Rodenbach Vintage (2008)

Intressant nog blev det ytterligare ett "årgångsöl" från 2008 på provningen i lördags. Rodenbach Vintage kom ju dock på Systembolaget den första mars i år, så den har ju inte behövt stå och samla damm i något av våra skåp så länge som den Fuller's Vintage vi också drack. Jag gillar belgiska suröl - både lambic och flamländska rödöl - även om den förstnämnda kategorin oftast faller mig mer i smaken än den typ som nu skall recenseras.

Vätskan är djupt rödfärgad med ett litet smutsvitt skum. Det fastnar inte några skumrester på glaset.

Doften är framförallt dominerad av syrliga körsbär och vinäger. Det finns också vissa inslag av plommon och ek. Överlag känns det tämligen vinöst, med både aningar om att det kommer finnas en viss sötma samtidigt som det kommer vara surt.

Smaken är mycket riktigt både söt och sur. I början känns sötman och litet plommontoner, innan det genast blir betydligt syrligare och torrare. Inslagen av vinäger blir allt tydligare efter tag, men tack vare att det finns en viss sötma så blir det ganska balanserat ändå - även om jag tycker att den rejäla vinäger-syrligheten stundom blir för mycket. Lätta spår av ek kan också förnimmas i smaken.

I munnen känns ölet medelfylligt, kolsyran är relativt mjuk med små bubblor.

Helt klart gott, även om jag kan tycka att 37,5 cl är lite för mycket när det kommer till sådan här öl (delade den med Fredrik, men det skulle inte skada att vara en person till). Frågan är dock om det är så prisvärt i jämförelse Grand Gru, som ju finns i ordinarie sortimentet nu. Jag tycker nog inte det, men jag ångrar samtidigt inte att jag köpte en flaska för att prova.

Betyg: 3,7 av 5.

Pris: 85 kronor för 75 cl på Systembolaget. Det finns ett fåtal flaskor kvar ute i landet.

En överraskning

Inför provningen förra lördagen valde jag att hålla ett öl hemligt för Fredrik - det var inget mindre än klassikern Rodenbach Grand Cru som jag kommit över via Rikard. Tyvärr är det ju inte så enkelt att få tag på det här ölet i Sverige av någon anledning - visst finns det på krogar och i beställningssortimentet, men det tillhör ju knappast de öl man kan plocka på sig litet sådär spontant på bolaget när man känner för det, tyvärr.

Färgen är rödbrun, skummet är litet och beigefärgat. Inte några rester på glaset.

När man doftar på ölet märker man att det kommer vara ett syrligt öl: det doftar lite omogna bär, lite trä, vinäger, funk och nästan, som jag nämnde för Fredrik, något som drar åt aceton. Det finns också lite inslag av rödvin. En väldigt intressant doft, som helt klart är trevlig.

Smaken är framförallt syrlig - eller rättare sagt - sur med drag åt gröna äpplen, körsbär, vinäger och funk. Lite inslag av ek och rödvin märks också. Det är torrt öl som verkligen utmanar smaklökarna - även om det kanske inte är det mest extrema ölet heller.

Munkänslan är medelfyllig med ganska kraftig kolsyra som pirrar litet på tungan.

Det här är ett öl som jag helt klart rekommenderar, och trots att det nu är flera år sedan jag första gången hörde talas om det är det först nu jag har testat det för första gången. En klassiker!

Betyg: 3,9 av 5.