La Trappe Witte Trappist

- Ibland blir inte bilderna så lyckade

när man tar dem i all hast...

Det har varit ganska tyst på bloggen nu i några dagar. Det beror mest på brist på tid från min sida samt att det faktiskt varit ganska dåligt med saker att skriva om.

Hursomhelst, nu är det dags att recensera en av ölen jag drack på min brors inflyttningsfest nu i helgen. Precis som titeln på inlägget antyder är det La Trappe Witte Trappist från Trappist bryggeriet De Koningshoeven det rör sig om. På sistone har jag börjat tycka väldigt bra om belgisk wit, saison och tripel etc, stilar som jag var lite smått skeptisk till förr.

Nåväl, hur var ölet?

Ölet har en väldigt ljus blekgul färg när man häller upp den med ett relativt stort vitt skum. Det ser inte sådär jätteaptitligt ut faktiskt.

Doften är däremot betydligt bättre, mycket kryddor typ koriander, apelsinskal och lite nejlikor. Det finns även en lätt jästighet och en väldigt lätt torr humlighet i doften.

Smaken är ungefär som doften utlovar, en hel del av kryddorna jag nämnde tidigare men även en fräsch syrlighet som passar utmärkt för stilen. Humligheten är rejält tillbakadragen, som sig bör när det handlar om witbier.

Fylligheten är inte direkt på topp, utan den är relativt tunn, dock inte jättetunn, och det är ordentligt med kolsyra i ölet. Medan jag drack denna funderade jag på om den inte hade passat bättre på vårlanseringen - den känns verkligen som ett uppfriskande sommaröl.

Hursomhelst, jag tycker detta är fullt godkänt, och till det ytterst modesta priset av 13:90 så får denna 3,4 trappistglas av 5.

La Trappe Dubbel

Det här var det andra ölet jag drack vid mitt korta besök på Bishops Arms förra onsdagen; La Trappe Dubbel, en av få lättillgängliga trappistöl jag glömt att prova. Ölet har inte funnits i Karlstad på bolaget, åtminstone inte sedan jag fyllde 20, så det har aldrig blivit att jag orkat beställa någon flaska. Nåja. Nu kör vi!

Ölet är djupt brunfärgat med en döende skumkrona. Vet inte riktigt hur gammal flaskan var, men jag antar att den har stått till sig ett tag.

Även i doften misstänker jag att flaskan har litet tid på nacken; vinös, fruktig och maltig med toner av karamell och torkade plommon. Helt klart en inbjudande doft.

Smaken är först och främst ganska söt. Det är fruktigt, det är vinöst. Toner av torkade plommon, russin och karamell uppenbarar sig tämligen tydligt. Väldigt typiskt för stilen. Smakar belgiskt, fast utan en alltför tydlig jästton.

Munkänslan är medelfyllig och len. Kolsyran är överraskande låg.

Ett trevligt öl att smutta på - kanske något för söt för att vara riktigt klockren.

Betyg: 3,6 av 5.