Avery India Pale Ale

Precis som jag rapporterade om i slutet av det här inlägget så har några duktiga och kunniga människor kört igång en sorts "löningspub" på Folkets Hus här i Kristinehamn. Han som håller i det heter Kristofer och verkar vara välbekant med Jugge på Oliver Twist som även driver Great Brands som importerar en hel del bra öl. Anledningen till att jag överhuvudtaget gick dit och fick reda på detta var att jag såg att de skulle severa Arrogant Bastard Ale som jag aldrig fått chansen att prova på allvar.

Nu var det tyvärr så att de inte severade någon Arrogant Bastard Ale utan det var faktiskt Oaked Aged Arrogant Bastard Ale, som egentligen är ännu mer spännande. Recension av den kommer senare. Dessutom hade de en hel drös andra trevligheter, bland annat Old Rasputin Imperial Stout och Red Seal Ale men även Avery India Pale Ale. Det är dock den sistnämnda som detta är tänkt att handla om och såhär var den:

Ölet har en djupt, lätt disig gul/orange färg med ett rejält stort vitt skum. Skummet ligger kvar i en circa två och en halv fingrar hög stapel under större tiden man dricker den.

Doften är stor och väldigt fräsch av mandariner, grapefrukt och passionsfrukt. Det finns även vissa toner av nyklippt gräs och gräddkarameller. Det är lite humle-juice-känsla faktiskt, härligt!

Smaken är även den stor av tropiska frukter med särskild betoning på mandarin. Det finns även toner av gräddkarameller här men också en hel del gräsig beska.

Fylligheten är medel till hög och kolsyran har stora och mjuka bubblor som verkligen förhöjer helhetsintrycket.

När man får såhär färsk India Pale Ale är man nästan i sjunde himmelen (hummelen?) och man blir så himla glad. Detta är ett utmärkt exempel på en riktigt drickbar, smakrik och framförallt färsk IPA.

Betyg? 4,25 av 5.

Första hembrygden!

Några av er kanske minns mitt inlägg som handlade om att min bror och jag bryggt vår första öl, om inte annat så kan ni läsa det här.

Hursomhelst så har jag varit lite dålig på att rapportera om processen. Dock tänkte jag att det skulle bli lite ändring på det nu. För ganska exakt två veckor sedan så tappade vi upp ölet på flaska och tillsatte lite socker så att extra kolsyra skulle bildas i flaskorna.

Ölet smakade inte värst bra när vi provade ett litet glas vid upptappningen så vi blev lite oroliga för hur slutprodukten skulle bli. Igår så kunde min bror inte hålla sig längre så han delade en flaska tillsammans med hans sambo och mms:ade en bild till mig. Ölet såg lite halvdassigt ut på bilden med dålig skumkrona osv...

Nu till överraskningen, tydligen så hade skumkronan redan dött när han tog bilden då han kom på det ganska sent. Så mina farhågor om att det skulle vara dåligt skum osv blev som bortblåsta idag när jag själv provade den. Som ni kanske vet så är det en ölsats i form av Coopers Dark Ale.

Såhär smakade ölet idag när vi provade det:

Ölet är rödbrunt med en viss jästfällning, skumkronan är vit/beige-aktigt och är ganska rejäl och håller sig en bra stund innan det lägger sig till ett skumlock.

Doften är svag av karamell, bittra nötter och en viss humledoft som jag inte riktigt kan sätta fingret på. En lätt jästighet gör också påmind

Smaken är om möjligt ännu mer bittert nötig med en ganska engelsk humlekaraktär. Det finns även spår av karamell och jäst i smaken.

Fylligheten är medel till låg med en hög kolsyrehalt.

Ja, egentligen är det väl tokfel att betygsätta sitt eget hembrygda öl men eftersom det varken är min bror eller jag som kommit på receptet så vågar jag mig ändå på ett litet betyg. Ölet får 2,25 av 5, helt klart drickbart men nästa gång blir det att försöka sig på något mera spännande.

Närke Mörker (Vintermörker)

Närke Kulturbryggeri måste vara ett av Sveriges mest gedigna bryggerier. De håller fast vid det de skapat, de säljer inte sin öl på Systembolaget utan sprider ut den till Sveriges bättre krogar istället. De slutar aldrig att imponera även om vissa öl såklart är bättre än andra och vice versa. Nu är det hursomhelst deras Närke Mörker det är dags att recensera. Den dracks på fat på Bishops Arms i Karlstad och såhär var den:

Färgen är mörkt rödbrun på gränsen till svart. Skummet är beige-aktigt och ungefär en och en halv finger högt.

Doften är stor av hårt rostad malt med vissa nästan syrliga toner från den rostade malten. Det finns även en rejäl dos humle och mörk choklad tillsammans med vissa toner av sötlakrits.

Smaken är också kraftfullt rostad och det finns kraftiga humletoner även här. Det finns även väldigt lätta smaker av julnötter och sötlakrits någonstans bland all rostad malt.

Fylligheten är medel till stor med många små mjuka kolsyrebubblor.

Detta blir tredje gången jag smakar denna öl. Första gången var på mässan, men där kände jag att jag inte riktigt kunde ge den en rättvis bedömning på grund av alla annan kraftfull öl som hade konsumerats. Andra gången smakade jag ett par klunkar av David och var inte heller då 100% imponerad. Dock hade det nog att göra med att den var alldeles för kall, för denna gången lät jag den värmas upp lite och då kom massa härliga smaker fram.

Vad blir betyget? Det landar på 4,05 av 5.

Gott & blandat

Gott & blandat får helt enkelt bli titeln på inlägg som saknar någon riktig substans utan snarare handar om diverese ölrelaterade småsaker.

Till att börja med besökte jag och David Bishops Arms en sväng igår precis som David skrev här. Även jag drack en cAmarillo men jag käkade även lite Bookmakerstyle Toast till, en toast med oxfilé, bearnaisesås, pepparrot, dijonsenap och massa ruccolasallad och färsk sparris med mera. Kombinationen var riktigt bra trots att inte blev någon "aha-upplevelse".

Efter maten och innan det var dags att bege sig hem tog jag en Närke Mörker som får lov sägas vara otroligt god för att vara såpass svag.

Idag passade jag på att kika förbi Systembolaget i Karlstad för att kolla om det fanns något roligt, men det var lite sådär med den saken. Dock hade de oväntat nog fått in ett helt gäng Slottskällans Imperial Stout 2009 så jag köpte på mig ett par flaskor att ställa undan innan de tar slut.

Sedan har Kristinehamn fått ett trevligt tillskott när det gäller pubar med bra öl. Dock är det inget överväldigande men de serverar åtminstone trevligheter såsom Arrogant Bastard Ale, Red Seal Ale, Samuel Adams Boston Lager och Nils Oscar God Lager med mera. Öppettiderna är sådär då de bara har öppet varje "löningsfredag". Som tur är så är det ju "löningsfredag" redan på fredag så då blir det till att ta ett par Arrogant Bastard och mingla med lite andra ölsugna Kristinehamnare. Grand Konferens Pub aka Folkets Hus är det som annordnar detta.

Musiktips? Ja, faktiskt!

Det tillhör inte vanligheterna men jag känner att jag måste tipsa om ett fantastiskt band jag nyss upptäckt! Them Crooked Vultures heter de och består av Dave Grohl (Foo Fighters, Nirvana m. m) Josh Homme (Queens of the Stone Age, Kyuss, Eagles of Death Metal m. m) samt John Paul Jones (Led Zeppelin). Bara denna line-up i sig lovar ju storverk och storverk blir det vill jag lova.

Jag skulle i det närmaste vilja beskriva det som ett superhårt Led Zeppelin på anabola sterioder med lite stoner rock-influenser samt Dave Grohls speciella trumstil. Addera till detta att John Paul Jones själv är med och bidrar med sitt unika basspelande (och en massa andra konstigheter såklart!). Så, nu är ni tipsade! Nu kan ingen gnälla över att ha missat denna underbara supergrupp!

Som en liten bonus slänger jag in en ölrekommendation som jag tror skulle passa fint medan man lyssnar på musik från detta band. Något funky får det ju bli, en flaska lambik eller liknande suröl. Eller varför inte en riktigt maffig imperial stout eller barley wine som är lika komplex som musiken?

Anderson Valley Winter Solstice

Eftersom det blev litet jobbigt på Bishops i fredags (vad ska man dock förvänta sig en fredagkväll?) så gick vi, som Fredrik skrev, därifrån ganska tidigt. För att kompensera detta blev det dock ett besök i dag istället - och det är svårt att inte älska mitt-i-veckan eller, som i det här fallet, början-av-veckan-besök. En annan anledning till att vi gick dit var att ett nytt fat Närke cAmarillo kopplats på - ölet smakade utmärkt och humlefräscht, så vi blev knappast besvikna. Som ni kanske har förstått av rubriken handlar det här inlägget däremot om ett flasköl från Anderson Valley Brewing Company, nämligen Winter Solstice.

Färgen är rödbrun med ett fint, stabilt skum. Lite rester lämnas på glaset.

Doften är främst kryddig och maltig. Det finns mycket knäckiga toner, torkad frukt och vanilj. Kanske är det främst det sistnämnda som dominerar ölet.

Smaken är söt och väldigt karamell-maltig. Det finns också här en rejäl fruktighet som främst drar åt torkad frukt och russin. Vidare märks det även en hel del trevliga toner av vanilj samt en mysig kryddighet. Avslutning är lätt besk, men det är knappast vad som sticker ut.

Munkänslan är medelfyllig till fyllig, kolsyran är mjuk. Ölet känns lent i munnen.

Ja, det här var gott - även om det på sätt och vis är litet för sött i längden. Värt att prova hursomhelst.

Betyg? 3,6 av 5.

Spontant besök på Bishops Arms samt liten ölkväll hemma

Gjorde klart sista tentan för Engelska III kursen på Karlstad Universitet nu igår, så då kände jag att det var läge för ett par öl på Bishops Arms tillsammans med David. Vi möttes först på bolaget för att spana in julölsrean litegrann, därefter kilade vi till just Bishops Arms för ett par öl.

Det var först ganska lugnt där och jag började med ett glas Bitter & Twisted på fat från det grymma bryggeriet Harvistoun. Den var riktigt bitterbesk med vissa toner av grapefrukt och päron. Trevligt. Därefter delade jag och David på en Titan IPA som kanske, tyvärr får jag säga, var lite väl gammal. Den var tappad i Augusti förra året så de där tropsika humletonerna var ganska fadda, trots det så var det helt okej. Avslutningsvis blev det en Young's Double Chocolate Stout på fat som var väldigt krämig och mjölkchokladig som vanligt. Nu började det tyvärr bli lite väl många högljudda bandy-supportrar på puben och vi bestämde oss för att bege oss hem till mig för lite trevlig öl.

På vägen kilade vi förbi David och hämtade två grymma öl i form av La Roja från Jolly Pumpkin samt en Thomas Hardy's 2008. En liten tågresa senare och vi var hemma hos mig och käkade lite tacos och jag drack Torpedo Extra IPA och David Oppigårds Single Hop. Sedan var det dags för lite La Roja som vi redan recenserat här, den var precis lika god som vi mindes den fast om möjligt ännu lite syrligare. Sedan blev det en flaska Snowblind, en av julölen som jag ännu inte hade provat. Den var trevlig trots sin brutala humlighet, Davids recension av denna hittar du här.

Avslutningsvis delade vi på en flaska Thomas Hardy's 2008 som faktiskt var trevligare än väntat. Rejält med portvin och toffee-toner med en viss restsötma. Inte alls lika god som 2005:an som kom tidigare i år men ändå väldigt trevligt.

Hobgoblin 3,5%

Då har det alltså hänt igen, plockade upp en folköl idag när jag var och handlade lite mat och annat. Brakspear Bitter är en av mina absoluta favoriter när det gäller svagare öl, men idag blev det en av favoriterna när man just fyllt 18:s tur att analyseras och recenseras. Hobgoblin är ett öl från engelska bryggeriet med de lustiga "fantasy-aktiga" etiketterna, nämligen Wychwood Brewery. De är ett i raden av alla engelska bryggerier som har valt att producera svagare öl för den svenska marknaden.

Nåja såhär var den:

Färgen är djupt brun med ett circa två fingrar högt beige/grått skum. Skummet lägger sig efter några minuter till en liten skumring i min kupa.

Doften är svag av övermogna päron, mjölkchoklad, toffee och en rejäl dos engelsk humle. Helt okej men något anonym doft. Det finns även vissa jordiga toner.

Smaken bjuder på massvis av toffee, mjölkchoklad och samma engelska humle som doften lovade. Det finns också undertoner av päronlikör typ Xanté eller liknande.

Munkänslan är medel på gränsen till tunn med en lagom kolsyrehalt med små, lätt stickiga bubblor.

Håhå jaja. En i raden av flera engelska alesorter i dagligvaruhandeln. Det finns ju en hel rad bland annat ovan nämnda Brakspear Bitter, sen ett par from Shepherd Neame i form av Bishops Finger 3,5% och Spitfire 3,5%. Dock måste jag säga att denna tillsammans med Brakspear Bitter tillhör de bättre (Dugges folköl undanräknat).

Betyg? 2,95 av 5.