Förra helgen hade jag och David en liten sammankomst som någon liten sorts peppkväll inför ölbloggarträffen. Det dracks några snuskigt goda saker såsom Saison D'erpe Mere, Brakspear Bitter (utmärkt till hemmagjorda hamburgare med hickorysås i), Mikkeller Brunch Weasel (fy fasen vad god, kolla länken för min recension av den) och Dugges Wallonia. Vädret var utmärkt så jag och David satt och glassade i solen och drack lite Saison (se bilden längst ner).Wallonian som vi drack var den sista av tre flaskor som vi smakat av med något halvårs mellanrum. Den hade verkligen utvecklats endel sen första gången, här kommen en recension av hur jag uppfattade den nu;
Ölen är djupt brun (ser dock nästan svart ut på bilden) med ett rejält halv-beige skum. Det ser ruskigt trevligt ut måste jag säga, och det passade utmärkt lite senare på kvällen en fin vårdag.
Doften var full karamell-maltiga toner, jäst, torkad frukt och en lätt doft av Amerikansk humle som dock var ganska åldrad och tillbakadragen. Det hela var en oerhört angenäm doft hursomhelst.
Nå, smaken då? Den var alldeles utmärkt även den, malten och humlen hade verkligen hamnat i en bra balans, troligtvis bereonde på ölets ålder. De torkade frukt och karamelltonerna fanns även här och bidrog till ett nästan lite godisaktigt intryck. Även den där daim-aktiga smaken går nog att finna där på ett hörn.
Det känns nästan ännu bättre än förra gången, det blir rejäla 4,25/5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar