Haand Øl-festival del 2

Med ett glas Saison Rue i handen begav vi oss bort mot den lilla matserveringen de hade på festivalen. Det bestod i ett litet tält som en lokal restaurang satt upp där de serverade olika sorters viltkorvar, ostar och andra närproducerade godsaker såsom rådjur och lax med mera. Eftersom det vid det här laget var några timmar sedan vi ätit tog jag en liten korvbricka bestående av ank-korv, vildsvinskorv och hjortkorv och två klickar hemmagjord potatissallad. Tyvärr hann korvarna bli lite kalla innan jag hittade en sittplats där jag kunde äta dem, men de passade ganska fint till saisonens kryddighet.

Nu började det bli hög tid att köra igång med ölprovandet på allvar. Första ölet ut efter omladdningen med mat blev Oak Aged Sunturnbrew från Nøgne Ø. Precis som vanliga Sunturnbrew är det ett rökt barley wine fast lagrat på ekfat. Fatlagringen tillförde en trevlig ton av vanilj och en lätt värmande bourbonkaraktär, jag upplevde dock att det krockade lite lätt med de charkuteriaktiga inslagen från rökmalten. Hursomhelst var det ett intressant öl.

Vid mitt tidigare besök vid Magic Rock Brewings monter blev jag tipsade om att de klockan 19.00 skulle koppla på ett fat med deras Bearded Lady Bourbon Barrel. Det var en maffig imperial stout på 10,5% med kraftiga rostade inslagen, dock tyckte jag att fatlagringen kunde ha märkts lite tydligare, det kändes liksom mer som en vanlig imperial stout än en bourbonfatlagrad version. Det var ändå kul att prova den, men jag var mer imponerad av deras pale ale.

Eftersom jag redan var inne på fatlagrade grejer knallade jag bort till Haandbryggeriet där jag tidigare hört ryktas om att de skulle ha några få flaskor av Akevitt Porter kvar. Det är en imperial stout på 10% lagrad på just aquavit-fat. Den var verkligen en riktig käftsmäll till imperial stout med härliga rostade toner med inslag av mörk choklad och jordigt kaffe tillsammans med en lyxig ton av akevitt med betoning på vanilj och kryddor. Wow!

Mina smaklökar hade här fått en rejäl omgång och utöver de smakprover jag själv köpte och drack provade jag det min bror och far köpte. Nu behövdes något som rensade upp lite bland smaklökarna, och vad passar bättre än en suröl? Vid den internationella ölbaren hade jag tidigare sett några flaskor med Lost Abbey Framboise de Amorosa - något jag verkligen inte ville missa. Det är en sour ale lagrad med enorma mängder hallon och vilken hallonsmak den hade. Det här är helt klart det godaste hallonöl jag någonsin druckit, otroligt komplex med en fantastiskt läcker hallonsmak och en rejält syrlig avslutning. Det enda jag fick ur mig var "helvete vad gott!".

Ytterligare ett inlägg kommer...