söndag 5 december 2010

16th Anniversary Wood Aged DIPA

Detta måste vara ett av de längsta namnen på ett öl som jag sett hitills. Hela namnet, inklusive bryggeri utan förkortningar, blir alltså Great Divide 16th Anniversary Wood Aged Double India Pale Ale. Ölet är alltså en DIPA på 10% (8,5% enligt importören Great Brands) lagrad med ekchips.

Just fatlagring och andra typer av lagringar som på ett eller annat sätt inkluderar trä på ett eller annat sätt är som tidigare nämnt en stark trend inom dagens mikrobryggerikultur. Det som jag tror är anledningarna till detta är att det för det första ger en annan dimension till vissa öl och att det för det andra får ett annars mediokert öl att verka vara något alldeles särskilt.

I det här här fallet handlar det om en DIPA, något som gör att jag helst inte vill att lagring är med någonstans i titeln överhuvudtaget då humlen kommer bäst tillrätta om den är så färsk som möjligt. Dessutom vill jag ha mina DIPO:r ganska brutala och superbeska med en fräsch humlearom.

Nåja, egentligen ska man inte ha några förutfattade meningar även fast det är svårt ibland. Vi kör igång med en recension!

Färgen är kopparröd med ett litet beige-aktigt skum. Skummet lämnar vissa rester på glaset under tiden man dricker den.

Doften innehåller inte helt oväntat mycket av både amerikansk humle och karamellmalt. Humlen drar åt tallbarr och cirtusfrukter men dränks nästan av träiga vaniljtoner från ekchipslagringen. Alltihop rundas av med stora toner av toffeekola från karamellmalten.

Smaken är oväntat bitterbesk med en rejäl bakgrund av kola och karamellmalt. Tyvärr så är inte humlekaraktären så komplex utan man känner främst toner av tallbarr och gräs men även dessa smaker har svårt att slå igenom karaktären av vanilj och kokos som kommer från ekchipslagringen.

Ölet är medelfylligt till fylligt med en medelhög kolsyrehalt. Bubblorna är små och lite lätt stickiga.

Hmm... nej varken jag eller David blev direkt superimponerade av denna skapelse. Dock vet jag inte om idén är särskilt bra varken på papper eller i verkligheten. När dessutom priset ligger på 92:90 för en bomber så är det med visst vemod man inser att det är bland de sämre DIPO:r man druckit.

Betyg? 3,4 av 5. Småtrevligt, men "wow-upplevelsen" uteblir.

2 kommentarer:

  1. Det är ju egentligen lite motsägelsfullt att en öltyp som skapades för att tåla långa transporter helst ska intas färsk kan man tycka. Men det har väl hänt en del med ölen sedan dess i och för sig.

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte att denna var riktigt vidrig. Syntetisk kokos och elände. Passade bäst i vasken!

    SvaraRadera