Funderingar kring Systembolagets lanseringar

Vi på Ölkultur har börjat fundera en hel del kring vem och vilka som får sälja sina öl via Systembolaget. På sistone har importör- och leverantörsmärken såsom St. Eriks och Mohawk fått ta stor plats på Systembolagets hyllor när det gäller svenskproducerad mikroöl. Inget ont om produkterna i sig, men detta väcker ju också en hel del frågor.

Man kan ju leka med tanken att ett öl som "ännu inte finns" konkurrerar ut ett öl som existerar och är både omtyckt och bryggt av ett välkänt bryggeri när det gäller en lansering på Systembolaget. För att detta överhuvudtaget ska ske kan man anta att Systembolaget får in någon form av varuprover från alla inblandade parter där de bedömer att ölet som "ännu inte finns" är mer lämpligt att lansera än det redan etablerade ölet. Detta görs som vi har förstått det av någon form av panel eller jury som ska förhålla sig neutrala/objektiva gentemot produkterna.

Den första frågan som detta väcker är ju varifrån varuproverna för "ölet som ännu inte finns" kommer. Bryggs de på ett litet experimentbryggeri någonstans? Vem bestämmer vem som får brygga där? Kan man skicka in en hembrygd? Får vi skicka våra hembrygder och i efterhand försöka få dem producerade? Löjliga tankar måhända, men man undrar ju hur det egentligen förhåller sig.

Anledningen till att vi publicerar detta inlägg överhuvudtaget är ren och skär nyfikenhet. När man tittar på det senaste årets nyhetssläpp så är en stor andel av ölet som lanserats så kallade importörs- och leverantörsmärken i stil med St. Eriks- och Mohawk-serien. Vi misstänker att andra öl från etablerade mikrobryggerier har fått lämna plats för lanseringarna av dessa öl.

Vi uppmanar både bloggare och bryggare men även importörer/leverantörer samt Systembolaget att ge sin syn på dessa frågor. Det vore intressant att få lite klarhet i dessa frågor då vi anser dem vara berättigade, speciellt eftersom vi i Sverige faktiskt har ett monopol när det gäller försäljningen av öl och andra alkoholhaltiga drycker.

(Vi reserverar oss för eventuella stavfel och mindre faktafel.)

Imperial "Kaos" Porter

Så nu är vår imperial porter buteljerad och klar, här är resultatet!

De Dolle Arabier

De Dolle Brouwers är ett intressant belgiskt bryggeri. Framförallt har de väldigt lustiga etiketter - och så har de också kunskapen att brygga god öl. Oerbier är en favorit för egen del, som jag uppskattade mycket när den kom på Systembolaget för ett par år sedan (var det mars 2009 kanske?).

Nu är det dock Arabier det här inlägget skall handla om. En ljus belgisk stark ale på 8%.

Ölet är grumligt guloranget med ett stort vitt skum. Inte så mycket skumrester.

Doften är framförallt kryddig, nästan pepprig, med toner av gräs och lite citrusfrukter. Det finns också en viss ton av alkohol.

Smaken är ganska besk med en kryddor, apelsin, citronskal, örter och litet värmande toner från alkoholen. Det känns ganska maltigt, med en lätt sötma (nästan lite honung), som sedan övergår i en viss torrhet.

Munkänslan är medelfyllig, kolsyran är förhållandevis mjuk.

Det här är ett helt okej öl, även om det inte når ända fram. Jag har druckit godare belgare, om man säger så. På något sätt känns det som det är något som saknas.

Betyg: 3,2 av 5.

Samuel Adams Imperial Series: Double Bock

Samuel Adams är ett sådant bryggeri som det tyvärr inte kommer så mycket nyheter till Sverige ifrån. Vi har iofs några trevliga öl från dem i Systembolagets ordinarie sortiment, men det vore helt klart roligt om det kom några av deras lite "extremare" öl.

Hursomhelst! Denna är alltså en del av deras "imperial series" som består av Double Bock, Imperial Stout och Imperial White. Nu är det den förstnämnda vi ska prata om. Just bocköl i allmänhet är något som, för mig, är väldigt underskattat. Jag tycker att ett riktigt bra bocköl kan vara helt i klass med ett schysst barley wine osv. Några bra exempel på detta är Andechser Doppelbock Dunkel, Kulmbacher Eisbock och den superstarka Samichlaus.

Nej, dags för en recension!

Vätskan har en rödaktig kopparbrun färg med ett minimalt vitt skum. Skummet lämnar inga rester på glasets insida.

Doften är stor och vinös med inslag av torkade plommon såväl som rågbröd och russin. Det finns även en viss toffee-aktig doft. Flaskan har något år på nacken, och det är verkligen till dess fördel då det har gett de 9,5%:en tid att mogna (iofs har jag inte druckit den färsk, men jag misstänker starkt att dessa härliga vinösa toner inte skulle ha varit lika stora i en färsk flaska).

Smaken lever inte riktigt upp till vad den ljuvliga doften lovar. Här blir det lite mer raka puckar med inslag av rågbröd, romrussin och en lätt blommig humleprofil. Ölet avslutar sött och värmande.

Ölet är fylligt med en medelhög kolsyrehalt.

Mmm, detta var verkligen trevligt. Trots att smaken inte helt levde upp till den fantastiska doften så är det fortfarande en väldigt värdig dubbelbock. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att dricka denna framför en brasa i någon fjällstuga i vinter.

Betyg? 4,0 av 5. Ett heltrevligt öl.

Bryggning av Imperial Porter

Förra lördagen var det åter dags för en bryggning. Efter en IPA på spraymalt, en saison på flytande maltextrakt med viss steepning och en bitter på spraymalt med steepning, så var det dags för en imperial porter där vi som grund använde spraymalt av olika sorter (3,5 kilo) med steepad chokladmalt och karamellmalt. Det blev en del problem med en gång - jag hade bara okrossad chokladmalt, men saknar kross så vi testade och köra i en matberedare. Det känns som det blev helt okej, även om det blev ojämnt där en hel del malt förblev okrossad.

Steepning av specialmalten.

Vi steepade sedan 750 gram chokladmalt och 900 gram karamellmalt, som jag hade över. Tog lite extra chokladmalt, eftersom jag misstänkte att en hel del skulle bli okrossat. Jag har nu två grytor - en 10-litersgryta och en 7-litersgryta. Vi steepade malten i den stora grytan vid 70 grader i cirka 40 minuter innan vi tog upp påsarna, tillsatte maltextraktet och började koka upp vörten i båda kastrullerna. För övrigt "vattenjusterade" vi med bakpulver i brist på annat, då jag fått tips om att det kan motverka en alltför kraftig syrlighet som kan komma från den rostade malten som ju sänker pH-värdet en del. Den stora grytan bestod av 2 kilo spraymalt (1 kilo ljust och 1 kilo mellanmörkt), 350 gram ekologisk honung och 500 gram mörkt muscovadosocker (+ den steepade malten), medan den lilla bestod av 1,5 kilo spraymalt (1 kilo mörkt och 0,5 kilo vetemaltextrakt).

Vi hade sedan en liten gryta bredvid där vi kokade 40 gram Pioneer-humle (9,2% alfasyra) för att utvinna mer beska. Vi hade även små bittergivor i de andra grytorna (10 gram i den stora, 5 gram i den lilla) samt smak- och aromgiva i den stora (20 gram Pioneer i 20 minuter, 30 gram EKG i 5 minuter). En lite smårörig sak var att vi blandade ihop humlesorterna (vi hade klippt av högst upp på båda så texten var borta) och är lite osäkra om det blev rätt, men det känns inte som det gör något i det här fallet. Detta var en bidragande orsak till att namnet "Kaosporter" växte fram allteftersom. Tillråga på allt glömdes även protafloc och jästnäring bort - det första kände jag kunde kvitta, men blev orolig för om jästen skulle orka utan jästnäring när det är en så stark vört. Tillsammans med aromgivan (5 minuter) tillsattes även 100 gram torkade tranbär.

Efter koket hade vi 10 liter öl (inklusive den liter "humleextrakt" som vi tillsatte) och spädde sedan efter en stunds kylning till 17 liter. Vi tillsatte sedan ett paket SafAle S-04 och efter det var det bara att hoppas att allt skulle gå bra.

Vi mätte OG till 1098.

I torsdags mätte jag densiteten och då låg det på 1032, vilket ger ett öl på cirka 8,7%. Det var fortfarande en viss aktivitet, så det är möjligt att det jäser ut ytterligare litet grann. Ölet var dock inte för sött, tvärtom var det en trevlig restsötma för tillfället, med en del toffee-toner och choklad. Kan nog bli ganska gott det här faktiskt.

Vi har tänkt tillsätta 25 cl bourbon och eventuellt också kaffe för att få fram en komplexare karaktär. Det blir nog mycket roligare så. Nu hade jag bara tänkt låta den stå och gosa till sig på jäskärlet någon vecka.

Amerikanskt tema - Video

Precis som tidigare utlovat så är alltså videobloggen tillbaka på allvar! Förra avsnittet handlade om det fantastiska surölet Cantillon Kriek. Denna gång handlar det om två riktigt bra amerikanska öl, därav lite "amerikanskt tema", vilka det är får ni klura ut själva!

Min idé är att försök göra avsnitt med lite olika teman, typ belgiskt, amerikanskt, tyskt osv. I dessa avsnitt kommer jag att prova två eller fler öl. Annars tänker jag försöka göra avsnitt om lite häftigare öl där jag enbart fokuserar på ett öl.

Förutom några få småmissar börjar jag bli tämligen nöjd med upplägget. Hoppas ni finner lite inspriation och mycket nöje!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Burköl från Marston's

Flera av de senaste ölrecensionerna jag skrivit på bloggen har handlat om just burköl. Då tänker jag främst på Oskar Blues Gubna och Fuller's London Porter. Det intressanta är att dessa öl har varit bättre än många liknande öl på flaska. Detta anser jag vara något mycket positivt då det kanske kan bidra till att spräcka myten om att burköl skulle vara något fult.

Hursomhelst, nu är det ett öl från det klassiska engelska bryggeriet Marston's som det handlar om, nämligen Pedigree Bitter. När jag först hörde talas om detta öl blev jag lite full i skratt då jag genast kom att tänka på hundmaten med samma namn, men eftersom jag har relativt bra erfarenhet av engelsk pale ale på burk så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök!

Vätskan har en klar ljusbrun färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.

Torkat gräs, digestivekex och jordig engelsk humle är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Det är inga tunga dofter utan allt är lätt och luftigt. Inga krusiduller.

Även när det kommer till smaken är det främst digestivekex och engelsk humle á la East Kent Goldings och Fuggles. Lite mer beska hade inte skadat, dock. Tyvärr finner jag också en lätt metallisk smak, något som jag ofta hittar i lite mer "massproducerade" engelska öl, såväl på burk som på flaska.

Ölet är medelfylligt. Kolsyrehalten är relativt låg med stora, mjuka bubblor.

Det är verkligen kul att det börja drälla in lite mer roliga alternativ för öl på burk. Dock är detta ett öl som lätt försvinner i mängden av andra, bättre, öl. För det minst sagt överkomliga priset av 13:90 är den dock helt klart prisvärd.

2,8 av 5.

Oktoberfest på Bishops Arms

I torsdags var det åter dags för den årliga oktoberfesten på Bishops Arms i Karlstad. De har kört den några år nu, och det är det andra året i rad som jag och David är med.

Efter en trevlig äppelmust-aktig fördrink så var det dags för att botansera bland kranarna med oktoberöl. Efter en snabb överblick bestämde både jag och David oss för att ta ett varsitt glas Weihenstephaner Vitus. Döm om min förvåning när vi fick en stor sejdel upphälld - det är ju trots allt en vetebock på 7,7 %. Dock skulle det visa sig vara en positiv överraskning då det visade sig vara ett väldigt trevligt öl.

Sen var det dags för den "obligatoriska" oktobermaten. Efter lite kallskuret i form av lufttorkad skinka, rökt fläsk och diverse röror och sallader var det dags för den varma maten. Fläskschnitzel, olika typer av korvar, kycklingvingar, ugnsbakade rotfrukter, surkål, rödkål, olika senapssorter, aoili och en hel del annat var vad som bjöds. Robust och trevligt!

Efter maten så var vi sugna på något lite mer "otyskt" så vi tog en varsinn kupa av Örebro Bitter, och oj vilken form den var i! Det är sällan man får ett så rivigt och härligt färskt glas av detta öl. Massvis av Cascade och East Kent Goldings, mums.

Dock så är ju inget Bishops-besök fullbordat innan man druckit något lite "häftigare". Efter en snabb överblick av vad som fanns i kylarna så bestämde vi oss för att dela på en Närke Kaggen! Stormaktsporter 2008. Till det modesta priset av 180 kr får den lov att anses vara ett fynd - speciellt med tanke på vad den kan kosta därute.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka den härligt utklädda personalen (typiska oktoberfest-kläder!) på Bishops Arms för en trevlig kväll!