Mikkeller George! Barrel Aged (Bourbon Edition)

Nya öl från Mikkeller är alltid spännande, särskilt när man vet att det är några av de lite mer speciella ölen. Detta är just en sådan, nämligen Mikkeller George! Barrel Aged Bourbon Edition - en imperial stout på 12,12% lagrad på bourbon-fat.

Låter det intressant? You're about to find out!

Strålen som sakta rinner ur flaskan ner i det lilla snifterglaset är mörk på gränsen till svart. Skummet är brunt och cirka en finger högt, det lägger sig efter en stund till en fin skumkring. Inga skumrester.

Mörk choklad, hårdrostat kaffe, vanilj och bourbon i största allmänhet är det första som möter näsan. Sedan kommer det även trevliga toner av brända mandlar och även en viss humlearom åt det amerikanska hållet.

Smaken är stor på gränsen till enorm med stora mängder mörk choklad och jordigt kaffe som rundas av med en underbart len ton av vanilj och ek. Även i smaken finns något som påminner om brända mandlar - något som jag ofta hittar i bourbon-fats lagrade imperial stous. Det finns också en viss beska från humlen, men den stör inte utan kompletterar istället de andra smakerna.

Ölet är rejält fylligt med en relativt låg kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka.

När jag dricker såhär bra imperial stout så blir jag alldeles sprallig och till mig, det är bara såå gott! Utan att överdriva så är det bland det godaste jag druckit i år.

Betyg? 4,6 av 5!

Pris: 99 kr för 250 ml på krogen.

Fräsch wit från Grimstad

Nøgne Ø behöver väl egentligen inte någon närmre presentation. Bryggeriet har ständigt levererat kvalitetsöl till oss ölnördar - kanske främst åt det extremare hållet. Nu är det emellertid en mindre extrem öl som skall recenseras; Nøgne Ø Wit är en witbier på 4,5% som (mycket traditionellt) kryddats med apelsinskal och koriander.

Vätskan i glaset är härligt disigt gul med ett litet vitt skum. Lite rester på glaset.

Doften har framförallt en fräsch, lätt syrlig citruston tillsammans med spännande kryddighet. Det finns inslag av apelsin, jäst, och viss ton av tvål som på intet sätt blir oangenäm.

Smaken är framförallt lätt syrlig och något torr med inslag av citrus och apelsin. Kryddorna finns där, men tar inte över och märks kanske inte lika tydligt som i doften. I avslutningen kan man till och med skönja en väldigt lätt beska.

Munkänslan är lätt, kolsyran är relativt kraftig med små bubblor som pirrar på tungan.

En trevlig och fräsh wit - kanske bland de bättre jag druckit inom stilen. Ett öl som får en vilja att tänka på en solig och varm vårdag (det är långt till det nu!) och inte den stundande hösten.

Betyg: 3,8 av 5.

Pris: Ca 40 NOK på butikskedjan Meny i Oslo.

Carnegie Porter 175 år på Systembolaget

Det har väl knappast undgått någon att Garret Oliver från Brooklyn Brewery tidigare i år besökte Carlsberg Sverige för att tillsammans med bryggmästare Daniel Eriksson brygga en jubileumsbryggd av klassiska Carnegie Porter. Ölet lagrades på amerikanska bourbonfat i två månader och har sedan tappats på 75 cl-flaskor med kork. Premiären kommer (som nämnts förut) ske på Stockholm Beer & Whisky Festival och den 1 november släpps även ölet på Systembolaget i begränsat antal.

Alkoholhalten är 8,8% och priset blir 99 kronor.

Det råder hur som helst inte några tvivel om att det är det mest intressanta Carlsbergproducerade öl som tillverkats här i Sverige.

Cantillon Blåbær Lambik

En av de mest hype:ade ölen från de belgiska lambikbryggeriet Brasserie Cantillon är deras Blåbær Lambik som bryggs speciellt Ølbutikken i Köpenhamn. Den släpps en gång per år (med undantag för 2007 och 2009 då det kom 2 batcher) i en väldigt limiterad upplaga, i år rörde det sig om ett fat på 400 med 100 kg tillsatta blåbär. Det är också från årets batch denna flaska kommer ifrån.

Innan jag börjar med att skriva denna recension vill jag tacka Daniel på Schnille och Schmak för att han hade vänligheten att ordna en flaska för oss att recensera. Tack och bock!

Inte helt oväntat så är färgen djupt blodröd, inte helt olik färgen hos blåbärssoppa, med ett litet rosa-aktigt skum. Förövrigt så hittar jag små blåbärskärnor i ölet - kul!

Doften är syrlig eller rentav sur med härliga toner av citron och inte minst blåbär. Det finns även en skön ton av stall som brukligt i Cantillons öl. Ju mer man doftar på ölet ju trevliga blir det och mer och mer toner av blåbär och dess härligt unika doft kommer fram.

Smaken är även den rejält syrlig och här hittar jag direkt blåbären. Blåbär sig har ju en ganska speciell smak som är lite svår att förklara men man kan säga att de är lite syrliga och torra med en ganska kort eftersmak. Denna smak dominerar helt klart ölet tillsammans med en rejäl syra och en skön ton av stall och "funk" från spontanjäsningen.

Munkänslan är relativt lätt, nästan som ett mousserande vin, med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och friska.

Det är andra gången jag provar detta öl, första gången var på den stora ölbloggarträffen för drygt två år sedan, då var det ett litet smakprov som dracks i all hast. Nu fick jag chansen att sitta ner och njuta av det i lugn och ro, och det är riktigt gott! Kanske inte värt all hype då vanliga Cantillon Kriek är ett nästan lika bra öl - beroende på vilket bär man gillar mest!

Betyg? 4,3 av 5!

Double Extreme Imperial Wheat Stout

Som rubriken antyder är det inte en helt klassisk imperial stout som skall recenseras, utan en som huvudsakligen bryggts med vetemalt (det framgår dock inte hur många procent, men det torde väl åtminstone vara 50%+). "Double Extreme Imperial Wheat Stout" är vad bryggeriet själv beskriver ölet som och det är som vissa kanske listat ut norska Haandbryggeriets Dark Force som jag syftar på. Ölets alkoholstyrka är 9%, IBU:n är 65 och EBC:n 139.

Färgen är svart med ett stort, krämigt brunt skum. En del rester på glaset.

Doften har framförallt spår av kaffe, mörk choklad och lakrits. Utöver de rostade tonerna finns det också vissa aningar av lite mjukare knäck/kola-toner.

Smaken är framförallt rostad med kaffe, lätt kryddiga toner och mörk choklad. Det finns en lätt sötma (utan att för den sakens skull vara översöt) med spår av knäck och en balanserande beska.

Munkänslan är fyllig. Kolsyran är medelkraftig och bubblorna är små.

En trevlig och intressant imperial stout från vårt västra grannland. På något sätt är det ett relativt lättdrucket (och därmed farligt) öl för sin alkoholstyrka. Mycket gott.

Betyg: 4,1 av 5

Pris: 71,30 NOK för 50 cl på Vinmonopolet (Norge). Finns inte på Systembolaget för tillfället.

S:t Eriks Skördeöl

Ni som läst våra tidigare recensioner av de olika sorterna i S:t Eriks-serien vet att det ha varit lite blandade intryck, tyvärr ofta åt det negativa hållet. Nu är Jessica Heidrich tillbaka med en ny med namnet S:t Eriks Skördeöl - en öl som enligt egen utsago skall passa bra till höstens primörer.

Nå, hur är den då?

Ölets färg är åt det mörka mahogny-hållet med ett två och en halv finger högt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Doften är mustig och maltig med inslag av nötter och något som jag associerar till blöt svampskog. Där finns även en fräsch humlearom som balanserar upp allt det mustiga och murriga.

Smaken är först ganska besk men sedan kommer allt det mustiga från doften fram. Det finns spelrum för rostade nötter såväl som det mustiga och det där lätt svamp-aktiga. Ölet har en härlig balans mellan beska och sötma.

Munkänslan är relativt fyllig med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och ganska mjuka.

Det här var faktiskt riktigt trevligt. Helt klart en av de bästa S:t Eriksölen hitills. Den kommer förmodligen som bryggarna själva påpekar att passa utmärkt till hösten primörer - åtminstone om de menar köttgrytor med goda svampar eller varför inte en toast med smörstekta kantareller.

Betyg? 4 av 5!

Pris: 17:90 för 33 cl på Systembolaget.

Oud Beersel Framboise

Hallonlambic, eller framboise (det franska ordet för hallon) som det också kallas, är kanske inte lika vanligt som körsbärslambic. Bryggeriet Oud Beersel gör emellertid ett sådant öl, som dessutom kom på Systembolaget för ett par månader sedan: Oud Beersel Framboise.

Färgen är djupröd, det medelstora skummet är rosa. Inte så mycket rester på glaset.

Doften bjuder framförallt på hallon (inte helt oväntat). Det känns både fruktigt och "godisaktigt" på samma gång. Inte så mycket funk.

Smaken är syrlig, men samtidigt väldigt enkel och nästan småsöt med tydliga hallonsmaker. Det är långtifrån så sliskigt som exempelvis Timmermans Kriek och liknande kommersiella fruktlambics, men samtidigt är det inte heller så surt som vissa fruktlambics från till exempel Cantillon och någon "funk" kan jag inte påstå att jag känner heller.

I munnen känns ölet lätt med medelhög kolsyra. Bubblorna är små.

Hm, nja... det är inte dåligt, men samtidigt lite intetsägande. Allt är bra balanserat och passar säkert personer som är nya i lambicens värld, men för mig som är lite mer kräsen än så är det inte helt övertygande.

Betyg: 3,2 av 5.

Pris: 45:20 kr för 37,5 cl på Systembolaget. Det finns ett antal flaskor kvar ute i landet.

Flying Dog Snake Dog IPA

Den andra riktigt "intressanta" ölen ur blandlådan som jag beställde från Wicked Wine via Systembolagets privatimport är Flying Dog Snake Dog IPA. Detta är en öl som jag druckit ett par gånger förut och var helt bombsäker på att jag hade recenserat på bloggen, men icke sa nicke!

Vad är då Snake Dog IPA för ett öl? Jo det är en amerikansk IPA på 7,1% på hela 60 IBU och de huvudsakliga humlesorterna är Warrior och Columbus.

Hursomhelst, dags för en recension!

Färgen är kopparröd med ett två och en halv finger högt skum. Skummet lämnar rejält med skumrester på glasets insida. Bilden ger inte ölet rättvisa då kortet är tagit i dålig belysning.

Doften är humledominerad med rejäla inslag av tallbarr och citrusfrukter med betoning på clementiner. Det finns också en lätt bakgrund av karamell-aktig malt med lätt knäckiga toner. Humlen är nog tyvärr lite trött då det bara är cirka en och en halv månad kvar till ölets bäst före-datum går ut.

Smaken är rejält bitter och det är en ganska torr IPA det handlar om. Den strama beskan från humlen tillsammans med dess inslag av tallbarr och citrusfrukt är vad som dominerar denna IPA. Endast lätta knäckiga toner av malten slår igenom i slutet. Ölet avslutar torrt och bittert och gör att man genast vill ta en klunk till.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Detta var inte så dumt. Tyvärr märks det att ölet är långt fram att vara i toppform, vilket drar ner intrycket endel - den är betydligt roligare att dricka när den är lite färskare.

Betyg? 3,6 av 5.

Pris: Del av en blandlåda om fyra sorter från Wicked Wine á 349:- för 12 flaskor.

Ölbloggarträff på SBWF 29/9!

Ni har väl inte missat att Johan på Portersteken har jobbat för att få till en ölbloggarträff på årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival?

Nu är den verklighet! Läs mer på Portersteken genom att klicka här.

Vi ses väl?

Flying Dog Raging Bitch

Från en "bitch" till en annan, nu är det dags för Flying Dog Raging Bitch som var den mest spännande ölen i blandlådan jag gjorde privatimport på från Wicked Wine för ett par veckor sedan.

Själva ölet är en IPA med en belgisk twist, dvs. den är brygd som en amerikansk IPA fast jäst med belgisk jäst. Förutom detta har den en alkoholhalt på 8,3% och hela 60 IBU. Som jag fattar det så är det ungefär samma öl som Snakedog IPA fast med just belgisk jäst. Anledningen till att detta öl skapades var att fira bryggeriets 20års jublieum - kul!

Hursomhelst, dags för en recension!

Ölet har en klar djup kopparröd färg med ett två fingrar högt smutsvitt skum. Skummet lämnar rejält med rester på glasets insida.

Toner av belgisk jäst med kryddiga och fruktiga inslag tillsammans med en rejäl dos amarillohumle är det första som möter nästan när man först doftar på ölet. Humlekaraktären är fräsch och kraftfull med inslag av citrusfrukter och gräs. Det finns dessutom någonting i doften som gör att jag kommer att tänka på fruktigt vitt vin. Intressant.

Smaken är först rejält besk, sen kommer den fruktiga och kryddiga belgiska jästen. När man väl har smält de första smakerna så blommar en rejäl ton av citrusfrukt från humlen upp tillsammans med lätt karamelliga inslag från malten. Det finns även lätta inslag av nässlor och björnbär från humlen. Ölet avslutar torrt och beskt.

Ölet är medelfylligt med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Detta var helt klart en trevligt och intressant upplevelse. Jag kan dock tycka att den blir lite väl torr, det skulle behövas en aning mer sötma för att balansera upp den stora beskan och kryddigheten. Detta till trots är det ett gott och intressant öl.

Betyg? 3,9 av 5!

Pris: Del av en blandlåda om fyra sorter från Wicked Wine á 349:- för 12 flaskor.

Ölkulturs Videoblogg 2011 Avsnitt 10: BrewDog & Three Floyds Bitch Please

Då var det dags för ännu ett avsnitt av videobloggen. I detta avsnitt pratar jag om BrewDog ochThree Floyds nya samarbetsbrygd Bitch Please.

En liten kul anekdot är att jag anger fel alkoholhalt trots att jag faktiskt läser på flaskan, 11,5% ska det vara och inte 10,5% som jag sa. Dessutom glömde jag i all hast att ge den ett betyg, det landar dock på 3,8 av 5 - lite för spretigt och spritigt för min smak.

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Sierra Nevada Bigfoot 2011

Den internationella IPA-dagen till ära tänkte jag ge en recension av Bigfoot 2011 från Sierra Nevada Brewing Company. Detta är ett öl som säkerligen många ölnördar skyndar sig att bunkra upp med då dessa bryggares öl är kända för att ta slut i ett litet nafs så fort de når Systembolagets hyllor.

Vad är då Bigfoot för ett öl? Enligt bryggeriet själva så är det ett Barley Wine men många menar att det snarare är en DIPA med tanke på den rejäla humlingen. Själv nöjer jag mig med att kalla det för ett välhumlat Barley Wine.

Så, hur är 2011 års upplaga?

Färgen är mörk mahogny med ett cirka två fingrar högt beigeaktigt skum som lämnar rejäla rester på glasets insida. Skummet lägger sig efter en stund till ett något ojämnt skumlock.

Det doftar rejält av tropiska frukter såsom ananas och mango men det är inte åt det superfräscha IPA-hållet utan dessa toner harmoniserar istället med ölets sötaktiga karamelliserade bas.

Smaken är först ganska söt men sedan slår en massiv beska igenom som också bär på mängder med sköna fruktoner. Precis som i doften så är det de tropiska frukttonerna och den karamelliserade malten som slåss om smaklökarnas uppmärksamhet på ett mycket trevligt sätt.

Ölet är fylligt och nästan lite klibbigt i munnen p. g. a. den stora restsötman. Kolsyrehalten ligger någonstans mellan medel och låg med små, mjuka bubblor.

Det här är precis så bra som jag minns det. Det är ett härligt Barley Wine som känns som en klockrent fusion mellan DIPA och just Barley Wine. Den passar att dricka såväl färsk som att lagras ett par år - det blir dock två rejält olika upplevelser så prova gärna bägge alternativen.

Betyg? 4,1 av 5!