D. Carnegie & Co Stark-porter

För någon vecka sedan var det dags för mig att ge ett av Sverige kanske anrikaste öl en andra chans. Det är ju iaf utomlands ansett som en av de bättre portrarna och har bra snittbetyg på många rating-sidor. Jag har, sedan jag och David prövade den för något år sedan eller två, varit skeptisk men nu ger jag den en ordentlig chans att övertyga mig.

D. Carnegie & Co Stark-porter som numera bryggs av Carlsberg Sverige är det ju förstås som det handlar om.

Flaskan är ju på något vis en klassiker, och kan inte annat än anses var väldigt härlig på något vis, tidlös är nog ordet. När jag häller upp ölen har den en väldigt mörkt rödbrun färg på gränsen till svart, skummet som bildas är åt det smutsvita-hållet. Dock så fräser skummet bort relativt fort och bildar en fin skumring.

Doften är faktiskt ganska övertygande, det finns gott om kraftfull rostad malt men även inslag av kaffe och kakao samt lätta drag av aromhumle.

Smaken har många trevliga inslag, men det blir alldeles för tunnt och nästinpå tråkigt. Det finns dock trevliga inslag av kaffe och lakritsremmar och en viss karamellsötma. Munkänslan är torr men tunn, och något som hindrar smaken från att vara så bra som den borde är att det finns oangenäma toner som drar åt det billiga euro lager-hållet.

En Svensk klassiker, men tyvärr en klassiker som nu inte lever upp till namnet. Betyget blir hursomhelst 3,6/5, smaken av eurolager drar ner en hel del från ett annars bra öl.