Sommarnyheterna på Systembolaget

Snart är det då alltså dags för sommarnyheterna på Systembolaget. Dessa kommer finnas tillgängliga mellan den 3:e maj och 31:a augusti, dvs. hela sommaren. Personligen blir jag knappast exalterad av någon av dem men det finns ändå ett par stycken som ska bli riktigt intressanta att prova. Notera att jag inte tagit med de tillfälliga, lite mer exklusiva, släppen.

• Einbecker Mai-Ur-Bock, 6,5%, 330 ml, pris: 15:90
• Grebbestad Majbock, 6%, 330 ml, pris 15:90
• Halmstad Sommarlager, 4,7%, 330 ml, pris: 11:90
• Oppigårds Slåtteröl, 5%, 500 ml, pris: 24:90
• Pistonhead Summer Brew, 5,2%, 330 ml, pris: 10:90
• S:t Eriks Sommarlager, 4,7%, 330 ml, pris: 17:90
• Mohawk Summer India Pale Ale, 6,8%, 500 ml, pris: 32:80
• Oppigårds Summer Twist, 5,5%, 500 ml, pris: 25:90
• Sleepy Bulldog Summer Pale Ale, 5%, 330 ml, pris: 18:90
• Summer Solstice Summer Wheat, 5,6%, 355 ml, pris: 19:80
• Summer Sun Hoppy Golden Ale, 4%, 500 ml, pris: 24:90
• Sigtuna Summer Wit, 4,7%, 500 ml, pris: 24:90

Jahaja, en ganska lång lista får jag lov att säga. De öl som sticker ut och fångar mitt intresse lite extra är Mohawk Summer India Pale Ale, Oppigårds Summer Twist och Summer Sun Hoppy Golden Ale. Flera av de andra har jag provat förut och resten känns inte så super-intressanta. En och annan Slåtteröl kommer förmodligen också att drickas under sommaren.

Något som irriterar mig lite lätt är att Systembolaget tar in väldigt mycket veteöl, men nästan aldrig några tyska sådana. Visst, Sigtuna Brygghus gör god veteöl, inget snack om saken. Dessutom är det ju bra med öl som inte behöver släpas över halva kontinenten.

Men all denna amerikanska veteöl? Varför? Titta bara på den som kom från Goose Island, ett bryggeri som gör öl i världsklass - och de tar hit en av deras lägst rankade öl - 312 Urban Wheat Ale. Ta in något från t. ex Schneider Weisse istället.

Nåja, nog raljerat. Det är hursomhelst trevligt att det kommer finnas ett gäng nya läskande öl att släcka törsten med i sommar.

BrewDog Trashy Blonde

Då var det dags för ännu en recension av en öl från det första fasta släppet på Systembolaget i år. Givetvis är det Trashy Blonde jag pratar om. Först tänkte jag hitta på någon fyndig rubrik till inlägget men sådant blir lite tjatigt i längden.

Hursomhelst, jag har redan recenserat denna en gång tidigare, dock på fat och den recensionen kan ni läsa här. Nu är det dock dags för flask-varianten!

Ölet är ljust (blont?) med ett rejält stort vitt skum. Skummet är kompakt och håller ihop en bra stund innan det lägger sig till ett fingerhögt skumlock. Det blir endel skumrester på glaset.

Doften är framförallt humlig (tänk lättare APA, inte IPA/DIPA) med lätta inslag av grapefrukt och passionsfrukt. Det finns också vissa inslag av nybakat ljust bröd, typ franska.

Smaken är rejält, nästan kemiskt, bitterbesk med en beska som känns långt ner i halsen. Här är det svårare att hitta någon fruktighet men jag hittar ändå vissa toner av omogen grapefrukt och en lätt gräsighet. Trots att det finns en lätt bakgrund av malt är det ändå humlen som står 100% i centrum.

Munkänslan är medel till låg med små friska bubblor.

Hmm... detta var svårbedömt. Inte alls lika gott som jag vill minnas den på fat. Här känns beskan mer kemisk och den är inte lika fräsch som på fat. Ändå så är det en väldigt prisvärd och humlig pale ale som förmodligen passar utmärkt på sommaren, när man grillar t. ex.

Betyg? 3,25 av 5. Godkänt, men det finns helt klart utrymme för förbättringar.

Videorecension? Njae.

Dåså, då var det tänkt att det skulle bli ett trevligt tillskott till samlingen av videorecensioner. Kameran var på, micken fungerade och allt flöt på. Tystnad, tagning och action. Färdigfilmat och klart, trycker då "yours truly" på knappen spara? Nej. Han trycker på förhandsgranska och när han granskat klart det han ville förhandsgranska stänger han ner alltihop. Är det då sparat? Nej.

Därför får det bli en vanlig hederlig ölrecension i textform. Men misströsta inte, jag ska försöka återkomma längre fram med någon häftig videorecension som väger upp för denna misär. Hursomhelst, det är ingen vanlig öl vi ska prata om idag utan det är Founders Breakfast Stout det handlar om. Ölen som försvann från hyllorna lika snabbt som den kom. Givetvis på grund av barnet på etiketten som ju faktiskt strider mot de svenska alkohollagarna.

Nåja, hur är denna kaffestout då?

Ölet bjuder på en djup, nästintill svart, färg med ett cirka två fingrar högt ljusbrunt skum. Ölet lämnar dock inga rester på glaset.

Doften är stor och kaffearomatisk med tydliga inslag av rostad, nästintill bränd, malt. Kaffetonerna är någon sorts mellanting mellan espresso och de lite kraftfullare nescafé-sorterna. Det finns även trevliga kryddiga jordiga toner och även inslag av vaniljfudge.

Smaken är även den till största delen dominerad av kaffe med riktning åt just espresso och nescafé. De kryddiga, lätt jordiga, tonerna gör sig även påminda här.

Ölet är fylligt på gränsen till medium fylligt med en lagom kolsyra för stilen.

Detta är bra, riktigt bra. Dock kan jag nog tycka att alla dessa kaffestouts blir lite lätt ensidiga i all "kaffighet". Hursomhelst, detta skulle absoluta platsa på helgfrukosten på en ölnörds frukostbord.

Betyg? 4,1 av 5. Gott, men den når inte riktigt upp till samma klass såsom Speedway Stout och Beer Geek Brunch Weasel.

Chernobylskoe Radioaktivnoe Pivo

Öl från Ukraina är man knappast bortskämd med. Därför blev jag oerhört glad när jag lyckades få tag på den här rariteten. Det är givetvis Chernobylskoe Radioaktivnoe Pivo. När Fredrik & Filip i sitt program "Boston Tea Party" besökte Tjernobyl lyckades de komma över ett par flaskor av denna raritet. Eftersom Fredrik Vikingsson ett tag bott i just Otterbäcken där jag bryggde Vansinnesportern för ett par månader sedan lyckades jag via Rikard Ramberg få tag på en flaska så att jag kunde recensera den på bloggen.

Ölet är grönt med en snabbt döende, lite märklig skumkrona. Inte så mycket rester (förutom möjligtvis en aning kärnavfall).

Doften är främst dominerad av malt och en något märklig, kryddig radioaktiv ton som sticker litet i nästan. Ganska trevligt ändå även om jag skulle vilja ha lite mer djup, något mer som kommer fram än enbart detta.

Smaken är något syrlig och nästan lite frätande på tungan. Det finns också en viss sötma som balanserar upp detta. När man svalt känner man hur det från tungan och ner i halsen bränner till. Eftersom alkoholhalten är måttlig (4,7%) antar jag att det är något annat inblandat än just alkoholen.

Munkänslan är något tunn och spretig, men kolsyran är frisk vilket räddar upp det hela.

Ett väldigt ovanligt öl, men jag är ändå beredd att ge den ett hyfsat betyg: 3,8 av 5.

Idag satte jag aprilskämtet i vrångstrupen!

Gick i förmiddags ut med ett aprilskämt på bloggen, men jag känner att jag inte kan gå vidare med detta då det dykt upp något ännu roligare att skriva om.

Döm om min förvåning när jag som vanligt gick ut och hämtade posten som brukar komma strax före kl 11.00 på vardagarna när det ligger ett ENORMT paket i brevlådan. Förvånad (och nästan lite rädd) bar jag in det och öppnade försiktigt...

Vad hittar jag?

En ölfaska? En CD/DVD-skiva? En press release?

Jajamensan. Tydligen har Carlsberg Sverige (eller någon oerhört sofistikerad april-skämtare) skickat ut en flaska Carlsberg Hof á 50 cl till min brevlåda. Är jag förvånad? Ja! Skojar du?!

Vet inte riktigt vad jag ska tro, tycka eller tänka om detta. För det första är det såpass ovanligt och konstigt och för det andra så är det idag den 1:a april. Någon mer som fått ett stort brunt paket på posten?

Mohawk Extra IPA

Mohawk Extra IPA. Ett öl det snackats en hel del om de senaste månaderna. 127 teoretiska IBU, och humlesorter som Amarillo, Cascade, Centennial, Chinock, Columbus, Magnum och Simcoe har verkligen skruvat upp förväntningarna. Att övriga öl från Stefan Gustavsson och Wicked Wine varit bra har inte dragit ner förväntningarna direkt - det började med Påsk Alt och fortsatte med öl som Black Rocket Porter och Snowblind, vilket är exempel på öl som jag skattat högt det senaste året.

Rye IPA som kom tidigare den här månaden gillade jag också, även om jag inte var superövertygad.

Hur är då Extra IPA?

Ölet ser trevligt ut i glaset; något grumligt orangefärgat med ett fint vitt skum som lämnar en del rester på glaset.

Doften gör mig först något besviken; det finns visserligen spår av kåda, gräs och grapefrukt, men det känns inte sådär fräscht och kraftfullt som man hoppats. Det är en hel del maltigt knäckiga toner i bakgrunden.

Smaken är dominerad av grapefrukt, kåda/talbarr, gräs, litet bär och en hel del kletigt knäckig maltighet med lätta spår av mandlar. Det avslutas med en växande beska vilken jag gillar - det blir inte för mycket.

Kroppen är medelfyllig till stor med en lagom kolsyra.

Det här är bra, men jag hade önskat en mer fräsch arom eftersom jag vill ha den där ananas/tropiska frukt-aromen i min IPA/DIPA som jag inte riktigt upplever att jag får här. Det är dock fortfarande ett bra öl från Stefan Gustavsson, även om jag föredrar de öl jag nämnde i början av inlägget.

Betyg: 3,7 av 5.

Nelson Columbus

Det är nu lite mer än två veckor sedan jag och Fredrik bryggde ölet som vi valt att döpa efter de två humlesorter - Nelson Sauvin och Columbus - som vi använde oss av. Ölet ser hursomhelst riktigt bra ut i glaset nu - något ljusare än på bilden, med ett fint vitt skum som faktiskt lämnar lite rester. Kolsyran verkar för övrigt precis ha satt sig och är alldeles lagom - den flaska jag testade i söndags hade lite för lite av den varan, men det kan ju variera litet sinsemellan, antar jag.

Det är lite svårt att riktigt sätta fingret på de dofter man känner, men jag tycker helt klart att det drar lite åt kåda så att det är humle i märks. Fredrik har nämnt vinbärsblad och det kan jag hålla med om, samt att den är lätt jordigt blommig på något sätt, men det kan ju höra ihop lite med bladigheten.

Det är ändå bra bett i beskan tycker jag. Det blir varken för lite eller för mycket av den varan, utan det känns som det är i balans på så vis. Kul att det blev så pass bra första gången!

Litet fakta om ölet:

Volym: 9 liter.
Maltextrakt: Muntons ljusa 1 kg, Muntons mellanmörka 0,5 kg.
Humle: Columbus/Tomahawk 60 minuter (7 gram), Columbus/Tomahawk 30 minuter (8 gram), Nelson Sauvin 10 minuter (25 gram). Torrhumlad med Nelson Sauvin (25 gram) och Columbus/Tomahawk (10 gram).
Jäst: Safale US-05 (torrjäst)
IBU: 50+, verkar lite diffust det där - men nöjer mig att konstatera detta.
OG: 1066, FG: 1016.
Alkoholhalt: Cirka 6,6% (har sett lite varierande uträkningsmetoder OG-FG/7.46, OG-FG/7.5 och OG-FG/7.62. Men alla ligger ju i intervallet 6,5-6,7 ungefär så 6,6 låter bäst.)

Oskar Blues Ten Fidy Imperial Stout

Imperial stout på burk är kanske inte något man dricker varje dag, men som de säger i den gamla hederliga Triss-reklamen "plötsligt händer det!". Den enda gången jag innan i fredags hade provat något från Oskar Blues så var det en halv burk Dale's Pale Ale som Darren på BeerSweden var vänlig nog att bjuda mig på under Örebro Öl & Whisky Festival.

Hursomhelst, nu ska vi inte fastna i en massa gamla minnen och prat i allmänhet utan jag kör på direkt med en recension av denna minst sagt annorlunda imperial stout - Ten Fidy!

Ölet har en nästintill kolsvart färg med ett litet ljusbrunt skum. Ölet lämnar inga rester på glaset.

Doften är stor och trevlig av hårt rostad malt, riktigt mörk choklad, bourbon och en hel del vanilj i allmänhet. Det finns även inslag av brända mandlar och kaffe.

Smaken är kraftfull och framförallt hårt rostad. Det kommer dock fram endel riktigt trevliga och komplexa toner av mörk choklad, bourbon och brända mandlar. Den avslutar torrt och elegant. Mumsigt!

Munkänslan är... fyllig. Kolsyrehalten är relativt låg vilket passar öltypen riktigt bra.

Detta är något som jag med glädje skulle prova igen. På något vis känns det som att detta skulle kunna vara en lillebrorsa till Bourbon County Stout från Goose Island. Nåja, vansinnigt bra imperial stout är det vi snackar om iaf.

Betyg? 4,45 av 5.