver lite mer bitterhumle och det skulle nog vara bra med någon procent mindre alkohol. Hade jäst-tonerna försvunit hade jag inte klagat heller. Med det sagt, är det här fortfarande ett bra öl.

Betyg: 3,5 av 5.

Stone Russian Imperial Stout

Ja, det har varit väldigt tyst på bloggen ett tag, åtminstone från min sida. Det beror mest på att varken ekonomin eller tiden har tillåtit det några spännande utsvävningar. Sen har man ju Ölbloggarträffen att se fram emot.

Idag kände jag dock att jag behöve någon extremt, trevligt och något Imperial Stoutiskt, jag kikade ner i källarn och insåg att det inte fanns så mycket på Imperial Stout fronten att välja bland. Ett par Bourbon County Stout, En Dark Horizon 2nd Edition, ett par Stone Russian Imperial Stout osv...

Det fick helt enkelt bli en Stone Russian Imperial Stout i väntan på att hämta mina fyra Mikkeller Brunch Weasel som David har hemma hos sig. Dessutom insåg jag att vi inte recenserat den för bloggen! Så här kommen en kort recension;

Färgen är kolsvart och skummet är beige, det blir ett rejält skum först men det lägger sig sedan för att bli en fin skumring. Flaskan som vanligt är oerhört läcker när det är från Stone Brewing.

Doften är full av hårdrostad malt, Amerikansk humle och en lätt, lätt ton av stjärnanis. Det finns även inslag av vaniljfudge och mörk choklad.

Smaken är helt klart i samma klass som doften om inte bättre. Det finns gott om toner av lakrits, bränd malt, mörk choklad och en nästan havreaktig ton, vet dock inte om det är någon havre tillsatt. Tonen av stjärnanis finns även i smaken, det hela domineras dock av brända toner.

Det har gått fyra månader sen jag drack den, och jag tycker verkligen är till dess fördel. Dock så har jag druckit alldeles för mycket häftigt sedan denna och den har liksom blivit lite... Anonymare är nog ordet, men det beror nog mest på mig.

Denna flaskan får hursomhelst 4,4/5 i betyg, en Imperial Stout i världsklass!

Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel

Så var det äntligen dags! Privatimporten av Beer Geek Brunch Weasel från Mikkeller hämtades ut idag. Jag hade väntat i lite över en månad på min beställning och i tisdags gick jag och frågade hur det gick med ölet... tydligen hade de fått in en låda trots att jag inte fått något sms. Sugen på ölet som jag var släpade jag med mig det hem idag och här sitter jag, ett par timmar efter sista "sippen" och tänker tillbaka på dagens, och ja, hela veckans, höjdpunkt. Ölet är ju inte direkt billigt, men det är ju svårt att motstå hypen ...

När man häller upp ölet i glaset forsar en becksvart stråle ut ur flaskan. I glaset är ölet lika svart det med ett mycket fint brunt skum; det försvinner dock efter en stund och lämnar minimala skumrester på glaset. Mycket inbjudande, ser nästan lite farligt och ondskefullt ut.


Doften är... också den inbjudande med mycket kaffe, mörk choklad, brända toner samt lite bakomliggande citrusdoftande humle och viss fruktighet. Jag måste säga att jag inte var 100% övertygad av doften först, den kändes något anonym men ändå väldigt bra. Visserligen var jag enormt nyfiken på smaken så någon längre stunds doftande blev det inte.

Första klunken var... wow! Vilken otroligt kraftull smak. Det första man märker är toner av hårdrostat kaffe tillsammans med generösa mängder av riktigt jävla mörk choklad samt en stor, stor beska. Det känns som ett väldigt torrt öl, vilket jag har börjat uppskatta mer och mer på sistone. Visserligen finns det även hel del söta toner av mjölkchoklad bakom allt detta, men det hjälper bara till att skapa en fin balans hos ölet. En viss syrlighet (på ett bra sätt) kan märkas tillsammans med citrussmakande humle, lakrits, lite rök och tjära.

Det kanske absolut bästa med ölet (förutom smaken då) är dock munkänslan. Helt underbar sammetslen, tjock, oljig, krämig och stor kropp. Jag tror inte att jag har druckit något som är så här fylligt - helt otroligt faktiskt!

När man dricker ölet vill man bara ta ytterligare en klunk, och en till, och en till... visst är det ett smuttaröl men eftersom man är rätt så avtrubbad är det samtidigt väldigt lättdrucket. Hoppas kunna spara mina återstående tre flaskor ett tag, men när det smakar såhär är det svårt... jag älskar det här ölet! Och om jag ska tillåta mig svära för en gångs skull... det här är så jävla bra!

Betyg: 4,7 av 5.

Bajskaffe-ölet är här!

Idag var jag och hämtade ut en liten 1188 kronors-låda. Ska bli intressant!

D. Carnegie & Co Stark-porter

För någon vecka sedan var det dags för mig att ge ett av Sverige kanske anrikaste öl en andra chans. Det är ju iaf utomlands ansett som en av de bättre portrarna och har bra snittbetyg på många rating-sidor. Jag har, sedan jag och David prövade den för något år sedan eller två, varit skeptisk men nu ger jag den en ordentlig chans att övertyga mig.

D. Carnegie & Co Stark-porter som numera bryggs av Carlsberg Sverige är det ju förstås som det handlar om.

Flaskan är ju på något vis en klassiker, och kan inte annat än anses var väldigt härlig på något vis, tidlös är nog ordet. När jag häller upp ölen har den en väldigt mörkt rödbrun färg på gränsen till svart, skummet som bildas är åt det smutsvita-hållet. Dock så fräser skummet bort relativt fort och bildar en fin skumring.

Doften är faktiskt ganska övertygande, det finns gott om kraftfull rostad malt men även inslag av kaffe och kakao samt lätta drag av aromhumle.

Smaken har många trevliga inslag, men det blir alldeles för tunnt och nästinpå tråkigt. Det finns dock trevliga inslag av kaffe och lakritsremmar och en viss karamellsötma. Munkänslan är torr men tunn, och något som hindrar smaken från att vara så bra som den borde är att det finns oangenäma toner som drar åt det billiga euro lager-hållet.

En Svensk klassiker, men tyvärr en klassiker som nu inte lever upp till namnet. Betyget blir hursomhelst 3,6/5, smaken av eurolager drar ner en hel del från ett annars bra öl.

Helg

Så, då har ytterligare en helg gått. Några överdrivet intressanta öl har knappast slunkit ner, och jag och Fredrik har inte kunnat ses för någon provning, men jag bestämde mig hursomhelst för att testa några av nyheterna som släpptes den 1 april. Två svenska och en engelsk föll valet på och jag tänkte här sammanfatta mina tankar om de olika ölen.

Först ut i fredags var Oppigårds nya Single Hop Ale. Ölet är klart gyllengult med ett fint vitt skum som lämnar lite skumrester och stannar kvar tills ölet är uppdrucket. Doften är fruktig med toner av aprikos och hö. Smaken är också den fruktig med toner av aprikos, hö och gräs. Trevligt lätt humlig med en bra besk avslutning - lite lagerlik som bryggeriet säger (vilket kanske inte är helt positivt). Småtorr munkänsla, kroppen är lätt. Det här är välgjorda grejer men något endimensionellt. Ölet är väldigt lättdrucket och uppfriskande. Antagligen ett väldigt bra sommaröl. Betyg: 3,5 av 5.

Efter det bestämde jag mig för att testa Ekholmen Ekologiska Ale från Nynäshamns Ångbryggeri (hur länge har de byggt om hemsidan? 100 år?). Ölet är bärnstensfärgat med ett medelstort vitt skum. Doften är frukten och väldigt typiskt "Nynäs" med kryddor, lite tall och engelsk humle. Smaken är välbalanserad och fruktig med kryddiga toner (som jag antar kommer från jästen, som annars i bryggeriets öl) samt lite blommig och gräsig humle. Avslutningen är trevligt besk. Ganska fylligt i munnen trots den låga alkoholstyrkan (i alla fall när jag jämför med Oppigårds-ölet jag drack innan), kroppen är medelstor och munskänslan är lite torr. Väldigt bra sessionbeer det här med, även om jag misstänker att alla inte gillar den där typiska jästsmaken Nynäshamns produkter dras med. Själv tyckte jag den höll sig på en nivå som inte förstörde här i alla fall. Betyg: 3,6 av 5.


Igår (lördag) drack jag det engelska nytillskottet från Fuller's; Golden Pride. Djupt bärstensfärgat öl med ett medelstort vitt skum, små skumrester på glaset. Doft av knäck, honung, fruktgodis, torkad frukt och litet plommon. Smaken är är fruktig och maltigt söt med tydligt knäckiga toner, honung och lite kryddig humle. En medelstor beska märks i eftersmaken. Kroppen är medelfyllig och lite oljig, ganska len och kolsyran är mjuk. Ett lagom trevligt öl att smutta på. Inte så komplext men helt klart gott och framförallt prisvärt. Betyg: 3,6 av 5.

Brakspear Bitter

Sitter och dricker en Brakspear Bitter, som jag fann på mitt lokala ICA Supermarket när jag var och handlade. Har inte testat på några år, men det här var lagom trevligt för ett "folköl" (det som är bra är ju att det faktiskt är ett "riktigt" öl och inte en utspädd variant). Drack det en hel del när jag var 18-19, då det var det roligaste man kunde köpa. En riktigt bra session beer som man kan dricka när som helst, dygnet runt, hela tiden... i princip. Orkar inte skriva någon längre recension här utan hänvisar till Ratebeer.

Närke Stormaktsporter 2005

Igår tog jag en sväng till Bishops. Hade tänkt kolla om de hade fått in något intressant på fat först - det har snackats om att Nynäshamns ESN (Extra Special Nynäs) skall kopplas på snart, men de hade inte hunnit det nu heller. Bestämde mig först för att ta något enklare på fat, och valet föll på Ocean Black. Helt okej schwarzbier, men det är ju knappast en stil som är sådär jätteintressant. Mycket rostade malttoner med kaffe och choklad samt en lätt rökighet (fast den passade mycket bättre in här än i deras IPA). 3,4 av 5 blev betyget.

Jag tittade i kylen... fanns det något riktigt intressant jag inte druckit? Jajemensan! Åtminstone så hade jag inte druckit 2005 års årgång av Närke Stormaktsporter, så jag slog på stort i och med att jag fick reda på att jag klarat en tenta tidigare på dagen. Nu byter jag nördigt nog också "rating-site", eftersom Stormaktsporter-ölen är listade som separata öl här.

När jag häller upp ölet i glaset är det mörkt, nästan svart med ett litet, litet skum som dör ut.

Det doftar inbjudande och vinöst. Jag tycker mig faktiskt känna rödvin, vilket jag inte riktigt har gjort med senare årgångar/yngre flaskor. Torkad frukt, russin, choklad, kaffe, lakrits, honung och kola är andra trevliga toner som dyker upp.

Smaken är ännu bättre än doften. Väldigt vinös, balanserad och maltig med mörk choklad, kaffe, torkad frukt, russin, kola och honung. Ganska sött öl men eftersmaken är litet torrare med en liten beska. Det är helt klart någon vinliknande kvalitet (på ett bra sätt) hos ölen. Men det är väl främst eftersom det är så vinöst och åldrat, mycket trevligt men inte så bra som Kaggen eller Bourbon County Stout.

Munkänslan är hursomhelt oerhört bra. Otroligt len och småtorr med låg kolsyra. Fylligheten är otrolig som vanligt.

Nu tror jag nog att jag inte skall dricka så mycket Stormaktsporter på ett tag (såvida jag inte hittar 2007:an). Får nästan lite dåligt samvete i och med att det är ett ganska exlusivt öl som många borde få chansen att testa, men det är svårt att motstå när man hittar en gammal årgång för 98 kronor.

Jag tycker dock att det möjligen är lite för vinöst, så om jag måste välja så väljer jag nog en yngre flaska. Med det sagt, menar jag givetvis inte annat än att det här är fantastiskt!

Lars Ulrich köper Ratebeer!

Tydligen har Lars Ulrich, som annars sitter bakom trummorna i Metallica, köpt Ratebeer. I fortsättningen heter sidan "Anmeldøl". Den 1 april 2009 är onekligen en mörk dag för ölvärlden ...