BrewDog Punk IPA (burk)

Direkt när jag såg att BrewDog skulle börja tappa sin Punk IPA på burk, och
att dessa skulle komma till Sverige, gjorde jag ett litet glädjeskutt. Bra öl på burk är inget som vi är särskilt bortskämda med på Systembolaget. Dessutom skulle de ju också ändra om lite i receptet och sänka alkoholstyrkan med 0,4% samt torrhumla den rejält.

Alkoholstyrkan ligger alltså nu på 5,6% istället för tidigare 6% och man använder sig nu av humlesorterna Chinook, Simcoe, Ahtanum och Nelson Sauvin när man förut använde sig av Chinook, Crystal och Moeteka. Man har även sänkt IBU:n från 60 till 45 och istället lagt mer krut på aromen.

Nej, nu kan jag inte hålla mig längre, dags för en recension!

Den lätt disiga brandgula vätskan har ett stort och luftigt smutsvitt skum. Skummet lämnar rejäla mängder med rester på glasets insida. Det finns även små jästpartiklar i botten av glaset.

Doften bjuder på en skön humle-kick med en rejält humlearomatisk doft med inslag av grapfrukt, litchie, nässlor och vinbärsblad. Det doftar riktigt färskt och gott. Bakom all humle finns en lätt maltig bakgrund med inslag av kolakakor.

Smaken är precis lagom besk med rejäla fruktiga toner med inslag av grapefrukt, passionsfrukt, vinbärsblad och tallbarr. Det är så humlefärskt att det nästan pirrar lite på tungan. Även här finns det lätta inslag av kolakakor bakom den stora humlesmaken.

Munkänslan är medelstor med en relativt hög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och mjuka.

Ahh... Det här var så mycket bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Ändringen av receptet har verkligen varit till ölets fördel. Där det tidigare var mest fokus på beska finns det nu en rejäl arom och riktigt skön fruktighet. Att den sedan också kommer på en snygg och smidig burk adderar en del till betyget. Det kommer gå åt en hel del burkar i sommar vill jag lova.

Betyg? 4 av 5! Den var bra innan, och nu är den ännu bättre, bra jobbat BrewDog!

Pris: 19:90 (inklusive pant) för 33 cl på Systembolaget.

Burköl från Marston's

Flera av de senaste ölrecensionerna jag skrivit på bloggen har handlat om just burköl. Då tänker jag främst på Oskar Blues Gubna och Fuller's London Porter. Det intressanta är att dessa öl har varit bättre än många liknande öl på flaska. Detta anser jag vara något mycket positivt då det kanske kan bidra till att spräcka myten om att burköl skulle vara något fult.

Hursomhelst, nu är det ett öl från det klassiska engelska bryggeriet Marston's som det handlar om, nämligen Pedigree Bitter. När jag först hörde talas om detta öl blev jag lite full i skratt då jag genast kom att tänka på hundmaten med samma namn, men eftersom jag har relativt bra erfarenhet av engelsk pale ale på burk så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök!

Vätskan har en klar ljusbrun färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar endast lätta rester på glasets insida.

Torkat gräs, digestivekex och jordig engelsk humle är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Det är inga tunga dofter utan allt är lätt och luftigt. Inga krusiduller.

Även när det kommer till smaken är det främst digestivekex och engelsk humle á la East Kent Goldings och Fuggles. Lite mer beska hade inte skadat, dock. Tyvärr finner jag också en lätt metallisk smak, något som jag ofta hittar i lite mer "massproducerade" engelska öl, såväl på burk som på flaska.

Ölet är medelfylligt. Kolsyrehalten är relativt låg med stora, mjuka bubblor.

Det är verkligen kul att det börja drälla in lite mer roliga alternativ för öl på burk. Dock är detta ett öl som lätt försvinner i mängden av andra, bättre, öl. För det minst sagt överkomliga priset av 13:90 är den dock helt klart prisvärd.

2,8 av 5.

Oskar Blues Ten Fidy Imperial Stout

Imperial stout på burk är kanske inte något man dricker varje dag, men som de säger i den gamla hederliga Triss-reklamen "plötsligt händer det!". Den enda gången jag innan i fredags hade provat något från Oskar Blues så var det en halv burk Dale's Pale Ale som Darren på BeerSweden var vänlig nog att bjuda mig på under Örebro Öl & Whisky Festival.

Hursomhelst, nu ska vi inte fastna i en massa gamla minnen och prat i allmänhet utan jag kör på direkt med en recension av denna minst sagt annorlunda imperial stout - Ten Fidy!

Ölet har en nästintill kolsvart färg med ett litet ljusbrunt skum. Ölet lämnar inga rester på glaset.

Doften är stor och trevlig av hårt rostad malt, riktigt mörk choklad, bourbon och en hel del vanilj i allmänhet. Det finns även inslag av brända mandlar och kaffe.

Smaken är kraftfull och framförallt hårt rostad. Det kommer dock fram endel riktigt trevliga och komplexa toner av mörk choklad, bourbon och brända mandlar. Den avslutar torrt och elegant. Mumsigt!

Munkänslan är... fyllig. Kolsyrehalten är relativt låg vilket passar öltypen riktigt bra.

Detta är något som jag med glädje skulle prova igen. På något vis känns det som att detta skulle kunna vara en lillebrorsa till Bourbon County Stout från Goose Island. Nåja, vansinnigt bra imperial stout är det vi snackar om iaf.

Betyg? 4,45 av 5.