Trappistöl: Westmalle Tripel

Bild: http://www.trappistwestmalle.be

Som de flesta ölintresserade vet så finns det sju stycken trappistkloster som producerar öl. Främst förknippas de med Belgien, men det finns även ett - La Trappe/Brouwerij de Koningshoeven - i Nederländerna. I Vallonien, den fransktalande delen av Belgien, huserar bland annat välkända Chimay, Orval och Rochefort. I nederländsktalande Flandern finns bland annat det mytomspunna Westvleteren och det kanske mindre omtalade Achel (dessa är de två minsta trappistbryggerierna). Det är emellertid i Flandern vi också finner det bryggeri det här inlägget skall handla om, Westmalle.

Westmalle är det tredje största trappistbryggeriet (efter La Trappe och Chimay) med en produktion på ca. 12 miljoner liter/år (2004). I anslutning till bryggeriet tillverkar man, utöver öl, även ost (vilket även exempelvis Chimay sysslar med). Den största delen arbetare är sekulära (40 stycken) medan munkarna själva är runt 20 stycken. Tre olika öl produceras: Westmalle Extra är en så kallad patersbier med modest alkoholhalt som främst produceras för munkarna på klostret och därmed inte är så lätt att få tag i. Betydligt mer spridda är bryggeriets Dubbel och Tripel. Det är den sistnämnda det här inlägget skall handla om.

Westmalle var den första starka ljusa belgaren att kallas just "tripel" och bryggdes för första gången 1934 (1956 ändrades receptet något, men har varit detsamma sedan dess). Man mäskar uteslutande med ljus pilsnermalt, vilket gör att ölet blir väldigt ljust. En betydande andel ljust kandisocker bidrar också som extraktgivare. Klassiska europeiska humlesorter som Styrian Goldings (Slovenien) och Saaz (Tjeckien) används tillsammans med några tyska sorter. Alkoholhalten är 9,5% och ölet beskrivs som ett starkt, torrt och kryddigt öl. Men hur är det egentligen?

Ölet är lätt grumligt, gyllengult i glaset med ett stort vitt skum. Det lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är främst ganska belgojästig med viss kryddighet. Det finns också en del citrus-aktiga toner med drag åt apelsin. En viss eldighet från alkoholen märks också. Det finns också en viss sötma (om man nu kunde känna sötma i doften) som drar åt ljus sirap. En lätt, mild gräsig humleton finns också även om den känns något fadd.

Smaken är torr, kryddig och örtig (litet bittra örter på något sätt). Torrheten balanseras av de fruktiga estrarna som främst drar åt citrus och apelsin. Avslutningen är besk med en något eldig, värmande alkoholton. I eftersmaken dyker det upp en del tuggummi.

Munkänslan är medelfyllig med en hög kolsyra som pirrar lite på tungan.

Westmalle Tripel är med andra ord en väldigt trevlig tripel som jag hade litet problem med första gångerna jag provade den. Det jag gillar nu är att den är så torr. Förr upplevde jag den som något alkoholisk, och viss finns det en hel del "eldig" alkohol, men det stör mig inte nu.

Om jag skall sätta ett betyg blir det 3,8 av 5.

Tanken med det här inlägget är att jag, när andan faller på, skall recensera de litet mer lättillgängliga trappistöl som finns på Systembolaget för att på så vis få något inspirerande att skriva om. Vi får se när nästa inlägg kommer och vad för öl det blir i det - det finns ju åtminstone en handfull att välja mellan.