Djævlebryg Schopenhauers Vilje

Det var längesedan jag drack något från Djævlebryg. Av någon anledning har jag inte känt mig superlockad när deras öl har dykt upp på hyllorna. Detta kan bero på att det ofta rört sig om diverse IPA:s där man använt sig av engelsk humle - något som aldrig lockat mig särskilt mycket.

När jag var på Systembolaget häromveckan bestämde jag mig dock för att prova deras "hoppy ale" Schopenhauers Vilje som jag valt bort ett par gånger tidigare. Det är en välhumlad öl på 6,5% bryggd med både amerikansk och engelsk humle.

Vätskan är orange och lätt disig med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Det blir inga skumrester på glasets insida.

Doften bjuder på en rejäl dos humle där den engelska humlen dominerar med sina jordiga och blommiga toner och den amerikanska lyser enbart igenom stundtals med en lätt citruston som drar åt grapehållet. Det finns också en rejäl dos karamellmalt och en viss jästighet.

Smaken är mycket riktigt även den åt det engelska hållet med jordiga toner med inslag av blommor och tobak. Här är den amerikanska humlen ännu mer återhållen och bidrar endast med en stram beska. Även här finns tydliga inslag av karamellmalt och en lätt jästighet. Utöver detta finns en ton som jag associerar till umami.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och livfulla.

Hmm... Nej, jag måste erkänna att jag inte är superimponerad. Det känns som att ölet vill så mycket mer men det som kommer fram känns inte så upphetsande och trots en rejäl beska känns inte humligheten särskitlt spännande. Jag är mer förtjust i bryggeriets maltiga ölsorter...

Betyg? 3,1 av 5. Helt okej men ingen upplevelse...

Pris: 44:90 för 50 cl på Systembolaget.

Närke Kulturbryggeri Gransus

Jag blir alltid sådär barnsligt förtjust när jag får chansen att prova Närke Kulturbryggeris olika experiment med bland annat bävergäll, hampa och nu även granskott. Anledningen till att jag blir så barsnligt förtjust är att Närke Kulturbryggeri nästan alltid lyckas göra något som är konstigt och bra samtidigt. 

Den här gången är det alltså dags för deras öl Gransus som precis som namnet antyder är bryggd med granskott. Ölet ligger på 6,5% och öltypen är något svårdefinierbar men jag skulle kalla den för ett kryddöl.

Nej, nu kör vi!

Vätskan är djupt brun och ganska disig. Skummet dör ut ganska snabbt och lämnar inga skumrester på glasets insida. 

Doften är sötaktig med tydliga inslag av just granskott. Utöver detta finns en skön maltbas som bjuder på såväl kolagodis som rostade nötter. Det finns också en lätt blommig och jordig humlearom. 

Smaken är oväntat söt med tydliga drag granbarr och fruktkola. Det finns också toner som drar åt melass och kolagodis men även en humlearom som är åt det jordiga hållet. 

Vätskan är fyllig med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var inte så tokigt. Helt klart ett intressant och drickbart öl som man kan sitta och smutta på en bra stund samtidgt som man drömmer sig bort mot en höstig granskog. Gott!

Betyg? 3,7 av 5! Gott och intressant men inte ett öl för alla!

Pris: 85 kr för 40 cl på krogen. 

Bilden är lånad från iglaset.se

Sigtuna Equilibrium Scottish Strong Ale

Det är svårt att titta på denna flaska utan att tänka på denna bild från Anders And Ales recension av ölet. Som ni säkert förstår är det Sigtuna Equilibrium Scottish Strong Ale jag talar om. Detta är bryggaren Emil Lindéns senaste skapelse. I ölet har han bland annat använt sig av whiskymalt samt humlesorterna challenger och fuggles.

Vätskan är djupt mahognybrun med ett nästintill icke existerande skum. Det blir därav inga skumrester på glasets insida. Däremot hänger vätskan kvar någon sekund på glasets insida när man snurrar det.

Doften är kraftfull med kraftiga inslag av knäck, brända mandlar och en lätt rökig touch. Det finns också inslag av läder och en plommon-aktig fruktighet.

Smaken är söt, men inte så söt som doften antyder. Även här finns inslag av knäck, brända mandlar och rök. Här gör sig de jordiga och kryddiga inslagen av engelsk humle påmind tillsammans med de söta plommonen från doften. Det finns också en tydlig men inte särskilt störande alkoholton.

Vätskan är oljig och lite klibbig med en oväntat låg kolsyrehalt. De få bubblor som finns är små och mjuka.

Jodå, det här är ganska bra. Även om jag saknar lite mer tyngd och djup samt kolsyra i ölet är det en ganska njutbar upplevelse. Dessutom vill jag ge lite credd till Emil som vågar tänka utanför ramarna - det är inte många som brygger Scottish Strong Ale i Sverige.

Betyg? 3,5 av 5!

Pris: 35:10 för 33 cl på Systembolaget.

Oppigårds SMÖF Lager

Det är alltid spännande när Oppigårds släpper nya öl - och särskilt när de går utanför sin egen "comfort zone" som väl får anses vara olika former av American Pale Ale. Den här gången är det dags för en välhumlad lager som har bryggts som husöl till ölfestivalen SMÖF eller Söderbärke Mikroölfestival. Ölet ligger på 5,5% och är humlat med Simcoe, Centennial och Columbus. SMÖF Lager kallas den!

Vätskan är klar och djupt guldgul med ett cirka två fingrar högt skum. Det blir rejält med skumrester på glasets insida.

Doften är kraftfull med en tydlig lagerkaraktär med betoning på nyrostat bröd, gräs och en lätt mineralisk ton men med generösa inslag av amerikansk humle. Humlen bidrar med inslag av grapefrukt, papaya och tallbarr.

Smaken är rejält besk med tydliga inslag av just grapfrukt och tallbarr men även papaya kiwi. Det känns dock fortfarande att det är en lager då ölet är torrare och inte lika fruktigt och karamelligt som t. ex en pale ale.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Mmm... det här har Oppigårds gjort förbaskat bra. För drygt år sedan skrev jag detta inlägg och jag måste säga att jag står fast vid att Oppigårds brygger bland de bästa lagerölen i Sverige.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: 18 kr för 33 cl på Systembolaget.

Celt Experience Celt Iron Age

Det var en gång en gång en hylla med folköl, fylld till bredden med spännande spännande öl med en procenthalt på under 3,5. Eller hur? Nej, vi i Sverige kan inte, generellt sett, skryta med att vi har särskilt spännande öl på hyllorna i våra matbutiker med mera. Det finns några få undantag men oftast är det ett väldigt likriktat sortiment oavsett vilken butik du går till eller i vilken del av landet.

Just på grund av detta likriktade sortiment blir jag nästan lite exalterad när jag ser en ny öl på hyllan. Denna gång var det Celt Experience Celt Iron Age som fångade min uppmärksamhet med sin stiliga design och annorlunda flaska. Ölet är en bitter på 3,5% bryggd av The Celt Experience som fokuserar på att brygga ekologiska alesorter.

Dags för en recension!

Vätskan är mörkt kopparfärgad med ett fingerhögt skum. Skummet lämnar en hel del rester på glasets insida.

Doften är karamellig och fruktig med tydliga inslag av bär med betoning på röda vinbär och björnbär. Det finns också en viss ton av rostade nötter.

Smaken drar åt samma håll som doften men här ackompanjeras alla inslag av bär och karamell med en lätt men stram humlebeska som drar åt engelska hållet med inslag av blommor och jord.

Ölet är relativt lätt, på gränsen till medelfylligt, med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

Det här var inte så dumt. Den spelar helt klart i samma liga som t. ex Brakspear Bitter och Fuller's Chiswick Bitter. En stabil bitter med hög hinkabilitet. Prova den gärna till Sheperds Pie!

Betyg? 3,3 av 5! Bra!

Pris: 22:50 för 50 cl på Coop Forum i Kristinehamn.

Gueuze Tilquin

Denna dag har haft höga toppar och djupa dalar. Att börja med att ha sönder sina sprillans nya jeans i ett försök att hjälpa en kollega med en projektor på jobbet är inte någon höjdare. Att sedan behöva skicka tillbaka sin sprillans nya iPhone 5 på grund av fabriksfel gör inte saken bättre. Att se genrepet av Nils Holgersson på Västanå Teater är däremot en höjdare. Att korka upp en flaska fantastiskt öl på eftermiddagen är också en höjdare.

Ölet jag pratar om är Gueuze Tilquin av den nytillkomna gueuze-blandaren Gueuzerie Tilquin. Redan här bör man höja på ögonbrynen. Nytillkommen gueuze-blandare? Ja, faktiskt. Oftast är det så att gueuzerier lägger av olika anledningar men här har man faktiskt startat upp en ny verksamhet. Att de dessutom blandar gueuze från några av belgiens mest framstående bryggare gör ju inte saken sämre.

Vätskan är guldgul med ett två och en halv finger högt vitt skum som ganska snart lägger sig till ett tunt skumlock. Det blir endast lätta skumrester på glasets insida.

Doften är magnifik med tydliga inslag av omogna gröna äpplen, citronsyra, harsyra och hästfilt samt passionsfrukt. Det finns också örtiga drag av gammal humle.

Smaken är såpass sur av man grimaserar förnöjt efter varje klunk. Det är precis såhär jag vill ha min gueuze. De fruktiga inslagen av omogna äpplen, citronsyra och passionsfrukt gör sig påminda även här. Likaså inslagen av funk som drar åt harsyra och hästfilt. Det finns också en väldigt, väldigt lätt beska på slutet.

Ölet är lätt till medelfylligt och sprudlande livfullt. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Ah... det här är helt fantastiskt. Det är sällan jag får en liknande kick av att dricka öl nuförtiden. När hela ansiktet lyser upp i ett leende för varje klunk som tas vet man att det är bra.

Betyg? 4,9 av 5. Snudd på perfektion!

Pris: 54:50 för 37,5 cl på Systembolaget.