Skogsängens Saison

Vi fortsätter med ännu ett öl i den belgiska skolan. Denna är dock inte bryggd i belgien utan är bryggd hos Eskilstuna Ölkultur i just Eskilstuna. Ölet jag pratar om är deras Skogsängens Saison som är en saison på 6,3% kryddad med ekologisk basilika.

Vätskan är disigt och djupt gyllengul med ett cirka två fingrar högt vitt skum. Det blir inga direkta skumrester på glasets insida.

Doften är pigg och kryddig med inslag av mogen grapefrikt, koriander och en lätt ton av basilika. Det finns också vissa lätt höiga inslag som jag förknippar starkt med ölet Leffe Blonde.

Smaken är även den pigg och kryddig med inslag av grapefrukt, koriander och basilika. Det finns också en lätt citrusaktig syra och en väldigt lätt efterbeska. Ölet avlutar torrt och friskt.

Vätskan är medelfyllig med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är små och livliga.

Hands down till Eskilstuna Ölkultur - de har verkligen fått till en riktigt bra saison. Den här vill jag dricka mer av i sommar, gärna i skuggan en riktigt solig sommareftermiddag.

Betyg? 4 av 5! Bra!

Pris: 31:40 för 33 cl på Systembolaget.

Saison Dupont

Belgiska Brasserie Dupont är kanske den mest kända tillverkaren av saison - en öltyp som har sitt ursprung i Vallonien, dvs. den fransktalande delen av Belgien. Ursprungligen höll öltypen en låg alkoholhalt för att fungera som en uppfriskande törstsläckare under skördesäsongen. Numera är alkoholhalten vanligtvis högre än vad den var då, även om både svagare och starkare exempel fortfarande existerar.

Ett exempel på en stark saison är Dupont Avec les Bons Vouex som fanns tillgänglig på Systembolaget för ett par år sedan (men enbart tillfälligt). Saison Dupont får väl dock ses som bryggeriets flagskepp och kom alltså i ordinarie sortimentet förra veckan. Nyfiken som jag var så kunde jag inte låta bli att plocka med ett par flaskor i korgen för att prova.

När jag häller upp ölet i glaset möts jag av en gyllengul, något grumlig vätska med ett stort vitt skum. Det fastnar en del rester från skummet på glaset kanter.

Doften är typiskt fenolisk och kryddig med inslag av bubbelgum, citrus, apelsin, en gnutta banan och nyklippt gräs. En fräsch, trevlig doft som inte helt oväntat känns väldigt belgisk.

Smaken går i samma stil där den typiskt belgiska torrheten och fruktigheten harmoniserar väl. Det är kryddigt (framförallt av nejlika) med uppfriskande citrusfruktiga toner och tydliga inslag av banan och nyklippt gräs. Beskan är kanske inte så kraftig i jämförelse med en IPA eller dylikt, men den finns där och balanserar ut fruktigheten väl.

Munkänslan är lätt till medelfyllig, kolsyran är relativt livlig med små, mjuka bubblor.

Ett väldigt trevligt öl som jag är glad över finns tillgänglig i ordinarie sortimentet. Det känns definitivt balanserat och väldigt passande nu när våren har anlänt. Bra jobbat av Belgodeli som tar in den här till Sverige, och tur att den också kunde leta sig in på Systembolagets hyllor. Jag kommer helt klart dricka fler flaskor av det här i vår/sommar - den passar nog också bra till diverse fiskrätter.

Betyg: 4,o av 5.

Pris: 23,90 för 33 cl på Systembolaget. Länk.

Bryggning av Saison

För några veckor sedan (tre närmare bestämt) bryggde Fredrik och jag vår andra hembrygd tillsammans. Jag hade av någon anledning länge velat bryggt en välhumlad Saison och efter att ha diskuterat lite med Fredrik bestämde vi oss för att aromhumla den med rejäla mängder Hallertauer Mittelfrüh. Eftersom vi fortfarande är inne på extraktbryggning valde vi att den här gången använda oss av flytande maltextrakt, nämligen "Bavarian Pilsner" från Weyermans. Vi steepade dessutom ett halvt kilo Viking Carapale-malt, men då extraktet redan innehåller lite av en liknande maltsort gjorde det nog varken till eller från.

När 60-minuterskoket väl kommit igång tillsatte vi 20 gram Columbus/Tomahawk-humle. Vi drog på litet extra eftersom det senast blev lite klent i beskan. Visserligen är det här ingen IPA, men ändå. Kastrullen (på 10 liter) var nästan till bredden fylld och vi använde även en mindre kastrull för att lösa upp det sista maltextraktet.

När 20 minuter återstod slängde vi i 30 gram Nelson Sauvin som fanns kvar från förra bryggningen. Vid 10 minuter åkte 30 gram Hallertauer Mittelfrüh i, och samma mängd hälldes också i vid 2 minuter. Vid 5 minuter hade vi även i 1 gram koriander, vilket inte var så planerat utan mest en spontan grej. Vi kylde sedan vörten i diskhon, för att sedan späda ut de dryga 8 litrarna till det dubbla för att få ett OG på 1057. När vörten höll rätt temperatur tillsatte vi jästen, den mytomspunna French Saison, strax före 16-tiden innan ett besök på Bishops Arms i Karlstad. Vid 23-tiden samma kväll började det bubbla i jäsröret, och fortsatte så under drygt en och halv vecka när det började lugna ner sig. Det kändes som en långsam jäsning, men när jag väl tog ett FG-prov visade det sig att det jäst ut rejält - vid upptappningen förra torsdagen låg det på 1005. Ölet ligger alltså på lite drygt 6,9-7%.

Själva upptappningen gick hyfsat utan alltför mycket spill - vi fyllde 29 stycken flaskor, de flesta på 50-cl, men också några "bombers" och småflaskor. Nu är det bara att hoppas att kolsyran kommer också. I måndags testade jag en flaska med på tok för lite av det, men man kände ändå att ölet hade potential.

Man är onekligen sugen på helmaltsbryggning - eller snarare helmäskning - nu, och vi får hoppas att det blir av inom en inte alltför avlägsen framtid. Det enda som är lite avskräckande är att det behövs mer grejer, men vi har funderat på att skaffa en kylbox och bygga om till ett mäsk- och lakkärl då det verkar smidigast. Sedan blir det väl att försöka köpa färdigkrossad malt och enbart krossa specialmalter som chokladmalt och dylikt i små mängder själv. Det känns också som ytterligare en jäshink vore på sin plats, så att man kan tappa om och slippa alltför mycket jästrester. En större kastrull står också på önskelistan, men det känns som det kan bli svårt att köpa allt på en gång...

Nils Oscar Saison

Det är fortfarande tidigt på morgonen och jag sitter med en lätt baksmälla efter en liten provning hos Fredrik igår. Det dracks några intressanta öl där jag såg mycket fram emot Nils Oscar Saison som fått en hel del bra omdömen på Ratebeer och andra sidor.

Fredrik öppnar flaskan vid diskbänken då stilen brukar ha en tendens att vara ganska kraftigt kolsyrad och rinna över, men det visar sig att vår rädsla var obefogad då den är helt lugn.

En annan rädsla inträffar dock när vi häller upp ölet; det skummar dåligt, visst det existerar ett litet skum men det ser tråkigt, lätt grumligt gyllenfärgat ut och inte alls som det fantastiska "Bam Bière" vi drack för ett par veckor sedan.

Doften är visserligen inte dålig men det finns något intetsägande över den: litet kryddigt, maltigt, lätt touch av socker, apelsin och timjan.

Smaken är lätt syrlig och småtorr med kryddor (timjan), apelsin, citrus. Det avslutas med en lätt beska. Smakar inte illa men det känns intetsägande.

Det som känns mest fel är dock munkänslan. Ölet känns "livlöst" och tunt med ingen kolsyra alls. Jag undrar vad de försökte göra här - visst det smakar inte illa men något fel är det och framförallt är det nog den icke-existerande kolsyrans fel (åtminstone är den väldigt svag - vilket framkallar en "död" munkänsla eller hur man nu skall förklara det). Jag har varit med om vissa öl som känns litet kraftigt kolsyrade, men det här är nog första gången jag fått ett för lätt kolsyrat öl.

En dålig flaska? Jag har inte råd att slänga ut 99 kronor igen, men om någon bjuder någon gång så smakar jag gärna...

Betyg: 2,8 av 5.

Jolly Pumpkin Bam Bière

Ingen videoblogg idag? Nej tyvärr så blev det inget filmande under min och Davids senaste lilla provning som vi hade i helgen. Dock så vill vi ju självklart dela med oss av våra upplevelser ändå. David hade vänligheten att ta med de två nyheterna från Jolly Pumpkin, nämligen La Roja och Bam Bière, det är den senare som jag tänkte ge mig på att recensera nu;

När man häller upp ölen bildas ett oerhört stort och trevligt skum, det är svårt att hälla mer än några droppar innan glaset nästan rinner över. Färgen är härligt gyllengul med rejäla inslag av jästfällning.

Doften är oerhört trevligt och är lite härligt "små-funky" med drag av tropiska frukter och en viss kryddighet från jästen. Det är en väldigt trevlig doft vill jag säga, en doft som får en att längta till en solhet strand.

Smaken är också helbra, massor av fruktighet, kryddor och en härlig syrlig friskhet. Det är verkligen ett uppfriskande öl på alla sätt. Maltigheten finns där, men är ganska tillbakadragen, man tänker mest på humligheten och kanske främst en härlig jästighet.

Att det sen bara är på 4,5% gör ju inte saken sämre, det är verkligen en törstsläckare. Problemet är väl bara priset, 120,40 kr för en törstsläckare är väl i hårdaste laget mot plånboken, men men! Det är ändå en oerhört bra och god farmhouse ale/saison, så betyget blir högt! Det landar någonstans runt 4,25/5 - helt klart bland det bästa jag druckit inom stilen.

Dupont Avec Les Bons Voeux

Blev lite ölsugen så här på söndagskvällen. Ett öl jag var extra nyfiken på var ett som införskaffades i måndags: Dupont Avec les Bons Voeux, en förhållandevis alkoholstark (9,5%) saison från Brasserie Dupont. Senaste saisonen jag drack var mycket god, och med tanke på att det här är ett ganska "hypat" öl kändes det som ett måste. Mina förväntningar var höga, trots att jag tidigare haft svårt för tripels/ljusa belgare/saisons.

Flaskan är mycket läcker med en väldigt stilren etikett. Sedan är det givetvis alltid charmigt med flaskor med kork. Det känns lyxigt helt enkelt!

I glaset är ölet grumligt orangefärgat med en fin, vit skumkrona. Efter ett tag dör den ut, men det finns en liten ring av skum som lägger sig längs kanterna på glaset.

Doften är kryddig, jästig och mycket inbjudande av apelsinskal, citrus, omogna äpplen, banan, koriander och nejlika. Det är också ganska "funky" med stall/ladugårds-liknande toner. Man blir helt klart sugen på att smaka på ölet!

Smaken är torr, ganska syrlig och kryddig. Det finns toner av citrus, apelsinskal, omogna äpplen, banan, nejlika, koriander och lite aprikos. En lätt fruktig sötma uppenbarar sig, men överlag är det syrligt, "funky" och torrt med en viss beska.

Själva kroppen känns medelstor, men det är ända ganska fylligt. Kolsyran är ganska kraftig och gör att ölet känns uppfriskande trots den höga alkoholstyrkan.


Överlag en mycket trevlig saison. Jag tror jag börjar gilla den här typen av öl (belgisk ljus ale/tripel/saison) allt mer. Eller är det så att jag bara råkat testa några av de bästa exemplaren på sistone? Det här är helt klart en av de bästa belgarna jag någonsin haft, alla kategorier. Det jag uppskattar med just saisons är att de känns aningen syrligare (på ett bra sätt) än t.ex. ljusa belgare/tripels. Hursomhelst... betyget blir högt: 4,5 av 5.