Det har väl knappast undgått gemene ölnörd att det varit nyhetssläpp den här veckan. Att detta släpp verkar ha gått i humlets tecken råder det heller inga tvivel på. Själv bestämde jag mig för att testa ett gäng öl som jag ville ha så färska som möjligt: Oppigårds Summer Twist, Alesmith IPA och Avery duganA.
Oppigårds, ja. Bryggeriet från Ingvallsbenning har tidigare i år skämt bort oss med den ypperliga Amarillo Spring. Det verkar ha varit en rejäl hype kring ölet och hyllorna på Systembolaget har snabbt stått tomma (med all rätt). Summer Twist fortsätter i samma stil med en hel del grön humle i doften. Det känns fräscht och somrigt och ett plus är att ölet kommer på 50 cl-flaska vilket jag anser är en bättre mängd än de ynka 33 cl öl vi fick per flaska av Amarillo Spring. Dessvärre måste jag säga att Summer Twisten inte riktigt håller samma klass - någonting saknas trots den gröna, kottiga humlen och den lite mer maltiga bakgrunden.
Alesmith IPA är ansedd som världens bästa IPA. Stämmer det? Nja, det vet jag väl inte riktigt. När man doftar på ölet möts man av de klassiska tallbarstonerna, grapefrukt och kåda. Smaken är mer balanserad än väntat med en hel del karamellighet bakom ovan nämnda toner. Jag saknar lite av den där tropiska fräschheten som jag vill ha i min IPA. Det är inte alltid man får det - men det känns helt klart att ölet inte är superfärskt. Jag vill inte komma ut som någon färskhetshysterisk snobb som helst skulle vilja hugga en flaska direkt från transportbandet under tappningen, men litet mer vill jag ända ha av världens bästa IPA så jag antar att det är San Diego man ska besöka om vill ge ölet absolut rättvisa. Kul ändå att Brill tar in flaskor av ölet, så att vi svenskar på ett smidigt sätt kan få chansen att prova det.
Från APA till IPA till DIPA? Ja, något sådant (Summer Twist klassas dock som EPA på Ratebeer, men det är väl knappast världens mittpunkt). Från det Colorado-baserade bryggeriet kommer ytterligare ett öl, nämligen duganA. Det är mycket kåda, talbarr, grapefrukt och nästan lite örtiga toner i doften tillsammans med knäckig malt. Det doftar trevligt och för tankarna till exempelvis Hog Heaven och Avery IPA som jag haft nöjet att prova under det senaste halvåret. Det kanske inte finns den där riktigt fräscha tropiska juicigheten som exempelvis Hoppin' Frog Mean Manalishi bjöd på förra året, men det känns helt klart stabilt. Smaken är riktigt kådig, talbarrig och rejält besk med vissa aprikos/persika-toner som balanseras av malten på ett bra sätt. Det känns spontant som en DIPA håller ihop något bättre än en vanlig IPA när de har lite tid på nacken.
Dessvärre har jag inte tillgång till kamera för tillfället, varför det inte blir några bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar