Ocean Eko Pale Ale

Oceanbryggeriet är ytterligare ett av våra svenska bryggerier som på sistone fått in ett öl på Systembolaget. Det första ölet som släpps i större skala än på ett par butiker i Göteborg är Eko Pale Ale som jag tidigare smakat på från fat och inte varit så imponerad. Trots detta åkte det ner några flaskor i korgen när jag handlade på Systembolaget förra veckan.

Ölet är ljust brunfärgat/rött i glaset med ett litet, men stabilt skum. Inte så mycket rester, och inte så "pale".

Doften är fruktig och maltig med tydligt bäriga toner. Det finns också inslag av knäck och litet gräsig humle.

Smaken är främst fruktig med mycket bär, karamell/knäck och en fin balanserad beska. Det är inte massor med smaker, men däremot väldigt trevligt.

Kroppen är lätt till medelfyllig och kolsyran är mjuk.

Mycket bättre än vad jag mindes. Det finns inte alls spår av de rökiga och träiga toner som jag tidigare har upplevt i det här ölet (och annan Ocean-öl). Vill man ha ha ett enkelt, okomplext och drickbart öl så är det här ett väldigt bra val. En väldigt bra session beer! Det påminner både om Fuller's och Jämtlands öl tycker jag (det sistnämnda är kanske inte så konstigt).

Betyg: 3,7 av 5.

Intressant nyhet från Mikkeller

Läste på Ratebeer om en ny serie öl från Mikkeller kallad "Yeast Series" - en uppföljare till den tidigare "Single Hop"-serien. Som ni kanske förstår liknar konceptet den tidigare serien - men här är det jästtypen istället för humlesorten som byts ut mellan ölen. För att förtydliga: Det är samma grundrecept till alla öl i serien. Jästsorter som skall användas är lagerjäst, amerikansk alejäst, belgisk ale/trappistjäst, weissbierjäst och sist men inte minst Brettamonyces(!).

Tyvärr har jag tidigare bara haft möjlighet att prova ett öl i Single Hop-serien, men jag hoppas få prova ett par till så småningom, liksom något från den här nya serien som i mitt tycke nästan låter ännu mer intressant.

De Ranke Kriek

Suröl är något jag fattat tycke för av någon anledning. De Ranke Kriek är visserligen ingen riktig lambic, men likväl ett intressant öl. Bryggarna på Brouwerij De Ranke har här blandat sin röd/bruna belgiska ale (oud bruin eller flamländsk rödöl?) med 25% sura körsbär som får ligga och dra i sex månader för att slutligen tillsätta lambic från Girardin.

Ölet är vackert rödfärgat i glaset med ett litet rosa skum som försvinner efter ett tag.

Doften är inbjudande med gott om "funk" och en trevlig fruktighet där körsbären spelar en stor roll såklart. Det finns också en hel del syrliga toner av citron och omogna krusbär.

Smaken är först väldigt sur, men samtidigt väldigt fruktig. De vanliga "funkiga" tonerna finns där tillsammans med fräscha körsbärstoner, citron och litet gröna äpplen. Syran ligger kvar länge i munnen.

Kroppen är medelfyllig med en fin, uppfriskande kolsyra, bubblorna är små. Avslutning är torr och syrlig.

Ett väldigt trevligt öl från De Ranke - nu återstår bara att prova det andra ölet från bryggeriet som släpptes 15:e februari. Just av "Krieken" verkar det finnas ett antal flaskor kvar ute i landet, främst i Göteborg och Malmö.

Betyg: 3,9 av 5.

Svart Chokladstout

Black Chocolate Stout är en sådan öl som jag gillat ända sedan jag började dricka öl på allvar för drygt tre år sedan. För det första var det en av de få riktigt häftiga imperial stouts som fanns på Systembolaget på den tiden, sen är den ju också väldigt prisvärd. Hursomhelst, av någon anledning har vi aldrig recenserat den här på bloggen men nu är det dags!

Färgen är kolsvart och skummet har en ljus kaffe latte-färg. Knappt några skumrester.

Doften är stor av rostad malt, choklad, finare sprit och återigen choklad. Det är trots de stora rostade tonerna en ganska balanserad och "lugn" doft.

När man först smakar på den slås man såklart av en hel del rostad malt. Sen börjar de sköna smakerna komma fram, den bjuder på en hel del torkade frukter typ russin och 70%-ig choklad. Det är en ganska torr imperial stout vi pratar om trots att det finns en lätt restsötma.

Ölet är fylligt, medel till stor munkänsla skulle jag vilja säga. Kolsyran bjuder på en del små, lätt stickiga, bubblor som mjuknar under tiden man dricker den.

Brooklyn Brewery bjuder oss inte bara på en billig imperial stout utan på en väldigt billig och bra imperial stout. Den är kanske inte den mest spännande eller bästa som finns på marknaden, men den är nog en av de mest prisvärda.

Betyg? 3,95 av 5.

BrewDog/Stone Bashah

Bryggerisamarbeten är som bekant något som blivit allt vanligare under den senaste tiden. Kombinationer som Mikkeller/Three Floyds,BrewDog/Stone, Dugges/Nøgne Ø är några av dem som kommit till Systembolaget på sistone.

Denna gången är det precis som titeln antyder Stone Brewing och BrewDog som varit i farten. De har tillsammans bryggt en sorts mörk belgisk dubbel ipa eller åtminstone något åt det hållet, nämligen Bashah. Namnet ska - om jag fattat det rätt - betyda "Black As Sin Hoppy As Hell". Nåväl, vad kan man förvänta sig då?

Jo, ölet har en nästintill kolsvart färg med ett stort grått/vitt skum. Det lämnar knappt några skumrester på glaset.

Doften är stor och kryddigt humlig med inslag av brända rostade toner. Humlearomen är dock lite fadd och det är mest toner av grapefrukt och örter som kommer fram från humlesidan.

Smaken är kryddig och besk med endel rostade toner i bakgrunden. Det finns även lätta inslag av belgisk jäst någonstans där i bakgrunden. Spännande.

Munkänslan är medel till stor, kolsyran är normal med många normalstora bubblor.

Bryggerisamarbeten är alltid kul men när dessa två bryggerier är i farten får man nog räkna med att ölen inte lever upp till deras egen hype (som oftast är enorm). Stor i orden liten på jorden skulle man kunna säga - fast ändå inte. Det är helt klart ett spännande öl, men de levererar inte 100% av vad de lovar.

Betyg? 3,45 av 5. Visst är det en helt okej öl men egentligen är det mer spännande än gott.

Student-ölprovning

En salig blandning av ölflaskor... Foto: Joel Laveborn

På våran lärarutbildning är vi ett gött gäng som umgåtts mycket under tiden på universitetet. Det har dock inte blivit så mycket på fritiden, så en lunch satt vi och spånade om vad vi skulle hitta på. De flesta i våran grupp har sedan länge vetat att jag är något av en ölnörd och har glatt undrat vad det är som är så speciellt med öl.

Så när någon i gruppen tog upp förslaget: "Nej men Fredrik, kan inte du hålla i en ölprovning?" Så var jag inte sen att tacka nej. Så, förra fredagen blev det dags för provning.

Frågan var ju bara vad man skulle prova... Efter en stunds övervägande kom jag fram till följande lista:

Oude Beersel Oude Geuze

Aecht Schlenkerla Rauchbier

Brother Thelonious

Budweiser (för att visa hur tråkig massproducerad lager kan vara)

Sierra Nevada Torpedo (för att ge gruppen en liten humlechock)

Maredsous 8

Mikkeller Fra Til

Dugges ½ Idjit!

Listan blev ganska intressant för ett gäng nybörjare får jag lov att säga. De öl som chockade mest var (inte helt oväntat) Oude Beersel Oude Geuze, Aecht Schlenkerla Rauchbier och Mikkeller Fra Til. Dessa tre har ju väldigt starka karaktärer av syra, rök och sist men inte minst kryddighet.

Minerna när vi korkade upp geuzen var väl de som var roligast. De sedvanliga reaktionerna var som väntat "Oj, jag trodde inte öl kunde smaka såhär!", "Det luktar svettig strumpa i hela rummet!" och "Det är ju som vitt vin!". Det är precis de här reaktionerna man vill ha.

Resten av provningen flöt på och folk var både förvånade (positivt och negativt) över hur stor ölets värld är.

Så tack till Joel, Johan och Robin för en trevlig ölprovning!

- Fredrik

Aventinus Weizen-Eisbock

Vi fortsätter med att recensera marsnyheterna här på Ölkultur. Denna gång är det - precis som titeln på inlägget antyder - dags att recensera G. Schneider & Sohns 12% starka Aventinus Weizen-Eisbock. Denna öl är något jag sett fram emot sen jag fick nys om att den skulle komma då jag är ett stort fan av deras vanliga Aventinus. Hursomhelst, dags för recensionen!

Ölet har en grumlig mörkbrun färg med ett skitigt beige-aktigt skum. Ölet lämnar endel rinniga skumrester på glaset.

Doften är enorm av typiska veteölskryddor såsom koriander, skumbananer och tuggummi med mera. Det är ett väldigt jästigt och estrigt öl men det finns även toner av portvin och fruktig starkglögg.

Smaken är kraftfull och nästan brännande med stora toner av just den typiska estriga veteölskryddigheten och den toffee-aktiga restsötman men även just endel portvin och "finsprit" i allmänhet. Det blir dock aldrig spritigt utan det finns gott om smaker som bär upp den höga alkoholhalten.

Munkänslan är stor och kolsyran är medel och bjuder på massvis av små och mjuka bubblor.

Det här var baske mig riktigt gott. Ibland kan misstag som att glömma massa vetebock i ett par containrar verkligen löna sig, intressantare och godare öl från Tyskland får man leta länge efter!

Betyg? 4,55 av 5. Frågan är om man inte borde lagra en flaska ett tag?

Mohawk Rye India Pale Ale

Den kringresande bryggaren Stefan Gustavsson gör - i stil med Mikkeller - öl på flera olika bryggerier. De senaste ölen har blivit riktiga höjdare och det är kul att det kommer in en bryggare i Sverige som målar med hela paletten och rör om lite i grytorna bland bryggerierna. Inte för att de inte redan gör bra öl men för att få dem att inse att de kan göra ännu häftigare grejer.

Slottskällans Bryggeri imponerar sällan med deras öl som tyvärr alltför ofta dras med bismaker av rotfrukter. Men när Stefan Gustavsson lånar Slottskällans Bryggeri blir det allt annat än rotfrukter. Nåväl, hur är Mohawk Rye IPA då?

Ölet är djupt orange med ett stort beige-aktigt skum. Ölet lämnar rejäla mängder skumrester på glaset.

Doften innehåller stora mänder rivet apelsinskal, tallbarr, omogen grapefrukt och en hel del karamellig malt. Det doftar riktigt friskt och gott.

Smaken är stor och rejält besk med inslag av apelsin-zest, tallbar och endel söta frukter. Det finns lätta toner av karamell även här. Efterbeskan sitter kvar en bra stund och den sträcker sig nästan hela vägen ner i halsen.

Fylligheten är stor på gränsen till enorm. Kolsyran är medel och passar utmärkt till ölen.

Hade man pumpat upp denna ett liiitet snäpp till skulle man nästan kunna kalla den för en DIPA/IIPA. Hursomhelst, bra jobbat Gustavsson & Co!

Betyg? 4,05 av 5. En av de bättre svenska India Pale Ale:s jag druckit trots att bitterbeskan är i brutalaste laget.

Senare tillägg: Sänker betyget med 0,3 poäng lite på grund av en kemisk torrhet jag först inte störde mig så mycket på - men som senare blev lite väl störande för ett såpass högt betyg.