Marsnyheter

Som man knappast undgått så har Systembolaget ändrat sina inköpsrutiner för i år, även om skillnaden inte blir så stor ändå - den första mars kommer följande öl att dyka upp i det "tillfälliga sortimentet".

Ocean Eko Pale Ale, 500 ml, 28.40:-
Mohawk Rye IPA, 500 ml, 35.80:-
Ichtegems Grand Cru, 2007, 750 ml, 59.50:-
Brooklyn Black Chocolate Stout, 355 ml, 19.90:-
BrewDog Stone Bashah, 330 ml, 38.40:-
Bötet Barley Wine, 250 ml, 33.50:-
Aventinus Weizen-Eisbock, 31.90:-

Det är alltså en rad bra intressanta nyheter som kommer på måndag. Mindre intressant är väl möjligen Ichtegems som bolaget inte verkar få nog av vid den här tiden på året. Minns den visserligen som helt okej, men jag tror jag skippar den i år. Andra återkomster är betydligt trevligare: Black Chocolate Stout är ju ett väldigt prisvärt öl för dryga tjugolappen. Bötet Barley Wine kommer i år på mindre flaska, vilket jag klart föredrar när det gäller barley wine. Oceanbryggeriet får in sin första öl på bolaget i större skala och det är föga förvånande deras ekologiska ale som släpps. Mest intressant är i mitt tycke Mohawk Rye IPA och efter att ha läst Schnille och Schmaks inlägg har jag inte blivit mindre sugen. BrewDog/Stone skall också bli roligt att prova, liksom Eisbock-versionen av ett av mina favoritöl: Aventinus.

En väldigt sen julölsrecension!

Julen är sedan länge förbi men fortfarande finns det endel julöl kvar på vissa av Systembolagen runtom i Sverige. Ofta är de ganska prissänkta också, så det kan vara roligt att passa på att prova sådant som tidigare känts mindre prisvärt av diverse anledningar. Spécial Noël från franska Saint Landelin var just en sån öl. Nu kostade den dock bara 37:40 för en 75 cl:s flaska - så jag passade på att prova den!

Färgen är guldbrun med ett gigantiskt stort vitt skum. Skummet lämnar små rester på glaset medan man dricker den.

Doften är karamellig, smörig och allmänt godisaktig. Det man känner är framförallt stora toner av just lättrostad karamellmalt och en lätt gräsighet från humlen. Det finns även vissa inslag av julkryddor och apelsin i doften.

Smaken går i det närmsta att beskriva som flytande julgodis. Det är rejält sött och man känner mest en massa toffee, smörkola och söta kola-aktiga godistoner i allmänhet. Som tur är finns det en lätt gräsighet från humlen som gör att det söta inte tar över fullständigt.

Munkänslan är medelstor och kolsyran är medel till låg.

Nej, detta är inget jag kommer att köpa igen om den kommer nästa jul. Alldeles för obalanserad med alla toner av godis och socker i största allmänhet.

Betyg? 2,75 av 5.

Stensbogaard English Dark Stout

Då var det dags för recensionen av vårsläppets andra öl från Stensbogaard Bryghus. Givetvis är det English Dark Stout som jag pratar om. Det är en lite kraftfullare stout på 6,8% det handlar om. Hursomhelst, nog pratat, såhär var den!

Färgen är väldigt mörkt rödaktig på gränsen till svart. Skummet är smutsvitt och lämnar inte värst mycket till rester på glaset.

Doften är kanske i svagaste laget trots att det finns vissa inslag ganska hårt rostad malt och engelsk humle där någonstans. Det är inte direkt något som sticker ut åt något håll.

Smaken är något kraftfullare än doften med en hel del smaker av bittert kaffe, tjära, choklad och lätta toner av karamell. Det finns även samma spår av engelsk humle i smaken, något åt Fuggles-hållet.

Inte på något sätt en dålig öl, men det känns inte heller särskilt upphetsande. Kul att ha provat med inget jag kommer att köpa igen, då tycker jag helt klart att deras India Pale Ale är ett bättre köp.

Betyg? 3,35 av 5.

Sierra Nevada Harvest

Sierra Nevada Harvest är ett öl som brukar ta slut fort när det dyker upp på Systembolagets hyllor, vilket bryggeriets övriga öl också brukar göra. I år har jag dock uppfattat det som om det inte varit riktigt samma rusning som tidigare år, och jag lyckades beställa en flaska. Jag hade egentligen bara tänkt köpa de belgiska surölen, men tänkte att jag kunde beställa en flaska för att se om det levde upp till "hypen".

Ölet är mörkt orangeaktigt med väldigt fint vitt skum som lämnar en hel del skumrester på glaset. Det ser väldigt inbjudande ut.

Doften är tydlig av humle, vilket gjorde mig glad då jag var rädd för en alltför humletrött flaska. Det finns tydliga toner av apelsin, men främst är det kåda, tallbarr, grapefrukt och citrus. Litet gräsiga toner kan också skönjas tillsammans med vissa karamelliga toner i bakgrunden.

Smaken är främst stor av kåda, tallbarr, gräs och grapefrukt. Detta blandas med en del knäckiga toner från malten, en fin fruktighet och en trevlig humlebeska på slutet.

Munkänslan är medelfyllig med en frisk, småbubblig kolsyra som pirrar litet på tungan. Det finns också en viss oljig känsla.

Ett bra och trevligt öl, även om vi i Sverige inte får det superfärskt. Det är ingen tropisk frukt-bomb - men å andra sidan är det långtifrån alla "ipor" som är så. Jag har druckit ett par, eller åtminstone en humletrött IPA på krogen på sistone och det här är klart bättre.

Betyget blir 3,9 av 5! Ett bra öl, helt klart.

Underskattad dansk IPA?

Samma kväll som jag och David provade Speedway Stout och även en hembrygd vid namn Rökta Råger från en ny bekant vid namn Rikard Ramberg så provade vi även de båda ölen från Stensbogaard Bryghus. Det är just deras India Pale Ale som detta inlägg ska handla om. Omdömena på bloggarna har generellt sett inte varit allt för smickrande, såhär tyckte dock jag om den:

Färgen är genomskinligt orange med ett normalstort vitt skum. Skummet lämnar inte särskilt mycket rester på glaset.

Doften är stor och god av tropiska frukter såsom grapefrukt, passionsfrukt och lite kåda. Det finns även toner av honung och en viss sötaktig maltbakgrund.

Smaken är ren och god av bitter men mindre aromatisk amerikansk humle än vad doften lovar. Det finns även lätta inslag av karameller och honung.

På det hela tycker jag faktiskt detta var riktigt uppfriskande och gott. Inte alls lika mediokert som jag fått intrycket av att andra tycker den är.

Betyg? 3,65/5!

Sink the Bismarck!

Nu har BrewDog gjort det (igen?), de har bryggt världens starkaste öl! Kolla in filmklippet nedan:

Sink the Bismarck! from BrewDog on Vimeo.

Bryggning av Vansinnesporter!

I tisdags begav jag mig ner mot det lilla samhället Otterbäcken utanför Gullspång för att vara med och brygga ett öl tillsammans med Rikard Ramberg. För ett par veckor sedan frågade han mig om jag ville vara med och brygga något - och det ville jag såklart!

Det var inte vilket öl som helst som skulle bryggas, utan en imperial porter vid namn Vansinnesporter. Dessutom var det hela 25 liter som bryggdes. Det blev ett delmäskat öl, där vår egna mäsk bestod av torvrökt malt (1 kg), chokladmalt (1 kg), brunmalt (1 kg) och münchnermalt (2 kg). Dessutom tillsattes 60 gram vetemjöl och 250 gram russin (som hackades innan). Krossningen av malten skedde genom en kaffekvarn på tisdagskvällen, vilket inte var helt optimalt, men det gick. Den maltkross som tänkt användas fungerade inte som det var tänkt ...

Lakningen tog tid och krånglade en del. Tillslut var det dags för vörtkoket, och dessutom att lösa upp maltextraktet som bestod av 4 kg Bavarian Maibock-extrakt från Weyermans (flytande), 2 kg mellanmörkt maltextrakt (Muntons) och slutligen 1,25 ljust maltextrakt (Muntons).


Till den egna vörten tillsattes dessutom 500 gram brunt farinsocker. Humlegivorna var 40 gram East Kent Goldings (60 min), 40 gram Fuggles (60 min), 40 gram East Kent Goldings (30 minuter), 40 gram Fuggles (30 minuter), 20 gram East Kent Goldings (5 minuter) och 20 gram Fuggles (5 minuter). Mycket humle med andra ord, även om det skall bli en maltbomb.

Slutligen var det bara att vänta på vad hydrometern visade ...

Efter att ha mätt med millimetermått kom vi fram till ett OG på 1,133! Efter kylning tillsattes sedan jäst i form av Belgian Abbey II, vilket Rikard gjort en förkultur på några dagar tidigare. I sekundären skall sedan 60 cl whisky/bourbon tillsättats tillsammans med ekchips. Jag fick precis en rapport om att densiteten nu är 1,070 och ölet ligger på 8,3% och fortfarande är under jäsning (även om det är slutspurten). Ett till prov skall sedan tas och vinjäst skall troligtvis tillsättas så att den tilltänkta alkoholhalten på 12% kan uppnås. För att citera Rikard så låter det ju lovande hittills: "Smaken var utav massiv kaffe och choklad med en fyllighet som var mycket större än Brunch Weasel med en otroligt nog lagom kolsyra. Beskan fanns där men var inte lika massiv som en imperial stout men fortfarande fanns den där."

Ni kan räkna med fortsatta rapporter om den här vansinnesbrygden.

AleSmith Speedway Stout

När man får tag på de där riktiga häftiga ölen som är väldigt hypade är det lätt att förväntningarna blir väldigt höga - med all rätt. Speedway Stout från AleSmith Brewing Company är just en sån typ av öl. Vi ölnördar har haft mycket att tacka Brill & Co för på senaste tiden med öl från många fantastiska bryggerier. Hursomhelst, nu är det dags för recensionen att denna motorsportsöl!

Ölet är nästintill svart med ett ljusbrun skum. Ölet lämnar inga rester på glaset och skummet lägger sig till en liten skumring efter en stund.

Doften är stor av jordiga och kryddiga kaffetoner med rejäla mängder rostad malt. Det finns även tydliga inslag av karamell och andra knäckiga toner.

Smaken är otroligt stor av framförallt högkvalitativt kaffe. Det är kaffe, kaffe och kaffe, sen finns det även en hel del söt malt i bakgrunden som döljer den höga alkoholhalten på ett mycket effektivt sätt. Det finns även toner av mellanmörk choklad och mörka bär någonstans i bakgrunden av allt kaffe.

Fylligheten är stor på gränsen till enorm och kolsyran är mjuk, nästan sammetslen.

Som ni säkert förstår så är detta en riktigt bra öl vi har att göra med. Även om 225 kr/flaskan kan tyckas vara i högsta laget så är denna faktiskt värd det. Lyckligtvis så har jag en flaska till, men den får stå ett tag då jag gärna har en underbar upplevelse framför mig istället för två bakom mig.

Betyg? 4,85 av 5. Förväntningarna infriades och mer därtill.

Oppigårds Amarillo Spring - Videorecension

Vi eller rättare sagt jag mjukstartar med ett videoblogg-inlägg om Oppigårds Amarillo Spring. Det känns som att jag börjar få hyfsad ordning på kvaliteten nu iaf, blunders och sånt, det får ni helt enkelt stå ut med. Nu ska jag springa ner på stan och hämta ut två flaskor av Alesmith Speedway Stout som jag la en privaimport på för ett tag sedan, mer om den kommer senare. Enjoy!

Minns ni videobloggen?

Några av er kanske kommer ihåg mina videoblogg-inlägg som jag gjorde för ett tag sedan. Eventuellt blir det att till att spela in ett avsnitt längre fram nu i veckan när jag får tid. Förhoppningsvis kommer också kvaliteten vara lite förbättrad också även om jag inte har tillgång till någon HD-kamera eller dylikt.

Håll utkik på bloggen framåt slutet av arbetsveckan för ett avsnitt om öl och lite ost!

Nynäshamns Sotholmen Extra Stout

Det var ett bra tag sedan jag provade något nytt från Nynäshamns Ångbryggeri. Sotholmen Extra Stout är en av de tillfälliga nyheter den här månaden som bara kommer finnas så långt lagret räcker, och alltså inte ända till april som exempelvis nyheterna från Oppigårds och Sigtuna.

Ölet är närmast svart i glaset med en fin brun skumkrona. Det lämnas en del rester på glaset.

Doften är rostad och tämligen bränd med kaffe, mörk choklad, lakrits och något som faktiskt påminner om grillkol.

Smaken är rejält bränd och rostad med mycket kaffe, grillkol, lakrits samt mörk choklad. Avslutningen är något besk och torr.

Kroppen är medelfyllig till fyllig, kolsyran är mjuk. Vätskan känns len och krämig.

Jodå, det har var en riktigt trevlig stout i mitt tycke. Rejält njutbar - utan att bli allt för kraftig.

Betyg? 3,9 av 5.

Oppigårds Amarillo Spring

När Oppigårds släpper öl till Systembolaget vet man att man får skynda sig om man vill ha några flaskor inom en snar framtid. Ofta försvinner de snabbare från hyllorna än vad personalen hinner ställa upp dem. Därför är det tur att just Oppigårds Amarillo Spring kommer att finnas tillgänglig ända fram till den 30:e april. Själv köpte jag fyra flaskor på en gång då jag hade en aning om att den skulle vara bra, frågan är bara hur bra?

Färgen är en guldaktig bärnstensfärg med ett stort och tätt vitt skum. Den lämnar duktigt med skumrester på glaset.

Doften är stor och frisk av sommarblommor, typisk amarillo-humle med tropiska toner av grapefrukt, mango och nässlor. Det doftar så färskt att man blir alldeles salig.

Smaken är stor och aromatisk med toner av just grapefrukt och mango med inslag av nässlor och tallbar. Det finns även en lätt maltsötma som lurar någonstans i bakgrunden med lätta inslag av kolaremmar.

Fylligheten är medel och kolsyran har många och krispiga bubblor.

Den här ölen är precis så bra som många andra säger och jag vill bestämt råda er att köpa några flaskor och prova medan de är såhär färska.

Betyg? 4,15 av 5.

Sigtuna Vårweizen

Vårweizen? I februari? Ja, Systembolaget anser tydligen att våren är här, trots att snön ligger tjock utanför fönstret. Visserligen har det de senaste dagarna varit något mildare temperaturer, men våren känns överlag långt borta fortfarande. Kan en fräsch veteöl framkalla de där vårkänslorna man längtar efter ändå?

När jag häller upp ölet i mitt glas möts jag av en grumlig orangefärgad dryck som ger ifrån sig ett medelstort vitt skum som försvinner efter ett tag.

Doften är fenoliskt kryddig med toner av bubbelgum (väldigt mycket), nejlika, banan och lite citrushumle.

Smaken är fenolisk med tydliga toner av bubbelgum, jäst, banan, nejlika och lite citrus-aktig, nästan kåda-lik humle (som dock är mild jämfört med en IPA eller liknande som tur är).

Kroppen är lätt till medelfyllig med en ganska livlig kolsyra.

Det här är ett bra öl, men det övertygar inte heller helt. Väldigt kul att ett svenskt bryggeri försöker sig på en hefeweizen samtidigt som man vågar experimentera litet. Det är dock svårt att nå upp till tyskarnas (och i synnerhet Weihenstephaners) klass.

Betyg: 3,4 av 5.

Dugges ½ Idjit!

Tänkte passa på att recensera nyhetssläppets andra öl från Dugges. Det är självklart ½ Idjit jag pratar om, en imperial porter på 7% som jag provat ett par gånger förut men aldrig riktigt kunna gett rättvisa på grund av bristande anteckningar och att lite för mycket druckits innan. Nu känner jag dock att det är dags medan jag fortfarande har den i glaset och har tillgång till en dator.

Hursomhelst, såhär bra kan öl från Dugges vara när den är som bäst:

Ölet har en djupt brun/svart färg med ett litet beige-brunt skum. Skummet har en blandning av stora och små bubblor och lägger sig efter en stund till en väldigt fin skumring i glaset.

Doften är stor av saltlakrits, knäck och kaffe. Det finns även endel inslag av engelsk humle.

Smaken är stor och fyllig och har stora inslag av saltlakrits och knäck. Givetvis så är det den rostade malten som dominerar här tillsammans med en stor restsötma.

Fylligheten är stor och kolsyrebubblorna är små och mjuka.

Det här är så förbannat gott att jag nästan går ner i brygga. Lite kraftfullare porter med bra restsötma får man baske mig inte ofta och jag önskar verkligen att fler gjorde det. Jag säger bara såhär: Skynda att fynda!

Betyg? 4,5 av 5. Ett smärre mästerverk.

Dugges Spring Beer

"Spring, spring - it's a starling thing!" skriver Dugges på baksidan av etiketten på Dugges Spring Beer. Som ni ser på bilden så finns det inte speciellt många vårtecken ute då det är circa en halvmeter snö på gräsmattan. Ändå tar jag chansen och provar denna våröl och sluter ögonen och drömmer mig bort mot finare dagar:

Ölet har en gul-orange färg med ett rejält stort ljusbeige skum. Vätskan är lätt disig.

Doften bjuder på massvis av simcoe- och cascade-humle med trevliga undertoner av briokarameller. Det är defintivt humlen som är framträdande här.

Smaken är rund och välbalanserad, malten och humlen är helt klart i harmoni. De aromatiska amerikanska humletonerna blandar sig med den bittra tjeckiska humlen. Malten gör sig påmind genom en lätt ton av smörkola och rostade jordnötter. Det finns även lätt jästiga toner.

Vätskan är medelfyllig, kolsyran är relativt låg med medelstora till stora bubblor.

Dugges Ale- & Porterbryggeri (och nu även lagerbryggeri?) är något av ett favoritbryggeri bland de Svenska bryggerierna som finns på marknaden. Lageröl är tyvärr inte någon favoritstil hos mig och det torde vara bland det svårare man kan brygga. Mikael Dugge & Co gör det dock med värdighet och är det någon öl ni ska dricka till de tidiga vårgrillningarna så är det defintivt denna!

Betyg? 3,35/5! Gott, men doften lovar betydligt mer än smaken. Skulle vilja ha lite mer sting av humle i just smaken.

Glöm inte Facebook-sidan...

Den lite mer distinkta Facebook-logon

Ville bara passa på att återigen pusha lite för våran Facebook-sida där mindre (men läsvärda) notiser och liknande som inte passar på bloggen kan läsas. Dessutom finns goda möjligheter att kommunicera med varandra på en lite djupare nivå än här på bloggen.

Adda oss genom att söka på "Ölkultur med David & Fredrik" i sökfältet och tryck på "Bli fan"!

Väl mött!

Oaked Arrogant Bastard Ale

Då var det dags att recensera den öl som på förhand skulle bli själva höjdpunkten under "löningspuben" i fredags. Jag hade som tidigare nämt fått reda på att de skulle servera Arrogant Bastard Ale, en öl jag inte provat förut. Dock visade det sig att det faktiskt var ännu häftigare, de serverade Oaked Arrogant Bastard Ale för det ytterst modesta priset 65 kr flaskan. Stone Brewing är ett bryggeri som sällan gjort mig besviken, men hur var denna?

Ölet har en djupt röd färg med ett fint beige-aktigt skum. Vid detta tillfälle så fick jag den severad i ett vinglas och det kändes helrätt.

Doften är trevlig med stora toner av ek, vanilj, kolaremmar och massvis av amerikansk humle. Detta är på många sätt ett maltdominerat öl.

Smaken är även den stor av vanilj och kolagodis men här gör sig även beskan rejält påmind. Dock så är verkligen smaken i balans.

Munkänslan är fyllig och oljig. Kolsyrehalten är medel med många små mjuka bubblor.

På något vis skulle man kunna kalla detta för flytande godis. För det är verkligen riktigt trevligt, perfekt att smutta på under en längre tid samtidigt som den är riktigt drickbar.

Betyg? 4,3 av 5.