Vansinnesporter

För ett par månader sedan så bestämde sig David och en kurskamrat till honom på Bryggeriteknik i Ludvika vid namn Rikard för att brygga en porter utöver det vanliga. Här skulle man göra allt som stod i sin makt för att bryta mot de tyska renhetslagarna: Man adderade utöver de vanliga ingredienserna (malt, humle jäst och vatten) kaffe, russin, whisky, vete, farinsocker, ekchips, rökt malt, vinjäst och champagnejäst. Allt för att göra den så komplex som möjligt.

Nyfiken som jag blev så har jag via Rikard och David fått följa processen från okrossad malt till färdigtappad produkt och det var med stor nyfikenhet som jag förra helgen tillsist fick prova den.

Frågan är ju vad man kan förvänta sig av en sånhär öl. Balans, harmoni och drickbarhet är ju inte direkt de första begreppen man tänker på, speciellt inte om man tittar på ingredienserna ovan.

Eftersom jag inte heller på något sätt har varit inblandad i själva tillverkningsprocessen så ska jag så objektivt som möjligt försöka recensera (eller snarare redogöra för min upplevelse av) denna vansinniga porter.

Here we go;

När man häller upp ölet slås man av en nästintill trögflytande kolsvart vätska som sakteligen fyller glaset. Ett minimalt brunt skum byggs sakteligen upp och toner av brända mandlar, whisky och russin sprids i rummet.

Vidare så finns det oerhört trevliga toner av vanilj från ekchipsen som på ett trevligt sätt balanserar den kraftiga rostade malten. Kaffet finns där i bakgrunden men gör inget större väsen av sig.

Smaken är som en explosion av rostad malt, vanilj och whisky. Det är eldigt och hett utan att på något sätt bli illasmakande. Det är gott, riktigt gott. Problemet är bara att det nästan blir övermäktigt, 15 cl senare och smaklökarna har redan blivit besegrade på knockout. Dock tror jag att detta öl verkligen har potential att förbättras över tid.

Fylligheten är hög med en kolsyra som ligger någonstans mellan medel och låg.

För att förtydliga så är detta förmodligen den häftigaste hembrygden jag någonsin provat. Det här är en upplevelse-öl. Vidare så är det få öl jag provat som är lika "explosiva" som denna. Tänk dig en 50/50 cocktail av Bourboun County Stout och Mikkeller 黑 Black. Inte för att den gör anspråk på att vara lika bra som dessa öl, för det är den inte, men den är minst lika "häftig".

Tack Rikard och David, detta var en ölupplevelse utöver det vanliga. Betyget jag tänker ge är mer för skojs skull än en seriös riktlinje - för ni har gjort ett grymt bra jobb.

Den får 3,65 av 5. Dock tror jag faktiskt den kan närma sig en stark fyra med lagring då den inte legat mer än ett par veckor på flaska än.

Belhaven Twisted Thistle IPA

Krispigt och kexigt eller kola-aktigt och superhumlat? Så känns det som att skillnaden mellan engelsk och amerikansk IPA ser ut. Nu är det alternativ nummer ett som skall behandlas. En india pale ale från skotska Belhaven som bär det finurliga namnet Twisted Thistle IPA. Denna är precis som Zeitgeist nedan numera en del av det fasta sortimentet hos Systembolaget.

Ölet är guldfärgat med ett massivt vitt skum. Det blir rejäla mängder skumrester på glaset.

Doften är främst av humle med inslag av blommor, grapefrukt och hö. Det finns även en lätt bakgrund av malt som drar åt kakdeg.

Smaken är kexig och humlig med inslag av citrus, blommor och hö. Ölet överlag är väldigt krispigt och fräscht med en rejäl men snäll bitterbeska i avslutningen.

Fylligheten är medel till hög med en kolsyrehalt som även den ligger någonstans mellan medel och hög. Avslutningen är torr och stram.

Mjahaja. Detta är faktiskt ett riktigt prisvärt alternativt om man är sugen på IPA. Är man enbart fan av den amerikanska typen så behöver man inte göra sig besväret trots att den faktiskt innehåller lite cascadehumle. Detta är en typisk engelsk (skotsk) IPA.

Betyg? 3,35 av 5.

... I refuse to walk, to talk, to sleep with the sheep.

Men att dricka bira från skottska BrewDog går bra? Tydligt det. Hursomhelst, då var det dags för en recension av en såndär "pärla" i Systembolagets sortiment som man missat att recensera. Det är nämligen ölet med inspiration till namnet hämtat från den samhällskritiska dokumentären Zeitgeist. Detta öl är alltså en mörk/svart lager - en ölstil jag själv tycker är rejält underskattad.

Färgen är djupt/mörkt brun på gränsen till svart med ett två fingrar högt skum. Ölet lämnar små skumrester på glaset.

Doften är stor av rostad malt, salmiak och jordiga kaffetoner. Det finns även en lätt humlighet som drar åt det gräsiga hållet.

Smaken är stor, rostad och gräddig med inslag av just salmiak och jordigt kaffe. De kraftiga rostade tonerna dröjer sig kvar länge i munnen på ett väldigt behagligt sätt. Det finns även lätta inslag av salta havsstänk som man känner igen från bland annat Krušovice Černe.

Munkänslan är medel med en relativt låg kolsyrehalt. Ölet avslutar torrt.

Detta är verkligen en helgjuten schwarzbier som imponerar. Dessutom har den ett väldigt förmånligt pris på endast 14:90. Spring och köp gott folk!

Betyg? 3,75 av 5. Att det sedan är en bra ekologisk öl gör ju inte saken sämre.

Kvällens bira!

Idag blir det något som jag inte har käkat på länge: Vanliga, hederliga Svensson-tacos. Dvs. vetetortillas med köttfärsfyllning och diverse grönsaker och såser som tillbehör. Jag började dock fundera lite lätt på dryckesval till detta - vad passar egentligen till just tacos?

Skulle det vara gott med IPA till? Eller varför inte en tjeckisk pilsner? Efter ett tags funderande bestämde jag mig tillslut för att tyska Weihenstephaner Hefe Weissbier borde fungera alldeles utomordentligt med sin fruktighet och lätta sötma till den relativt heta tacon.

Som efterrättöl så får det bli en Dugges ½ Idjit! som det nu var ett litet tag sedan jag drack. Dessutom känner jag mig lockad och läskad av BrewDog Abstrakt 01 som nu står i mitt skafferi. Dock ska jag nog vänta med den och låta David vara med och prova den när han återvänder från Grebbestad.

Hursomhelst, trevlig helg på er därute!

Früli Strawberry Beer

Fruktöl annat än lambik gör ofta att jag blir väldigt skeptiskt, så även denna gång. Sist Systembolaget var igång och lanserade fruktöl (utöver lambik och liknande) så var det Hoegaarden Rosée det handlade om, min recension av den kan ni läsa här. Nu handlar det ju dock som ni säkert förstått om Van Diests Früli Strawbeery Beer. Früli-serien finns i smakerna banan, äpple, hallon och jordgubb, såhär var jordgubbsversionen!

Färgen är djupt rosa-röd med ett minimalt vitt skum med rosa inslag. Ölet lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är stor av jordgubbssylt, jordgubbsyoghurt och lätta inslag av vetemalt. Jag vet inte om de använt någon humle vid tillverkningen men i så fall kan i varje fall inte jag hitta den i doften.

Smaken är även den dominerad av jordgubbsyoghurt och jordgubbssylt och här tycker jag mig otroligt nog känna en lätt gräsig beska. Kan det vara den försvunna humlen mån tro?

Munkänslan är medel till låg med en relativt hög kolsyrehalt. Avslutningen är åt det torra hållet.

Tro det eller ej men detta är faktiskt snäppet vassare än Hoegaarden Rosée. Här tycker jag fruktigheten känns fräschare och inte riktigt lika konstgjord, dessutom finns det en lätt syra istället för en massa artificiell sötma.

Betyg? 2,65 av 5.

Belhaven Wee Heavy

Skottland är ju kända för sina lite tyngre och maltigare öl som brukar benämnas som just Wee Heavy vilket passande nog också är namnet på denna öl. Det är bryggeriet Belhaven som brygger denna tillsammans med några andra trevliga öl. Detta öl är också en del av det "fasta" släppet som kom på Systembolaget nu i mars.

Nåja, nog tjôtat. Hur smakar den dâ?

Ölet är djupt brunt och vätskan är klar. Det blir små, lätta skumrester på glaset.

Doften domineras av söt malt med salta stänk av brända mandlar och russin. Det finns även en lätt, typisk engelsk, humleprofil som tampas med malten. Trevligt.

Smaken är även den dominerad av malt, söt sådan. Andra smaker som kommer fram är romdränkta russin, crème brûlée och en lätt nötig beska. Den relativt höga alkoholhalten gör att den blir lite värmande.

Munkänslan är medel och kolsyran är medel till låg.

Ja, det här var trevligt om än lite väl sött. Egentligen tror jag att detta öl skulle passa bättre på en pub i ett kallt och regnigt London än en skön vårdag i Sverige.

Betyg? 3,65 av 5. En prisvärd öl, dessutom är det kul att stilen nu finns representerad hos Systembolaget.

Sitter här och dricker en...

Nu blev ni nyfikna va? Kände att jag var tvungen att dela med mig av de goda nyheterna: Oppigårds Amarillo Spring finns åter på Systembolaget. Inte för att den var helt slut innan men många butiker hade sålt slut på sina ransoner - inklusive min(a).

Denna öl har vi redan recenserat här men jag vill ändå återigen passa på att tipsa er som ännu inte provat den om att köpa ett par flaskor. Dessutom så är detta förmodligen en ny batch då de har bäst-före-datumet satt till september.

Hursomhelst så är den som vanligt väldigt aromatisk och god och den känns om möjligt ännu beskare än tidigare. Nu väntar vi med spänning på sommarens nyheter från dessa duktiga bryggare: Oppigårds Summer Twist.

Over and out. Vi återkommer så snart vi har något nytt att rapportera om, just nu är det lite stiltje.

Royal Red

Det är inte alltför ofta som vi recenserar "budgetöl" här på bloggen. Nu kom jag dock över något annorlunda som jag kände för att testa. Det som är lite roligt med denna är att det är en av de lägst rankade öl på ratebeer som jag någonsin provat. Nåja, det är Royal Red vi pratar om, en öl från danska Royal Unibrew.

Nå, hur smakade denna annorlunda fruktöl som jag fick med mig hem från en fest häromveckan?

Färgen är rödbrun med betoning på röd med ett ganska stort vitt/rosa skum som ganska snabbt lägger sig till en skumring. Ölet lämnar inga rester på glaset.

Doften är lätt unken med inslag av jordgubbsmarmelad, lätt gräsig humle och vissa toner av billigt fruktgodis. Nu kan kanske vissa av dessa inslag låta positiva men jag fann inte doften särskilt inbjudande överhuvudtaget.

Smaken är iaf lite bättre än doften, även här finner jag toner av jordgubbsmarmelad och billigt fruktgodis som avrundas med en metallisk beska. Inga av smakerna känns inte särskilt naturliga utan de har en mer artificiell karaktär.

Fylligheten är medel till låg med en hög kolsyrehalt.

Nej, detta mina vänner var ingen höjdare. Fruktig dussinlager med massa artificiella godistoner, jag förstår ganska snabbt varför den är så lågt rankad.

Betyg? 1,05 av 5.