Ölet är ljust bärnstensfärgat med en liten vitt skumkrona. Inte några skumrester direkt. Visst är färgen vacker, men annars så ser det inte särskilt speciellt ut.
Doften är ganska så trevlig med en tydlig fruktighet, kola, karamell och en viss typiskt kryddig (jästig) ton. Lite torkade frukter samt citrus och lite gräsig humle gör sig också påmind där någonstans i bakgrunden. Ganska trevlig doft faktiskt.
Smaken är maltig med en hel del kola/karamell, torkad frukt (plommon), citrus, gräs, den där Nynäshamnstypiska, kryddiga jästen, litet värmande alkohol och en väldigt lätt besk avslutning.
Kroppen är medelfyllig, munkänslan är len och kolsyran är mjuk. Det här är ett rätt bra öl, men den där typiska Nynäshamns-jästsmaken märks (om än inte för mycket, det känns som jag druckit jästigare brygder från bryggeriet, så det håller sig trots allt på en helt ok nivå). Även alkoholen märks i vissa klunkar, visserligen mest som en värmande sådan så det är inte direkt illa. Dock tycker jag att ölet behöver lite mer bitterhumle och det skulle nog vara bra med någon procent mindre alkohol. Hade jäst-tonerna försvunit hade jag inte klagat heller. Med det sagt, är det här fortfarande ett bra öl.
Betyg: 3,5 av 5.
Nynäshamn har en speciell hussmak. Satt med Reza och en kompis en gång och försökte komma fram till vad det egentligen var för något.
SvaraRaderaDet slutade med "som hos tandläkaren, när du får bedövning".
Troligen nejlika och någon mer distinkt krydda. Jag ser det inte så mycket som jästsmaken, utan mer kryddningen, som sätter sin prägel.
Julölen Mysingen Midvinterbrygd smakade allra mest av denna kryddning. Som vanligt gillar man det eller inte. :)
Ja, jag vet faktiskt inte... tror dock knappast att de kryddar sådana här öl. Har känt det i de flesta av Nynäs öl, utom möjligen Bötet Barley Wine (som också är det bästa jag druckit från dem). Men men, Bedarö är kanon, och jag tycker om det mest från Nynäs även om "Pumpviken" var lite av en dålig Mysingen-kopia.
SvaraRadera