Komplex musik - okomplex öl?

Då var det söndag igen, den dag i veckan jag tycker minst om. Imorgon är det dags att jobba igen efter en helg av välbehövd ledighet. Sitter här med en flaska Brakspear Bitter som jag nog tycker är den bästa folkölen.

Riktigt skön Engelsk bitter är det iaf det handlar, om än inget häftigt, den finns hursomhelst finns att köpa lite här och var i dagligvaruhandeln. Lite synd att de tog bort den sköna profilflaskan på 68,5 cl eller hur det var.

Blir ingen recension idag men enligt min förra recension på BeerAdvocate fick den 3,85/5, mest med tanke på att det är såpass mycket smak kontra låg alkohol.

Nu till vad inlägget egentligen skulle handla om. Progressiv metal/death metal/sludge/whatever bandet Mastodon, som förövrigt har gjort ett av årets bästa skivsläpp enligt mig (trots att jag först nästan avfärdade den), har bryggt en egen öl!

Såhär skriver de bland annat i artikeln jag länkat till ovan:

"So, what better way to liven up the tour bus lethargy than arrive at a venue where someone has brewed a beer specially for you. For Mastodon, it was an extra incentive to reach Sonisphere Germany in time to play after the bus broke down (again). Stephan Michel of Mahr’s Bräu brewery created a limited edition ‘Mastodon Premium Lager’."

Mahr’s Bräu är inte direkt något jag hört talas om eller druckit öl ifrån. Ändå är det lite roligt att de gör såna här plojgrejer, och extra kul för de få fans som får tag på en flaska. Det är hursomhelst ganska så roligt att det blev just en premium lager med tanke på deras oerhört komplexa och intressanta musik. Men det är klart, det är väl inte alltid som saker går hand i hand så att säga. Ändå tycker jag det är lite småkul och ganska häftigt. Skulle faktiskt vilja prova den med tanke på att jag verkligen gillar bandet.

Dugges Wallonia (2007)

Förra helgen hade jag och David en liten sammankomst som någon liten sorts peppkväll inför ölbloggarträffen. Det dracks några snuskigt goda saker såsom Saison D'erpe Mere, Brakspear Bitter (utmärkt till hemmagjorda hamburgare med hickorysås i), Mikkeller Brunch Weasel (fy fasen vad god, kolla länken för min recension av den) och Dugges Wallonia. Vädret var utmärkt så jag och David satt och glassade i solen och drack lite Saison (se bilden längst ner).

Wallonian som vi drack var den sista av tre flaskor som vi smakat av med något halvårs mellanrum. Den hade verkligen utvecklats endel sen första gången, här kommen en recension av hur jag uppfattade den nu;

Ölen är djupt brun (ser dock nästan svart ut på bilden) med ett rejält halv-beige skum. Det ser ruskigt trevligt ut måste jag säga, och det passade utmärkt lite senare på kvällen en fin vårdag.

Doften var full karamell-maltiga toner, jäst, torkad frukt och en lätt doft av Amerikansk humle som dock var ganska åldrad och tillbakadragen. Det hela var en oerhört angenäm doft hursomhelst.

Nå, smaken då? Den var alldeles utmärkt även den, malten och humlen hade verkligen hamnat i en bra balans, troligtvis bereonde på ölets ålder. De torkade frukt och karamelltonerna fanns även här och bidrog till ett nästan lite godisaktigt intryck. Även den där daim-aktiga smaken går nog att finna där på ett hörn.

Det känns nästan ännu bättre än förra gången, det blir rejäla 4,25/5!