Innan jag börjar med att skriva denna recension vill jag tacka Daniel på Schnille och Schmak för att han hade vänligheten att ordna en flaska för oss att recensera. Tack och bock!
Inte helt oväntat så är färgen djupt blodröd, inte helt olik färgen hos blåbärssoppa, med ett litet rosa-aktigt skum. Förövrigt så hittar jag små blåbärskärnor i ölet - kul!
Doften är syrlig eller rentav sur med härliga toner av citron och inte minst blåbär. Det finns även en skön ton av stall som brukligt i Cantillons öl. Ju mer man doftar på ölet ju trevliga blir det och mer och mer toner av blåbär och dess härligt unika doft kommer fram.
Smaken är även den rejält syrlig och här hittar jag direkt blåbären. Blåbär sig har ju en ganska speciell smak som är lite svår att förklara men man kan säga att de är lite syrliga och torra med en ganska kort eftersmak. Denna smak dominerar helt klart ölet tillsammans med en rejäl syra och en skön ton av stall och "funk" från spontanjäsningen.
Munkänslan är relativt lätt, nästan som ett mousserande vin, med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och friska.
Det är andra gången jag provar detta öl, första gången var på den stora ölbloggarträffen för drygt två år sedan, då var det ett litet smakprov som dracks i all hast. Nu fick jag chansen att sitta ner och njuta av det i lugn och ro, och det är riktigt gott! Kanske inte värt all hype då vanliga Cantillon Kriek är ett nästan lika bra öl - beroende på vilket bär man gillar mest!
Betyg? 4,3 av 5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar