Flera av de senaste ölrecensionerna jag skrivit på bloggen har handlat om just burköl. Då tänker jag främst på Oskar Blues Gubna och Fuller's London Porter. Det intressanta är att dessa öl har varit bättre än många liknande öl på flaska. Detta anser jag vara något mycket positivt då det kanske kan bidra till att spräcka myten om att burköl skulle vara något fult.
Hursomhelst, nu är det ett öl från det klassiska engelska bryggeriet Marston's som det handlar om, nämligen Pedigree Bitter. När jag först hörde talas om detta öl blev jag lite full i skratt då jag genast kom att tänka på hundmaten med samma namn, men eftersom jag har relativt bra erfarenhet av engelsk pale ale på burk så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök!
Vätskan har en klar ljusbrun färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.
Torkat gräs, digestivekex och jordig engelsk humle är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Det är inga tunga dofter utan allt är lätt och luftigt. Inga krusiduller.
Även när det kommer till smaken är det främst digestivekex och engelsk humle á la East Kent Goldings och Fuggles. Lite mer beska hade inte skadat, dock. Tyvärr finner jag också en lätt metallisk smak, något som jag ofta hittar i lite mer "massproducerade" engelska öl, såväl på burk som på flaska.
Ölet är medelfylligt. Kolsyrehalten är relativt låg med stora, mjuka bubblor.
Det är verkligen kul att det börja drälla in lite mer roliga alternativ för öl på burk. Dock är detta ett öl som lätt försvinner i mängden av andra, bättre, öl. För det minst sagt överkomliga priset av 13:90 är den dock helt klart prisvärd.
2,8 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar