Nyårsafton

Nyår är ju till för att firas i goda vänners lag och gärna med god mat och dryck, det senare i måttliga mängder såklart. Även om nyår inte blir någon regelrätt ölprovning så har jag försökt komponera menyn på så vis att det ska gå och matcha med lite god öl. Jag tycker om att laga mat som inte är alltför tillkrånglad men ändå ger en lite lyxig känsla. Det viktigaste för mig är bra råvaror.

Till förrätt tänkte jag servera västerbottenpaj med en röra komponerad på räkor av bra kvalitet, creme fraiche, majonäs, citron, dill och rödlök. Till detta blir det Brooklyn Lager.

Som huvudrätt tänkte jag lyxa till det med hängmörad entrecôte som serveras med hemmagjorda potatisklyftor av bakpotatis samt en hemmagjord grönpepparsås. Till detta blir det Brooklyn East India Pale Ale.

Efterrätten består av enkel köpt glasstårta och lite småplock med snacks och diverese ostar. Efter den mastiga maten vill jag inte göra något allt för bastant. Till detta serveras Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti.

Under kvällen kommer vi även dricka Cantillon Kriek, 3 Fonteinen Oude Geuze samt vår egen Saison Of Changes. Givetvis kör vi lite mousserande vin till tolvslaget, men det är ju till för en helt annan blogg!

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år!

De Ranke Noir de Dottignies

De Ranke är ett belgiskt bryggeri som vi tidigare i år har fått stifta bekantskap med på Systembolaget med öl som Cuvée de Ranke, De Ranke Kriek och XX Bitter. Jag gillade alla tre ölen och beslutade mig för att även köpa en flaska Noir de Dottignies som kom i början av november på Systembolaget.

Färgen är rödbrun med ett stort beige-vitt skum. Det lämnas lite skumrester på glaset.

Doften har spår av karamell och torkad frukt tillsammans med lite fenoliska, kryddiga toner. Det finns också toner av farinsocker och en del alkohol. En ganska typiskt doft för en mörk stark belgare med andra ord.

I smaken märker man av karamelliserat socker, de fenoliska kryddiga tonerna som också fanns i doften och torkad frukt som framförallt drar åt russin. Det finns också lite jordiga, gräsiga toner och ölet avslutar beskt. Det är ett förhållandevis torrt öl vi har att göra med - själv skulle jag gärna se lite mer sötma.

Munkänslan är fyllig, kolsyran är medelstark.

Ett helt okej öl, men inte något jättespeciellt. Något år i garderoben/källaren lär inte skada - kanske kan det utveckla sig i positiv riktning, även om det kanske saknar lite restsötma för just detta.

Betyg: 3,4 av 5.

Pris: 27,90 kr för 33 cl på Systembolaget.

Flensburger Winterbock

Detta inlägg fortsätter i ungefär samma stil som det föregående inlägget. Det här är alltså den andra av de två olika öl som min far köpte med sig till mig från hans senaste Tysklands-besök.

Flensburger Winterbock är det som det handlar om den här gången. Det är en heller bock på 7% som enbart finns tillgängligt under vinterhalvåret. Flaskan är fin och kommer med en härlig gammaldag patentkork.

Hursomhelst, dags för att syna den i sömmarna!

Ölet har en ljus bärnstensaktig färg med ett två fingrar högt vitt skum. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Julnötter, knäck och härliga gräsiga tyska humletoner är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Detta är verkligen ett öl där malten får stå i centrum. I övrigt är det en väldigt ren doft - inga konstigheter här inte.

Smaken är något tråkigare än vad doften antyder. Även här finns vissa toner av knäck och gräsiga humletoner men det finns även en viss tvålighet som stör litegrann. Eftersmaken är bitter och lätt värmande från alkoholen.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög till låg kolsyrehalt. Bubblorna är små men lätt stickiga.

Mjahaja. Det här var helt klart en trevligt bekantskap men det känns samtidigt lite halvmesigt. När man dricker en winterbock på 7% förväntar man sig lite mer drag både när det gäller malten och kryddigheten.

Betyg? 3,3 av 5. Helt klart godkänt!

Pris: Gåva, 33 cl.

Postbrauerei Karl Meyer Allgaü Winter-Traum

Som ni kanske kommer ihåg att jag skrivit ett par gånger så tycker jag mycket om när folk köper med sig lite öl till mig från sina utlandsresor. Detta är just ett sånt öl, den kommer från min fars senaste Tysklands-resa som han gjorde för några veckor sedan.

Postbraueri Karl Meyer Allgaü heter bryggeriet och Winter-Traum heter ölet. Detta är för mig en helt ny bekantskap så det är med viss spänning jag öppnar denna flaska.

Det ytterst lätt grumliga gyllengula ölet har ett kompakt och stort vitt skum som lämnar vissa rester på glasets insida. Skummet lägger sig efter en liten stund till ett fingertjockt skumlock.

Björksav, nyklippt gräs och nybakat franskbröd är de första dofterna som möter näsan. Vidare så finns det en skön fruktighet med inslag av winegum och torkad persika.

Just torkad persika, björksav och nybakat franskbröd är även de dofter som jag främst känner när det kommer till smaken. Ölet är väldigt rent och välsmakande med en härligt stram efterbeska som nästan pirrar lite på tungan.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubborna är små och mjuka.

Mmm... det här var verkligen trevligt. Det är sällan jag upplever tyska märzen-öl såhär bra. Det här känns verkligen genuint på något sätt.

Betyg? 3,5 av 5. Gott!

Pris: Gåva, 33 cl.

Gillar ni Ölkultur med David & Fredrik?

Rösta då gärna på oss i tävlingen "Årets bästa blogg" på Facebook. Vi provar mest detta för skojs skull, men självklart är det kul om ni röstar på oss!

Gå in här och sök på "Ölkultur med David & Fredrik" och lägg din röst!

God Jul

Vi på Ölkultur önskar er alla en riktig god jul! Hoppas ni äter mycket god mat och dricker mycket god öl!

Bryggning av Brown Ale

I tisdags fick en spontan idé; att brygga något av det jag hade kvar hemma. Münchnermalt, carapale-malt och chokladmalt var vad jag hade på maltsidan. Humlesorterna var Columbus (ytterst lite - så lika bra att ta slut på den), Pioneer, EKG och Nelson Sauvin. Jag hade även ett paket SafAle S-33 som jag hade köpt utifall att Kaosportern skulle avstanna i jäsningen. Vad kan man då göra av detta? Ja, någon form av brown ale fick det bli.

Eftersom jag inte har helmäskat hemma ännu fick det alltså bli en ganska liten batch i experimentellt syfte. Mäskade in vid 66-67 grader - värmde vattnet till ungefär 75 grader och tillsatte malten, justerade sedan med litet kallvatten och så vidare till jag uppnådde rätt temperatur. Sedan ställde jag in grytan i ugnen i ungefär en timme innan jag tog ut den och värmde upp mäsken på spisen till ungefär 75 grader och mäskade ut. Jag hade inga salter att tillgå så tillsatte lite bakpulver för att försöka motverka syrlighet från den rostade malten.

Efter detta kom det steg jag var mest rädd för - avsilningen/lakningen. Lakade med cirka 4,5-5 liter 77-gradigt vatten. Fick tillslut ut ungefär sju liter vört. Det kom dock med en hel del skalrester i grytan - något som tål att tänkas på i framtiden. Mätte densiteten innan kok och det låg på 1059.

Kokade upp vörten och tillsatte 3 gram Columbus och 7 gram Pioneer som 60-minutersgiva. När 20 minuter återstod av koket åkte 10 gram East Kent Goldings i grytan och i aromgivan (5 minuter) tillsatte jag 20 gram Nelson Sauvin. Jag hade även i protafloc och jästnäring.

Efter koket spädde jag sedan vörten till 9 liter och ställde ut jäshinken i snön på terrassen. När det kylts ner till under 30 grader tog jag innan jäshinken och tillsatte jästen (har för mig att det var runt 28 grader). Under tiden hade jag mätt OG som låg på 1047.

Idag tog jag ut ett densitetsprov eftersom det börjat gå en tid mellan bubblorna, SG är för tillfället 1018. Jag tror att det kan gå ner ytterligare en bit, då det trots allt fortfarande finns en liten aktivitet. Ölet smakade faktiskt helt okej, om än något tunt och förstås omoget. Det fanns en lätt syrlighet - som jag tror kommer från chokladmalten och inte infektion (påminner lite lätt om Rikards öl "Hraukr" på det sättet, för de som vet). Alkoholhalten på 3,8% är givetvis något för låg för öltypen - tanken var att efterlikna en svagare amerikansk brown ale - men å andra sidan känns det inte som superseriöst försök att brygga en "true to the style"-öl heller.

Förhoppningsvis blir ölet drickbart när det är färdigt och då kan ni räkna med någon liten rapport om hur det smakar!

En liten julspecial - videoblogg

Så, tänkte bara smita in här innan den värsta julstressen börjar här hemma och posta en liten julhälsning utifall det inte blir något mer inlägg innan jul.

Eftersom det är inspelat helt spontant och utomhus så är det skakigare och flåsigare än vanligt (det är ju trots allt bortåt -25° ute!). Trots detta så är jag nöjd med att kunna presentera denna lilla julhälsning!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

Valsviken Vinterporter

Julafton kryper allt närmare och temperaturen utomhus börjar närma sig -25°. Snön ligger kompakt på marken och allt är tyst och fridfullt. Medan sambon pysslar lite med att slå in de sista julklapparna (vilket hon är oerhört duktig på) passar jag på att ta mig en öl för att värma mig.

Vad passar bättre än en liten flaska imperial stout? Valsviken Vinterporter, som den heter, bryggs av Nynäshamns Ångbryggeri och lagras i lika många månader som den innehåller maltsorter - nämligen 7. Förövrigt ligger den på 9,1% och kommer i en fin vit pappkartong med lite sjökorts-liknande mönster på. Detta gör att det känns lite speciellt att öppna den, mysigt!

Hursomhelst, nog pratat, dags för en recension!

Vätskan som så sakteligen porlar ner i glaset från den lilla flaskan har en nästintill svart färg med ett minimalt beige-aktigt skum. Skummet lämnar inga rester på glaset.

Sötlakrits, tjära, mörkrostat kaffe och vissa mineraltoner gör sig genast påminda i doften. Allt detta avrundas av en lätt jordig och träig humleton som drar åt det engelska hållet.

Även när det kommer till smaken så hittar jag stora toner av sötlakrits, tjära och just mörkrostat kaffe. I bakgrunden finns vissa inslag av torkade frukter som nästan drar åt portvins-hållet.

Ölet är medelfylligt och kolsyran ligger någonstans mellan låg och medel. Bubblorna är små och mjuka.

Mmm... detta var en trevlig bekantskap. Dock tycker jag mer att det känns som en imperial stout än en imperial porter, men det är ju så diffust det där. Hursomhelst så rekommenderar jag den verkligen! Eftersom bryggeriet själva har lagrat den i 7 månader föreslår jag att ni dricker den på en gång, även om jag tror även den kan sparas något år eller två så tycker jag den är väldigt balanserad och välavrundad redan nu!

Betyg? 4,2 av 5. Mycket trevligt!

Ölprovning hos föreningen Round Table

Detta är något jag väntat ett tag på att få skriva om här på bloggen - anledningen till att ni inte hört något tidigare är att det har varit hemligt in i det sista. Anledningen till att det är så kul att skriva om är att det är så otroligt kul att kunna få sprida ölkultur hos nybörjare!

Via en bekant så fick jag erbjudandet att hålla i en ölprovning för en förening vid namn Round Table för någon månad sedan. Round Table är en förening för yngre män mellan 22 och 40 och målet är att främja kamratskap och att nätverka. Först var jag lite fundersam till att ställa upp - man vet ju aldrig vilka förväntningar folk har på ens kunskaper osv. Men eftersom det knappast finns ett överflöd av ölkunniga/ölintresserade här i Värmland så bestämde jag mig för att tacka ja.

Ett antal telefonsamtal och mail senare så var ölprovning bestämd. Glas och dylikt hyrdes hos det lokala stadshotellet och lokal hade de sedan innan. Antalet deltagare var 20 personer så det behövdes en hel del glas. Dock blev det en liten ändring av lokalen till en festlokal några kilometer utanför stan - men eftersom de stod för taxi var det inga problem.

Så efter lite förberedelser och research började det dra ihop sig mot fredag den 17 december - datumet då provningen skulle hållas. En taxiresa senare så var jag på plats, jag mötte upp Hasse som var den som ordnat med allt praktiskt och även kontaktat mig, vi småpratade lite och sedan en dryg timma senare var det dags att köra igång.

Eftersom det var fredagskväll så var de flesta förväntansfulla och hoppades på att få ta sig en öl eller två. Alla var glada och blev positivt överraskade när de insåg att det vankades ölprovning! Efter lite kort föreläsande och berättande om mig själv, ölets historia och olika öltyper med mera så var det dags att ta in den första ölen för kvällen.

Kvällens första öl var Hofbräu München Oktoberfestbier. Anledningen till att vi började med denna är att den är en frisk och enkel lageröl i tysk stil. De flesta tyckte den var trevligt och ord som "mineraler", "järn och "gräs" började spridas vid diskussionerna kring de två långborden där deltagarna satt. Jag berättade lite om bryggeriet och stilen och såsmåningom började det bli dags för nästa öl.

Det andra ölet för kvällen var Bernard Světlý Ležák - en lite ovanligare tjeckisk pilsner som nästan ingen i gruppen hade druckit eller hört talas om tidigare. Jag berättade lite om stilen, Tjeckien och ett par i gruppen delade med sig av sina reseminnen från just Tjeckien. Smakbeskrivningar som dök upp i diskussionerna var "strävare än den första ölen", "gräs", och "fruktigt". De flesta var åtminstone överrens om att den var beskare/humligare än oktoberölen.

En stund senare var det dags för tredje ölet, nämligen Jämtlands India Pale Ale. Här var jag spänd på hur deltagarna skulle reagera på humligheten. Men innan det var dags att dricka den berättade jag lite kort om Jämtlands Bryggeri och mikrobryggerier i allmänhet och svarade på lite frågor kring detta. Jag körde även en kort genomgång av stilen india pale ale. Här var det mer blandade reaktioner än tidigare ord såsom "gräs", "smakar hembrygt", "jättebeskt" med mera nämndes kring borden. De flesta tycktes dock uppskatta den - vilket var roligt.

Det fjärde och näst sista ölet för kvällen var Oppigårds Winter Ale - ett öl som blivit något av en klassiker bland de svenska julölen. Efter lite kort berättande Oppigårds och lite diskussioner kring detta så var det dags att börja prova den. Här var det väldigt blandade reaktioner, ungefär hälften av gruppen gillade den och den andra halvan var lite mer skeptisk. Någon tyckte det smakade körsbär, någon tyckte det smakade julmust och någon annan tyckte att det var för mycket av allt. Intressant.

Kvällens sista öl var det klassiska trappistölet Chimay Bleue. Här berättade jag lite om vad ett trappistkloster är och lite om belgisk öl i allmänhet. Många var intresserade och någon reagerade över den höga alkoholhalten. Eftersom flaskorna blivit transporterade till festlokalen samma dag var jag lite orolig över att flaskorna skulle skumma över - med rätta. Som tur var blev det inga fontäner men det blev trots allt endel öl på borden. Lite torkning senare var provningen i full fart och det var många blandade omdömen.

Någonstans här var det dags att runda av och tacka för mig. Jag stannade en stund efter provningen och småpratade om öl- och reseminnen med några av deltagarna. De flesta uppskattade provningen mycket och ville att jag skulle återkomma i framtiden med en lite mer fördjupande provning. Jo jag tackar jag - det är alltid roligt när folk vill veta mer om öl. Som tack för att jag kom fick jag en flaska RT Sherry, en symbolisk och trevlig gåva med samma initialer som föreningen - Round Table. Kvällen fortsatte med god mat och dryck för deltagarna och jag själv hoppade in i en taxi hem.

En liten kul detalj var att drygt 20 minuter innan ölprovningen drog igång så gick strömmen, så provningen hölls med öppen brasa och levande ljus, vilket var både mysigt och häftigt! Det kändes verkligen rustikt. Själv är jag mycket nöjd med kvällen och jag tror jag hade minst lika trevligt som deltagarna!

Tack till alla deltagare för en trevlig tillställning!

Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock

En personlig favorit bland de tyska bryggerierna som det emellanåt dyker upp öl på Systembolaget ifrån är det Bambergs-baserade bryggeriet Braueri Heller - mer känt som Schlenkerla.

Precis som jag så har det förutom Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen som finns i det ordinarie sortimentet, dykt upp ett par olika öl från dessa bryggare under de senaste åren. Bland dessa Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock och nu alltså Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock som detta inlägg ska handla om.

Egentligen finns det inte så mycket mer att tillägga så vi kör genast igång med en recension!

Ölet har en klar kopparröd färg med ett medelstort vitt skum. Skummet lämnar så gott som inga rester på glaset.

Direkt man börjar dofta på ölet förstår man att detta är något annorlunda jämfört med bryggeriet andra rököl. Om det sedan beror på att man här använt sig av ek när man rökt malten istället för bokved som dessa bryggare traditionellt sätt använder sig av eller inte vet jag inte, men här handlar det om en mer subtil rökarom än i de andra ölen. Det som främst slår mig är att charkuteri-inslagen inte är lika närvarande i detta öl som det annars brukar vara från dessa bryggare. När man har kommit förbi de rökiga tonerna av blöt lägereld och tjära så kommer en härligt karamellig maltkaraktär fram. Allt detta rundas av med hjälp av en stram, gräsig humlearom.

Smaken är som vanligt inte riktigt lika rökig som doften antyder. Här finns rejäla toner av karamellig malt, torkade frukter och lätta inslag av mandelknäck. Rökmalten finns också den såklart med i bilden men blir mer ett kompletterande inslag snarare än dominerande i smakbilden. Precis som doften lovar så rundas ölet av med en återhållsam men stram efterbeska. Trots att ölet ligger på 8% så är det förvånansvärt lättdrucket.

Ölet är medelfylligt med en kolsyrehalt som ligger något över medel. Bubblorna är små och lätt stickiga.

Detta är verkligen på många sätt ett häftigt och intressant öl. Kul är det också att det kommer till Systembolaget såhär några veckor innan jul, för jag tror nämligen att det passar utmärkt till allt rökt och kallskuret som julbordet erbjuder.

Betyg? 3,8 av 5.

Öl från Island - videoblogg

För att fira att vi har fått över 200 medlemmar i vår Facebook-grupp bestämde jag mig idag för att göra ett litet videoblogginlägg dagen till ära!

Ps. Jag rekommenderar er att kolla på den i upplösning 720p för bästa kvalitet. Ds

I all extas glömde jag dock bort att ge ölet i fråga ett betyg, så det gör jag här. Den isländska lavan får 4,1 poäng av 5 möjliga.

Lägg till oss på Facebook!

Tänkte bara göra en liten kort påminnelse om att vi också finns på Facebook. 187 personer har redan hittat dit, men ju fler som addar oss ju roligare blir det ju!

Dessutom lägger vi ut lite mindre notiser och annat smått och gott där som är för smått för bloggen. Sen finns det ju ett utmärkt tillfälle för diskussioner och en lite närmare interaktion mellan er läsare och oss!

Så, klicka här och gå in och gilla oss eller så trycker ni bara på "gilla"-knappen högst upp till höger. Väl mött!

Dugges Rudolf Ren Ale

Sist jag provade detta öl var det en infekterad flaska jag drack. Det var någon gång innan jul 2008, men i år är det åter dags att ge den en andra chans. Precis som titeln på inlägget antyder så är det Rudolf Ren Ale från mölndalsbaserade bryggeriet Dugges Ale- & Porterbryggeri som det handlar om. Ölet är en mörk ale på 7% där man inte snålat på den mörka malten.

Egentligen behövs ingen närmare presentation än så utan vi kör igång med en recension!

Strålen som sakta fyller ölkupan är av en mörkbrun karaktär och såsmåningom bildas ett medelstort cappuccino-aktigt skum i glaset. Skummet lämnar vissa rester på glasets insida.

Mörkrostad malt med inslag av jordigt kaffe och vörtbröd är det första som möter näsan när man börjar dofta på ölet. Bakom alla dessa rostade toner finns fina jästiga toner av torkad frukt och madeira.

Smaken är inte riktigt lika rostad som doften antyder. Även om det även här finns inslag av alltifrån kaffe, kakao och vörtbröd så rundas allt detta av med en rejäl gräddighet. Ölet känns verkligen krämigt på något vis. Det finns också inslag av torkade frukter och björnbär. Ölet avslutar med en vad jag skulle vilja kalla för engelsk humlekaraktär.

Ölet är fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och mjuka

Helt klart ett trevligt julöl även om priset på 38:50 kanske är i högsta laget med tanke på vad man får för pengarna. Hursomhelst tror jag att den skulle passa fint till julnötterna!

Betyg? 3,7 av 5.

En dansk i bara mässingen

Jacobsen som ölet i detta inlägg snart ska handla om kan man säga är Carlsbergs "experiment-bryggeri". Detta lilla bryggeri har ett flertal öl i sin portfolio. Jacobsen Brown Ale och Jacobsen Saaz Blonde får väl sägas tillhöra de mer kända i Sverige.

Men nu är det ju inte dessa öl vi ska prata om utan Jacobsen Golden Naked Christmas Ale precis som titeln och inledningen på inlägget antyder. Ölet är kryddat med intressanta saker såsom apelsinskal fänkål, kanel och plommonjuice med mera - en ganska annorlunda kryddblandning med andra ord.

Hursomhelst, dags för en recension!

Ölet har en klar rödbrun färg med ett kompakt beige-aktigt skum. Man börjar fundera lite smått över var "golden" kommer in i bilden.

En kraftig maltprofil som balanseras upp av en trevlig kryddighet från apelsinskalen och kanelen är det första som slår en tillsammans med en lätt ton av amerikansk humle. Jag vet inte om det är kryddorna men ölet känns lite lätt belgo-inspirerat.

Wow! När det kommer till smaken så slår verkligen fänkålen och plommonjuicen till på allvar. Här finns toner av såväl lakrits som en fruktighet från plommonjuicen. Dock så är det ändå malten som står i centrum tillsammans med lätta cirtusaktiga toner från den amerikanska humlen som ölen är humlad med.

Ölet är medelfylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är medelstora och lätt stickiga.

Jacobsen har lyckats göra en annorlunda julöl som verkligen sticker ut. Enda nackdelen är att det känns som att ölet blir lite lätt baktungt i all sin kryddighet, maltighet och fruktighet. Det saknas lite balans för ett högre betyg.

Betyg? 3,6 av 5.

16th Anniversary Wood Aged DIPA

Detta måste vara ett av de längsta namnen på ett öl som jag sett hitills. Hela namnet, inklusive bryggeri utan förkortningar, blir alltså Great Divide 16th Anniversary Wood Aged Double India Pale Ale. Ölet är alltså en DIPA på 10% (8,5% enligt importören Great Brands) lagrad med ekchips.

Just fatlagring och andra typer av lagringar som på ett eller annat sätt inkluderar trä på ett eller annat sätt är som tidigare nämnt en stark trend inom dagens mikrobryggerikultur. Det som jag tror är anledningarna till detta är att det för det första ger en annan dimension till vissa öl och att det för det andra får ett annars mediokert öl att verka vara något alldeles särskilt.

I det här här fallet handlar det om en DIPA, något som gör att jag helst inte vill att lagring är med någonstans i titeln överhuvudtaget då humlen kommer bäst tillrätta om den är så färsk som möjligt. Dessutom vill jag ha mina DIPO:r ganska brutala och superbeska med en fräsch humlearom.

Nåja, egentligen ska man inte ha några förutfattade meningar även fast det är svårt ibland. Vi kör igång med en recension!

Färgen är kopparröd med ett litet beige-aktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glaset under tiden man dricker den.

Doften innehåller inte helt oväntat mycket av både amerikansk humle och karamellmalt. Humlen drar åt tallbarr och cirtusfrukter men dränks nästan av träiga vaniljtoner från ekchipslagringen. Alltihop rundas av med stora toner av toffeekola från karamellmalten.

Smaken är oväntat bitterbesk med en rejäl bakgrund av kola och karamellmalt. Tyvärr så är inte humlekaraktären så komplex utan man känner främst toner av tallbarr och gräs men även dessa smaker har svårt att slå igenom karaktären av vanilj och kokos som kommer från ekchipslagringen.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lite lätt stickiga.

Hmm... nej varken jag eller David blev direkt superimponerade av denna skapelse. Dock vet jag inte om idén är särskilt bra varken på papper eller i verkligheten. När dessutom priset ligger på 92:90 för en bomber så är det med visst vemod man inser att det är bland de sämre DIPO:r man druckit.

Betyg? 3,4 av 5. Småtrevligt, men "wow-upplevelsen" uteblir.