ÖÖWF Del 3: Bishops, Nils Oscar, mer Brekeriet och Närke med De Molen

Efter en stund befann vi oss återigen vid Bishops Arms monter, där Jonas nu fanns på plats. På fat fanns det ett (för oss) nytt Mikeller single hop-öl påkopplat: Summit Single Hop IPA. Fredrik bestämde sig för att beställa in ett smakprov medan jag fick istället fick litet av "klassikern" Simcoe att jämföra med. Båda två var goda, men mitt första intryck var att Simcoe kändes kraftigare och mer tydlig i doft och smak. Bra båda två, hursomhelst. Croocked Moon Haymarket Keller Bier blev det också litet av. Verkligen gott, uppfriskande och fräscht. Vi fick också två smakprov till: Fredrik testade fantastiska Nelson Sauvignon medan jag fick några droppar 3 Fonteinen Straffe Winter.

Bishops fatöl. Igen.

Nils Oscar hade lagrad Julöl 2007 med sig och det kändes som ett måste att prova. Maltig, vinös och välbalanserad utan att visa tecken på någon kraftig oxidation. Gott, måste jag säga.

Brekeriet igen då. Nu med öl från ett annat litet franskt bryggeri, Brassiere Thiriez. Ölet som provades först var Etoile du Nord. Ett heltrevligt, uppfriskande, lätt syrligt öl med mycket citrus och skön fruktighet. Litet "funky"-toner och relativt torr. Det avsmakades också Früh Kölsch (som kommer på Systembolaget den 1 mars) samt två belgare i form av Abbaye de Rocs Brune
och Abbaye de Rocs La Nounnette. Gott, dessutom fick vi generöst nog även små bitar av en vällagrad hårddost till som passade oerhört bra.

Närke Kulturbryggeri hade kranarna fulla av godsaker så en hel del tid spenderades sedan där. Utöver den Konjaksporter som inledde festivalen (och faktiskt också avslutade den för min del) blev det provsmak av de olika De Molen-öl som fanns i bryggeriets monter (tyvärr kunde jag inte närvara på fredagen när bryggare Menno var där). Hel & Verdomis 666 fick stå för den mörka delen medan en färskhumlad lager med East Kent Goldings (som jag förstått det bygger på Donder & Bliksem) för den ljusa. Två goda öl båda två. Hel & Verdoemenis 666 kändes verkligen kraftigt rostad med mycket brända toner, mörk choklad och kaffe. Lagern var väldigt fräsh, humlig och uppfriskande - en utmärkt kontrast med andra ord.

Närke hade mycket gott med sig!

Närke hade givetvis massvis med eget öl med sig och jag tog en Anders Göranssons Bästa Rököl, som jag visserligen smakat tidigare år. Verkligen en brutal rökig karaktär - en rökbomb minsann! Gransus var också en trevlig bekantskap med en inte helt oväntat grankaraktär - sånt här gillar jag! I ett sådant här inlägg blir det lätt många utropstecken så ni får ursäkta mig när jag skriver ett till - favoriten hos Närke blev faktiskt just ! - ett vinöst, maltigt, karamelligt och fylligt öl som jag gladeligen skull vilja dricka igen. Även en skvätt av det litet mer experimentella ölet Fimbulvinter testades: "karamelligt, rökigt, värmande" konstaterade jag snabbt.

Fortsättning följer ...